Alla stater som har anslutit sig till Konventionen om biologisk mångfald (CBD) möts årligen i en partskonferens (COP). I november 1996 hölls det tredje partsmötet, denna gång i Buenos Aires, för att utvärdera genomförandet av konventionen, och gemensamt hitta nya vägar framåt.
Arbetsfältet är enormt – biologisk mångfald i alla dess olika former. Dagordningen är mastig och mängden papper som produceras före, under och efter mötet dränker de flesta delegater. De första två partsmötena ägnades åt att organisera arbetet, att sätta upp de olika funktioner som ska driva arbetet framåt. Vid detta tredje möte låg tyngdpunkten på att se till att konventionens artiklar blir verklighet.
Nationella åtgärder i två steg
Den första åtgärden för staternas regeringar är att etablera en nationell strategi för hur biologisk mångfald ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. I detta arbete ska alla samhällssektorer engageras och ta ett eget ansvar för mångfalden.
I nästa steg ska staterna vidta de åtgärder som behövs för att snabbt stoppa den pågående förlusten av mångfald. Det rör sig om att t.ex. inrätta reservat, skapa ett hänsynstagande skogsbruk, gynna en hållbar utveckling och restaurera förstörda miljöer. COP uppmanade staterna att skyndsamt ta dessa två steg, och förväntar sig en nationell rapportering om resultatet om drygt ett år.
Skattningsmetoder efterlyses
Det kan i praktiken visa sig svårt att bevara biologisk mångfald, eftersom vi ofta saknar kunskap om hur hela mångfalden ser ut. Vi känner t.ex. bara en bråkdel av de djurarter som existerar på Jorden. COP betonade därför vikten av taxonomisk forskning, och visade på brister i taxonomisk kompetens i många länder.
En metodisk kartläggning av hela mångfalden kommer dock att ta lång tid, och COP såg behov av metoder för en snabb uppskattning av biologisk mångfald, och utvecklandet av indikatorer, som kan visa på stor mångfald utan att man behöver mäta allt.
Odlingslandskap och genetiska resurser i fokus
Ett huvudtema för tredje partsmötet var frågan om biologisk mångfald i odlingslandskapet, vilken innefattar både vild och domesticerad mångfald.
COP beslutade om ett program för denna s.k. agrobiodiversitet. Man vill hitta jordbruksmetoder som är förenliga med målet att bevara mångfalden, och få en rättvis fördelning av nyttan av de genetiska resurserna i vild och domesticerad mångfald. COP vill att staterna ska utveckla nationella strategier för att bl.a. förstå vilka komponenter av mångfalden som är viktiga för ekologiska processer i odlingslandskapet. Man bör också utvärdera hur olika jordbruksmetoder påverkar dessa och eliminera styrmedel i samhället som går emot konventionens syften. Jordbruksmetoder som vårdar och restaurerar mångfalden bör utvecklas och användningen av kemikalier i jordbruket bör minskas.
Vidare ska staterna utforma planer för hur man ska kunna bredda den genetiska basen för våra matgrödor, diversifiera grödorna och minska känsligheten för skadegörare. Staterna ska till nästa partsmöte rapportera vad de åstadkommit av detta, och belysa de speciella problem som finns kvar att lösa.
Mångfald i skog känsligt kapitel
Frågan om biologisk mångfald i brukad skog är mycket känslig. Flera stora skogsnationer, t.ex. Brasilien och Indonesien, ser ogärna att konventionen ska få begränsa deras skogsbruk. Idag bedrivs de flesta samtalen om skog istället i Skogspanelen (IPF) inom Kommissionen för hållbar utveckling (CSD).
Många röster vid COP visade oro för att IPF inte tillräckligt beaktar bevarandet av biologisk mångfald. COP utfärdade därför en rekommendation till IPF, med krav på att biodiversitetsaspekterna ska lyftas fram. Strategier för hållbart nyttjande av skogen måste kombinera bevarande och nyttjande i ett ekosystemperspektiv.
Inom ramen för konventionens arbete med skogsbiodiversitet gav COP sekretariatet i uppdrag att starta ett nytt arbetsprogram. Det vetenskapliga rådet (SBSTTA, se artikel i Biodiverse 3/96) gavs i uppgift att belysa de vetenskapliga och tekniska aspekterna av bl.a. indikatorer på biologisk mångfald i skogen, och hur olika skogsbruksmetoder påverkar mångfalden.
Andra aktörer på samma scen
Många av de frågor konventionen ska arbeta med behandlas redan av andra internationella fora. Det gäller t.ex. mångfald i brukad skog, immaterialrättigheternas konsekvenser för internationell handel och forskning, och växtgenetiska resursers utnyttjande i livsmedelsnäringen. COP vill stärka sitt grepp över dessa frågor, och få inflytande i dessa fora. Immaterialrättigheterna (t.ex. patent på metoder eller produkter) diskuteras nu i GATT och WIPO (World Intellectual Property Organisation).
Delegater vid COP är oroade över att de förhandlingar som förs där alltför litet tar hänsyn till konsekvenser för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, och till att utvecklingsländerna får svårare att dra nytta av ny kunskap och nya produkter.
Del i vinsten krävs
Om genetiska resurser, som har hämtats från ett utvecklingsland, leder fram till en produkt som skyddas av immaterialrättigheter, kräver konventionen att ursprungslandet ska få tillgång till produkten på goda villkor, samt en del i vinsten.
Avvägningen mellan konventionens erkännande av ursprungsländernas suveräna rätt att förfoga över sina genetiska resurser, och andra konventioners skydd av immaterialrättigheter blir en svår nöt att knäcka.
Nationella erfarenheter på nätet
Partsmötet har etablerat ett ”clearing-house” med egen adress på Internet, för att hantera det omfattande flöde av information mellan länder som genomförandet av konventionen kommer att kräva. Här ska man kunna finna allt från taxonomiska och genetiska data till empiriska studier av hur ett visst skogsbruk påverkar biologisk mångfald.
Varje land ska sätta upp en egen hemsida, med all biologisk information, alla strategier man antar, alla erfarenheter man gör, inom ramen för konventionens genomförande.
Nästa partsmöte
Vid nästa partsmöte, i maj 1998 i Bratislava, kommer man att påbörja arbetet med att granska de enskilda ländernas genomförande av konventionen. Huvudtema för mötet blir då biologisk mångfald i sötvattensmiljöer.