En av de verkligt viktiga nycklarna för att få till en överenskommelse om ett nytt globalt ramverk mel­lan världens länder under partsmötet var frågan om resursmobi­lisering. Inför mötet var skiljelinjerna tydliga, då utvecklade länder inte var beredda att gå med på långtgående krav kring finansiering om inte ramverket blev tillräckligt ambitiöst. Samtidigt ansåg många utvecklingsländer att det behövdes mer resurser för att motsvara ökade ambitioner.

Frågan om resursmobilisering hante­rades dels som en separat agendapunkt, med syfte att fatta beslut om en strategi, samt i förhandlingarna om det nya glo­bala ramverket, där ett mål (mål D) och två åtgärdsmål (18 och 19) handlar om resursgapet och de resurser som krävs för att genomföra de överenskomna åtgärderna.

På förhand såg det ut som att tre delar inom förhandlingarna om resurs­mobilisering skulle behöva lösas för att parterna skulle komma överens. För det första hur stora summor som behöv­de avsättas årligen, och om det skulle vara kvantitativa summor eller procent. För det andra hur målet om minskade skadliga subventioner behövde formu­leras, och för det tredje om det skulle gå att nå en kompromiss runt utveck­lingsländernas krav på att skapa en helt ny fond för biologisk mångfald.

Diskussioner om en fond

Väl under mötet överskuggades för­handlingarna helt av frågan om en ny fond. Flera utvecklingsländer med Bra­silien i spetsen hade krav på att parterna skulle komma överens om att etablera en helt ny global fond för biologisk mångfald. Tanken liknade den gröna klimatfonden, Green Climate Fund (GCF), som fördelar offentliga medel till klimatåtgärder i utvecklingsländer. Samtidigt fanns ett stort motstånd mot detta från EU och andra givarländer, framförallt på grund av att den globa­la miljöfonden, Global Environment Facility (GEF), redan fördelar medel till åtgärder för att skydda biologisk mångfald. Dessutom visar erfarenheten att det tar lång tid och mycket resurser att etablera en helt ny fond.

Lösningen blev ett beslut att under 2023 etablera en tillfällig särskild Trust Fund under den globala miljöfonden GEF för åren 2023–2030. Denna fond ska vara tillgänglig för utvecklings­länder och öppen för att vid sidan av offentliga medel även ta emot medel från såväl näringslivet som filantroper. Ett särskilt fokus ska vara på de minst utvecklade länderna och små önationer under utveckling. Utöver detta ska en process inledas för att utvärdera och analysera förutsättningarna för en ny fristående fond.

Starkt kopplat till förhandlingarna om en ny fond är förhandlingarna om den redan existerande finansiella mekanismen, det vill säga den insti­tutionella struktur som är kopplad till konventionen. För CBD är det den globala miljöfonden GEF som sedan 1996 tjänat som sådan. GEF:s roll ifrågasätts dock av många utvecklings­länder, vilket har lett till kravet på att en ny fond ska etableras. I beslutet om den finansiella mekanismen inkluderas en identisk text om inrättande av den nya fonden under GEF som den i beslutet för resursmobilisering.

Mobilisera finansiella resurser

Sverige kommer under året att en­gagera sig i arbetet med GEF för att etableringen av den nya Trust Fund ska gå snabbt och smidigt. Det motta­garländerna framförallt efterlyser är att processerna för att ansöka om och få tillgång till medel för genomförande av åtgärderna i det nya globala ramverket ska vara snabba och enkla.

I det nya globala ramverket fastställs i mål D det som kallas finansieringsgapet till 700 miljarder amerikanska dollar (USD) per år. Det är de resurser som man bedömer behöver fördelas till åtgärder för att skydda och bevara biologisk mångfald, eller omförde­las från verksamheter som utarmar biologisk mångfald. I åtgärdsmål 18 anges kvantitativa nivåer för utfasning av miljöskadliga subven­tioner. Närmare bestämt att incitament och subventioner som är skadliga för biologisk mångfald ska minskas med minst 500 miljarder USD per år. I åtgärdsmål 19 anges målsätt­ningen för total årlig resursmobilisering till 200 miljarder USD per år. Åtgärdsmålet gör också tydligt att finansieringen ska komma från inhemsk resursmobilisering såväl som från internationella finansiella flöden, inklusive både offentliga och privata medel. Internatio­nella finansieringsflöden ska enligt åtgärdsmål 19 uppgå till 20 miljarder USD per år till 2025, och 30 miljarder USD per år till 2030. Denna summa inkluderar alla internationella finansie­ringsflöden, inklusive, men inte begränsat till, bistånd. Detta gör nivån möjlig att nå samtidigt som den inte innebär några kvantitativa globa­la åtaganden specifikt för bistånd.

Beslutet om resursmobilisering omfattar också en preliminär strategi, som ska revideras på kommande partsmöte. Detta var en lösning på problemet att ramverket utvecklades paral­lellt med strategin och det slutliga innehållet därför inte var helt känt. Det var också ett sätt att hantera det faktum att parterna fortfarande inte är helt överens om den bästa vägen framåt för att kanalisera pengar till genomförandet av ramverket. Andra viktiga delar är uppma­ningen till parterna att utveckla, uppdatera och implementera nationella finansieringsplaner för biologisk mångfald, eller liknande instru­ment. Planerna ska baseras på ländernas natio­nella strategier och åtgärdsplaner för biologisk mångfald.

Kapacitetsutveckling en viktig del

Kapacitetsutveckling ingår som en viktig del inom CBD och genomförandet av konven­tionen. I åtgärdsmål 20 sattes mål att stärka kapacitetsutvecklingen och överföringen av teknologi och samarbete inom innovation och forskning mellan länder i Nord och Syd, men även mellan länder i Syd. Andra viktiga komponenter är en ökad ambition att stödja gemensamt framtagande av teknologi och gemensamma forskningsprogram om beva­rande av biologisk mångfald och det hållbara användandet av biologisk mångfald. Av stor vikt är även att bidra till att utveckla ländernas kapacitet för att kunna följa upp och rappor­tera på de indikatorer som har tagits fram för ramverket.

Slutligen kan man konstatera att beslutet för resursmobilisering tydligt pekar på vikten av inhemsk resursmobilisering för att nå det nya ramverkets mål. Bistånd är fortfarande viktigt men alla världens länder kommer behöva av­sätta mer nationella medel för att uppfylla sina internationella åtaganden.

TEXT:

Anna Axelsson, metod- och ämnesföreträdare, biologisk mångfald, Sida

Jan Wärnbäck, metod- och ämnesföreträdare, miljö & klimat, Sida