Den svenska skogsbruksmodellen för att kombinera skogsproduktion med bevarande av biologisk mångfald och andra värden förutsätter att markägarna tar bra generella hänsyn till naturvärden vid alla skogliga åtgärder. Skogsstyrelsen har undersökt detta varje år ända sedan 1999. Resultatet finns att läsa i en PM Natur och kulturmiljöhänsyn vid föryngringsavverkning – resultat från Skogsstyrelsens rikspolytaxinventering (R1), 1999–2006, som finns att hämta från Skogsstyrelsens hemsida (www.skogsstyrelsen.se). Resultatet visar att ungefär en fjärdedel av den huggna arealen inte avverkas enligt Skogsvårdslagens krav. Så har det varit ända sedan inventeringarna påbörjades och det finns inte någon tendens till förbättring. Detta trots massiva informationskampanjer under samma tidsperiod, och att skogssektorn själva satt upp mål om att hänsynen ska förbättras (Nationella sektorsmål). Det är uppenbart att de styrmedel som finns inte medför någon förbättring.

Allt är dock inte dåligt. Skogsägarna är bra på att lämna enstaka träd, och mängden död ved ökar. Sedan är förstås variationen stor. Ungefär en tredjedel av alla skogsägare gör ett bra jobb och tar mer hänsyn än vad lagen kräver. I en del fall blir skogsägarna underkända, trots att de lämnar mycket träd på hygget. Problemet är att de lämnar fel träd. Istället för träd med naturvärden – till exempel gamla, knotiga, halvdöda eller grova träd, lämnas friska, medelålders björkar.

På en stor andel av skogsmarken fungerar alltså inte modellen, och allt tyder på att den inte kommer att fungera i fortsättningen heller bara genom att öka informationen. Här krävs nytänkande och fler styrmedel.