När Sverige 1998 införde en nationell standard för certifierat skogsbruk var man först i världen. Idag är 10 miljoner hektar (ca 45 procent) produktiv skogsmark certifierad enligt FSC (se faktaruta). Internationellt sett ligger Sverige långt framme och svensk certifierad skog står för en dryg tredjedel av all certifierad skog i världen.
Det tycks finnas en stor och växande marknad för miljöcertifierat virke. När det gäller tropiska trämöbler är efterfrågan i Sverige mycket stor på FSC-märkta produkter. Det relativt stora miljömedvetandet om förstörelse av tropisk skog spelar antagligen in.
Idag har sju länder en godkänd FSC-standard, men arbete pågår i flera länder, bl. a. Finland, Danmark, Estland, Chile och Indonesien.
Otydliga regler
Det certifierade skogsbruket i Sverige har kritiserats från miljöhåll. Kritiken gäller både brist på efterlevnad av reglerna och att reglerna i sig ibland är otydliga eller svaga.
En rapport från Naturskyddsföreningen och WWF om hur naturhänsynen i FSC fungerar i praktiken, visar att vissa krav i standarden behöver omformuleras eller skärpas. Men det är inte bara FSC-standarden det är fel på. SNF och WWF menar att en skärpning av kraven från certifieringsorganisationernas sida också är nödvändig för miljön och för certifieringens trovärdighet. Man pekar också på att det i andra fall kan vara markägarna som är problemet när det gäller att införa FSC-standarden i det praktiska skogsbruket.
Peter Roberntz på svenska FSCrådet (som ansvarar för standardrevisionen) menar att huvuddelen av kritiken mot den nuvarande FSCstandarden är just att den innehåller otydligheter. När det till exempel gäller skogsbruk i vissa fjällnära skogar, förväntas förtydliganden kring begreppen ”selektiv avverkning och extra stor naturhänsyn”. Man kommer också titta närmare på begreppet nyckelbiotoper, för att hitta tydliga och funktionella sätt för hur detta ska tillämpas i fält.
Försök till samordning
När FSC infördes i Sverige valde de privata skogsägarnas organisationer att dra sig ur och gå med i det europeiska certifieringssystemet PEFC istället. Att ha två olika certifieringar kan förvirra för konsumenter och oklarheter kan uppstå om vad som är vad. Därför pågår det försök att samordna FSC med PEFC så att en och samma markägare ska kunna certifiera sig parallellt i båda systemen. Ett dokument kallat Skogsduvan har arbetats fram av en grupp med representanter från Naturskyddsföreningen, WWF, LRF–Skogsägarna och Skogsindustrierna. Dokumentet ska göra det enklare för markägare att se vilka krav som ställs på ett certifierat skogsbruk enligt båda dessa standarder.
Skillnaderna mellan systemen är bl.a. att FSC stöds av miljörörelsen. Det gör däremot inte PEFC, av olika anledningar. Svenska Naturskyddsföreningen menar att PEFC har lägre naturvårdskrav än FSC. Bristen på konkreta krav på skogsskötseln gör att standarden i olika länder varierar starkt. Den europeiska miljörörelsen har tagit avstånd från PEFC i ett gemensamt uttalande.
Det återstår alltså att se om den nya FSC-standarden i Sverige blir ett ännu bättre redskap för miljön, och om skillnaderna mellan de två märkningssystemen i Sverige kan överbryggas i praktiken.