Den första, Gråärter, rovor – och den älskade kålroten (2019, Agneta Magnusson kultur), är skriven av Agneta Magnusson – en nestor inom det ideella bevarandearbetet via Föreningen Sesam och Föreningen Leksands kulturväxter. Boken är rikt och varierat illustrerad och är en passionerad resa genom Sverige med fokus på de tre kulturväxternas mångfald. Sorterna och deras odling, användning och tillagning skildras på ett instruktivt och älskvärt sätt. För egen del blev jag fascinerad över att en ”rätt” som jag ofta ätit, kålrötter stekta i smör och sirap, äntligen fick ett namn: brynta kålrötter à la Strindberg.

Sparrisuppropet drogs igång 2007 i syfte att samla in inte bara sparris utan alla möjliga vegetativt förökade nyttoväxter. Det var ett av många insamlingsupprop som genomfördes av Programmet för odlad mångfald (som då var en del av CBM). Idag är växtmaterialet bevarat i odling i den Nationella genbanken i Alnarp. Nu har Else-Marie Strese och Erik de Vahl kommit med boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald. Köksväxter i Nationella genbanken (2018, utgiven av POM, SLU). Boken skildrar ett urval av alla de sorter som samlades in och författarna beskriver sortens ursprung, historia och egenskaper samt växternas kulturhistoria. För att skapa reda har det rika materialet om växterna i boken kategoriserats i krydd- och medicinalväxter, köksväxter och lök, vilket delvis kan vara flytande gränser, men som fungerar väl. Även här har det rika illustrationsmaterialet fått komma till användning.

I sammanhanget måste man också omnämna Lena Nygårds bok Rällsjö Brita är mitt namn (2017, Ackedo) som skildrar Brita Anderssons liv på Rällsjögården mellan Rättvik och Falun. Rällsjö Britas sortmaterial var en av de ingångar som utvecklades inom ramen för POM:s arbete och återfinns också i föregående bok. Men det är inte en vanlig levnadsbeskrivning utan en kärleksfull skildring av Brita och gården, genom trädgården och dess växtlighet, med en nogsam precisering över varifrån växterna kommer och från vem. Utgångspunkten för denna kulturhistoriska skildring är växtsorterna, Britas dagböcker, fotografier och föremålen som finns kvar på gården. Brita ”somnade in samma dag, som den första frosten tog de sista dahliorna” och var då i det närmaste 105 år gammal. Det är en tänkvärd historia som visar hur nära kopplingen mellan våra liv och våra trädgårdsväxter kan vara. Den gemensamma nämnaren för de tre böckerna är att kulturen och den odlade mångfalden absolut går hand i hand.

Gråärter, rovor – och den älskade kålroten
Agneta Magnusson (2019, Agneta Magnusson kultur)

Kulturarvsväxter för framtidens mångfald
Else-Marie Strese och Erik de Vahl (2018, utgiven av POM, SLU)

Rällsjö Brita är mitt namn
Lena Nygårds (2017, Ackedo)