Skogen har sedan urminnes tider bidragit till ekonomiskt välstånd världen över. Detta har lett till att ungefär hälften av världens växtbiomassa inklusive skogar försvunnit under civilisationens tidsålder. Dessutom har en stor del av naturskogen ersatts med av människan kontrollerad (sekundär) skog som ofta är rena plantager – inte minst här i Sverige. Inom naturvårdsforskningen råder konsensus om att detta har allvarliga konsekvenser för biologisk mångfald, men vad är konsekvenserna för klimatet? Företrädare för skogsnäringen och en del forskare hävdar att modernt skogsbruk kan hjälpa oss bekämpa klimatförändringarna. Om vi till exempel ersätter betong med trä i husbyggen och fossil olja med förnybar bioenergi från skogen, så minskar vi utsläppen av koldioxid; detta kallas ”substitutionseffekten”. Men det är en förenklad bild. En gammal skog innehåller ett stort kollager som till största delen hamnar i atmosfären vid avverkning – ca 80 procent av skogsprodukterna i Sverige är kortlivade. Koldioxid läcker från hyggena i 10-20 år på grund av nedbrytningsprocesser som minskar mängden bundet kol i marken. Det tar mycket lång tid innan skogen har vuxit upp och har ett lika stort lager kol igen i träden och i marken. Under tiden gör koldioxiden lika stor skada i atmosfären som om den kom från fossila bränslen. Forskning visar att biobränslen från skog i detta avseende till och med är sämre i ett hundraårsperspektiv än fossila bränslen, bland annat på grund av lägre energiinnehåll i biobränslen vilket gör att det släpps ut mer koldioxid per energienhet och på grund av förlust av markbundet kol. Tidsaspekten är viktig, eftersom de närmaste decennierna kommer att avgöra vår klimatframtid. Det räcker inte att säga att biobränslen från skog är bättre ur ett tusen- eller ens hundraårsperspektiv om de inte minskar våra utsläpp inom några år. Minskar vi inte våra utsläpp nu kommer vi nå en tröskel där förstärkande effekter gör att vi inte längre kan vända klimatförändringarna. Ytterligare ett sätt att minska utsläppen är genom att minska energibehoven. Skogsindustrin och skogsbruket stod tillsammans för 23 procent av Sveriges energianvändning under 2013 enligt Energimyndigheten, främst på grund av kortlivade pappers- och massaprodukter som kräver mycket energi vid tillverkningen. En minskning av dessa skulle ge dubbel klimatvinst: mindre koldioxid i atmosfären (kolet är istället kvar i träden) och mindre energiåtgång vid förädlingsprocesserna. Åter till substitutionseffekten: en ökad tillgång på bioenergi och trä kommer inte per automatik minska användningen av fossila bränslen och betong i byggindustrin. Om det finns mer energi eller byggmaterial tillgängligt på marknaden sjunker priset och förbrukningen går upp. Till och med effektiviseringar kan leda till sådana effekter: den engelska ekonomen William Jevons observerade redan 1865 att energieffektiviseringar ledde till ökad energianvändning när den frigjorda energin användes till annat. Vi måste istället se till att den totala användningen av energi och resurser minskar genom att prissätta dem till exempel genom grön skatteväxling.

Mycket att vinna med blandskog

Omvandlingen från blandskog till ensartad barrskog gör skogen mörkare, och då absorberas mer solljus vilket värmer klimatet. Det skulle gynna såväl den biologiska mångfalden som klimatet ifall vi ställer om till en ökat andel lövskog. Forskning av bland andra Kim Naudts i Frankrike visade nyligen att trots att skogstäcket i Europa ökat med 10 procent de senaste 250 åren har detta inte kylt klimatet, bland annat på grund av ökad andel barrskog. Förutom klimatnyttan skulle en återgång till blandskog också minska risken för skogsägaren: en monokultur drabbas lättare av sjukdomar, och speciellt granskogar är känsliga för stormar i och med deras grunda rotsystem. Både stormar och sjukdomsangrepp förväntas öka som en konsekvens av klimatförändringarna.