Den rödlistade (sårbar, VU) svampen sommartryffel (Tuber aestivum), även kallad bourgognetryffel, kan bidra till utvecklingen av en ny gröda i Sverige till gagn för naturvård, kulturlandskap och glesbygdsekonomi. En odlarförening har startats och det finns goda möjligheter för ekoturism i form av tryffeljakt.
Sommartryffel, som tillhör släktet ädeltryfflar (Tuber), är en mykorrhizasvamp som växer i symbios med rötterna hos bland annat ek och hassel. Den hittas ofta på Gotland i gamla lövängen med höga naturvärden där slåtter, djurbete eller krontäcket har förhindrat igenväxning. Dess fruktkroppar, själva tryfflarna, mognar under hösten och får då en marmorerad brun insida. Utsidan är svart med fasetterade utbuktningar. Vid full spormognad utvecklas en intensiv, lite söt doft som kan påminna om så skilda ting som mörk choklad, svarta oliver, jordgubbar och råmjölk. Tryffeln sprider sina sporer med hjälp av de djur som, lockade av dess doft, gräver upp och äter dem. Ett fåtal av de drygt 65 kända tryffelarterna i Sverige har dofter som gör dem till delikatesser, däribland bourgognetryffeln och den på fastlandet växande vita stjärnhovstryffeln (Choiromyces venosus). Vi också funnit ytterligare en svart ädeltryffelart, bagnolitryffeln (T. mesentericum), som vi rapporterat ny för Sverige.
Flera av ädeltryfflarna är mycket uppskattade delikatesser på kontinenten, där det finns en lång tradition av att söka tryffel med tränade grisar och hundar. Inventeringar på Gotland utfördes 1999 och 2000 med inlånade tryffelhundar från Frankrike. Tryffeln är numera en välkänd och noga eftersökt art som är känd från mer än 30 platser på Gotland, samt från Öland.
Sommartryffel är rödlistad på grund av att den är ovanlig och bara finns i mull- och kalkrik mark i ek- och hasselbestånd, en biotop som har minskat och fortfarande minskar i omfattning. Tryffelställen rapporteras till markägaren och till ArtDatabanken, men publiceras ej av hänsyn till markägare och omgivande flora som kan ta skada av ovarsam insamling.
Genom tryffelforskningsprojektet har kunskapen om sommartryffel och dess utbredning lett till att den nu är känd hos lokalbefolkningen och har börjat användas som delikatess i Sverige. Det finns idag ett tiotal tränade svenska tryffelhundar. Hundarna markerar de mogna, doftande tryfflarna som då varsamt kan petas upp ur marken, men lämnar de omogna, fortfarande doftlösa tryfflarna. En omogen tryffel avslutar sin mognadsprocess i och med att den tas ur marken. Då tryffeln ligger under marken omfattas den inte av allemansrätten, varför markägarens tillstånd krävs för tryffelletning!
Michel Jalade och tryffelhundarna Everest och Olympe söker tryffel på Gotland i september 1999. Foto: Christian Wedén
Kännedom om sommartryffel ger ett incitament för nyetablering av ek genom möjligheten till tryffelodling, men även till fortsatt nyttjande av gamla, artrika lövträdsbiotoper som annars skulle lämnats att växa igen, eller huggas. Gotland är sommartryffelns nordligaste kända lokal och utgör en genetisk population som förmodligen är anpassad till det lokala klimatet. Tretusen ettåriga ekar med mykorrhiza av gotländsk tryffel planterades 1999–2001 i ett 20-tal planteringar på Gotland. Tryffelmykorrhizan har överlevt i samtliga ekplanteringar och de första tryfflarna väntas inom de närmsta fem åren. Tryffelforskningsprojektet på Gotland har visat på potentialen för framtida forskningsprojekt om ätliga mykorrhizasvampar i Sverige.