Klimatförändringen utgör ett direkt hot mot den biologiska mångfalden. Genom analyser av histo­riska fågeldata har forskning i BECC visat att den pågående klimatförändringen medfört att fåglarna i genomsnitt blivit mer ”värmeälskande” genom att sydliga arter blivit proportionellt vanligare. Vissa arter har expanderat och andra minskat sina utbredningsområden, så att sydliga generalister breder ut sig och nordliga arter minskar i antal. I den mån det finns data, kan liknande effekter visas för andra artgrupper. Därför har BECC tagit en rad initiativ för att stimulera forskning som ökar kunskapen om vad som medger att arter ändrar sina utbredningsområden och hur beva­randestrategier kan anpassas till den förväntade klimatförändringen.

Samtidigt som klimatförändringen i sig hotar den biologiska mångfalden, kan också de anpass­ningar som görs inom jord- och skogsbruk för att möta ett förändrat klimat i sin tur påverka den biologiska mångfalden. För att anpassa jord- och skogsbruk till ett förändrat klimat, kan brukare ändra sitt val av plantmaterial och skötselmetoder. Ökad risk för stormskador i skogen kan till exempel mötas med sänkt avverkningsålder eller ändrad sammansättning av trädslag, med potentiellt olika konsekvenser för mångfalden. Inte minst kan en ökad efterfrågan av biomassa för att ställa om till en biobaserad ekonomi öka trycket på den biologiska mångfalden i produktionslandskapen. Inom BECC har vi ägnat en hel del uppmärksamhet åt denna indirekta effekt av klimatförändringen.

Den vetenskapliga debatten om hur man sam­tidigt ska klara av att möta både det ökade behovet av biomassa från jord- och skogsbruk, och bevara den biologiska mångfalden, har till stor del handlat om kontrasten mellan två strategier: integrerad eller segregerad naturvård (land-sharing vs land-sparing). Debatten har fokuserat på jordbruk, men samma resonemang är tillämpliga på skogsbruk. Den ena sidan har hävdat att ett högavkastande jordbruk medger att större områden kan avsättas för bevarande av biologisk mångfald, medan den andra sidan hävdat att dominansen av människopåver­kade landskap gör att mångfalden måste integreras i produktionslandskapen genom att brukandet sker med hänsyn till bevarande, inte minst för att land­skapen skall tillhandahålla ekosystemtjänster.

Inom BECC försöker vi visa att denna debatt inte längre är fruktbar, utan att det krävs en diskus­sion om hur vi utformar strategier som möter de delvis parallella, delvis motstridiga målen att bevara sällsynta arter och arter som står för produktionen av ekosystemtjänster. Medan arter som bidrar till ekosystemtjänster tenderar att vara vanliga och kan gynnas med relativt enkla åtgärder, har sällsynta arter ofta specifika krav och kräver fokuserade naturvårdsinsatser. Analyser av alternativa strategier bör inte heller bygga på det förenklade antagandet att en viss volym biomassa eller livsmedel skall pro­duceras. Istället bör utmaningen angripas genom att anta ett helhetsperspektiv, där man fokuserar på hur alternativa utformningar av styrmedel samti­digt kan gynna flera av de ekosystemtjänster som landskapen ger.

Klimatförändringarna har bland annat medfört att sydligare fågelarter blivit proportionellt vanligare, medan nordliga arter minskar
i antal. Det visar forskning från BECC, som tagit initiativ till mer forskning om arters utbredningsområden och bevarandestrategier. De indirekta effekterna av klimatförändringarna påverkar och påverkas också av jord- och skogsbruk. Alternativa sätt att bedriva jordbruk för att stärka ekosystemtjänsterna är ett område där man inom BECC arbetar för att öka kunskapen.

Foto: Juliana Dänhardt

BECC:s forskning om biologisk mångfald och ekosystemtjänster i jordbrukslandskapet kan illustrera resonemanget. Genom empirisk forskning ökar vi kunskapen om effekter av jordbrukslandskapets markanvändning på ekosystemtjänstgynnande organismer och deras tjänster, kunskap som sedan kan integreras i modeller och användas för att utvärdera alternativa sätt att bedriva jordbruk. Därigenom kan alternativa sätt att stärka ekosystemtjänster – till exempel gynnande av pollinatörer med betesmarker, blomremsor eller minskad användning av externa insatsmedel – utvärderas. Vi kan med modeller visa hur vinsten av att gynna ekosystemtjänster kan integreras i lantbrukarens ekonomiska kalkyl, men att det ofta krävs ett landskapsperspektiv för att förvalta ekosystemtjänster som bygger på mobila arter som rör sig på skalor större än gården.

Hotade arter är ofta knutna till mer eller mindre naturliga livsmiljöer, till exempel slåtterängar och naturbetesmarker i jordbrukslandskapet. För att uppfylla Sveriges åtagande om att bevara biologisk mångfald satsats stora summor i form av miljöstöd för att sköta dessa livsmiljöer, stöd som är kritiska för att de skall bibehållas och skötas så att mång­falden gynnas. Det finns dock anledning att inte betrakta bevarandet av naturliga gräsmarker som separat från andra processer i landskapet. För det första spelar gräsmarkerna en viktig roll för många ekosystemtjänster, inklusive ekosystemtjänster som är viktiga för jordbrukets produktion av grödor. För det andra, vilket rönt mindre uppmärksamhet, kan markanvändningen i landskapet i stort ha betydelse för hur väl arter bevaras i en lokal gräsmark. Att mobila organismer kan påverkas av hur landskapet ser ut på större skalor är välkänt, men studier i BECC visar att också växter kan påverkas indirekt om deras pollinatörer i sin tur påverkas av processer på den större skalan. En bevarandestrategi som tar hänsyn till att det finns olika motiv för att bevara biologisk mångfald blir med nödvändighet komplex. Det krävs en bevarandestrategi som fokuserar på multipla skalor, från bevarande av ekosys­temtjänstgynnare på små skalor till bevarande av sällsynta arter på stora. I många fall går det att hitta win-win-lösningar, så att både beva­rande av biologisk mångfald i strikt mening och landskapens övriga ekosystemtjänster gynnas. Samtidigt finns det en grundläggande motsätt­ning mellan en hög produktion av biomassa och bevarande av sällsynta arter (och andra värden landskapet bistår med) som måste hanteras genom politiska avvägningar. Forskningen kan bidra genom att visa hur värdet av ekosys­temtjänster producerade av organismer kan integreras i beslut om dessa avvägningar och hur besluten kan anpassas efter lokala förut­sättningar, exempelvis genom att fokusera på ekosystemtjänstgynnare i landskap dominerade av växtodling och bevarande i landskap där naturliga gräsmarker fortfarande är vanliga.

Som en långsiktig tvärvetenskaplig satsning, har BECC ett stort ansvar för att bidra till att stärka den kunskapsbas som behövs för att man skall kunna fatta informerade beslut om hur våra landskap skall skötas, för att klara både den biologiska mångfalden och produktionen av bio­massa i en värld präglad av direkta och indirekta konsekvenser av klimatförändringen.

Gransångare

Foto: Åke Lindström