Arbetet med biologisk mångfald behöver integreras i alla samhällssektorer, och integreras i och bli en självklar del av vår vardag. Kommer vi att få se biodiversitetsmärkning av våra kläder och matvaror? Eller på våra vägar och byggnader?

Foto: Illustratör: Elsa Wikander/Azote

På den insydda lappen i min T-shirt står att bomullen odlas så att pollinerare gynnas. På relevanta matva­ror finns det en biologisk mångfalds-märkning. Alla viktiga vägrenar sköts för att gynna rödlistade arter. Offentliga och kommersiella fastighetsägare gynnar biologisk mångfald på sina tomter. Alla partier har en medveten politik för att gynna biologisk mångfald. Varje art vi utrotar uppmärksammas i media och vi har allmänt accepterade ceremonier där vi sörjer förlusten. När vi lyckas rädda en hotad art så hissar vi flagg och firar detta nationellt.

Det ovanstående är ett exempel på hur så kallad mainstreaming av biologisk mångfald skulle kunna ta sig uttryck. Det innebär att hänsyn till biologisk mångfald integrerats i stora delar av samhällskrop­pen, i dess funktioner och tankeströmningar. Från nationell politik och finanser till privata sfärer.

Mainstreaming av biologisk mångfald är ett viktigt mål för den samhällsomställning som måste ske för att jorden ska hålla på sikt – som ett fungerande biologiskt, kemiskt och geologiskt system och som livsrum för mänskligheten. Mainstreaming är politiskt fastlagd i konventionen om biologisk mångfald (CBD) och i EU:s politik. Sedan 1980- talet har sektorsintegrering varit målet för svensk miljöpolitik och måste vara en viktig del för att nå det svenska generationsmålet.

Att se sig själv och andra

De nätverk av skyddade områden som skapats, såsom nationalparker, naturreservat och biosfärs­områden, är otillräckliga för att stoppa förlusten av biologisk mångfald globalt sett. Olika ansatser pågår för att integrera bevarande och skötsel av biologisk mångfald i till exempel i skogsbruk, infra­strukturplanering och jordbruk. För att nå ännu längre behöver sektorernas aktörer på alla nivåer omfamna arbetet med biologisk mångfald som en självklar del i kärnverksamheten. Men vad betyder detta i praktiken?

Om vi översätter det engelska konceptet mainstreaming med integrering på svenska får vi några ledtrådar i ordboksdefinitionen: ”fullstän­diga, göra fullständig, göra till ett helt”. Motsatsen är då ”separering”, att biologisk mångfald är något separat från kärnverksamheten, och placeras till exempel i en egen naturvårdssektor. Vi kan också lägga till ”addering” som ytterligare ett arbetssätt. Det kan innebära att i en fysisk plan för bebyggelse, infrastruktur eller liknande låta experter på biolo­gisk mångfald komma in först på slutet i processen när diskussionen om viktiga utgångspunkter, alter­nativa lösningar och utformningar redan klarats av. Addering av biologisk mångfald blir då för syns skull och har inte tillåtits att bidra substantiellt till utvecklingen av planen.

Integrering kräver öppenhet för förändring hos alla inblandade parter. På den internatio­nella naturvårdsunionens (IUCN) konferens på Hawaii 2016 illustrerades detta av ett utta­lande av Peter Bakker, koncernchef för World Business Council for Sustainable Development (WBCSD). WBCSD arbetar globalt för en ökad takt i omställningen mot en hållbar värld. Peter Bakker sa (såsom jag antecknat det): ”Jag har arbetat många år med naturvård men jag känner mig fortfarande inte hemma i er värld”. Vad säger detta om affärsvärlden kan man fråga? Och vad säger det om naturvården och dess aktörer? Hur kan vi kommunicera mellan det som upplevs som olika världar, sektorer, ”språk” och synsätt? Hur kan vi inom naturvården bättre förstå vår egen ”värld” och på så sätt bättre kommunicera och lära känna andras ”världar”? Vad är vårt bidrag till mainstreaming?

Exempel på arbete för integrering

I Sverige sker arbetet med att försöka integrera bio­logisk mångfald inom områden med direkt kopp­ling till markanvändning som fysisk planering, skogsbruk, jordbruk, och infrastruktur. Arbetet med utveckling och kommunikation av ekosystem­tjänster är ytterligare ett exempel. Internationella exempel är ”The Renewables Grid Initiative” där frivilligorganisationer, som BirdLife International, och energidistributionsföretag i Europa gått ihop för att minska effekterna av olika kraftnät på fåglar och annan biologisk mångfald.

Riksteaterns satsning på två föreställningar per år i tre år om Människa och natur är ett exempel på integrering (se artikel i detta nummer) inom kulturen. Ett annat exempel rör mode. Hur vi klär oss är ofta en samhällelig markör (vilken grupp i samhället man tillhör eller vill tillhöra) och är på så sätt kopplad till vår identitet (detta är jag). I Sverige, som tillhör en av de mer trendkänsliga marknaderna i världen, blir kläderna i garderoben därför något som uppdateras ofta och inte alltid i relation till skicket på kläderna i övrigt. 2012 initierade FN-satsningen Ethical Fashion Initiative med syftet att skapa större medvetenhet om modeindustrins beroende av biologisk mångfald genom sin användning av fibrer och andra råmaterial för sina textilier. Många andra satsningar på hållbart mode finns världen över. I Sverige finns också det Mistra-finansierade forskningsprojektet Mistra Future Fashion.

På IUCN:s konferens 2016 (med ca 12 000 deltagare från hela världen) var mainstreaming ett återkommande tema. Workshops om till exempel ”Hur kan ekonomer hjälpa till i beslut om naturvården?” och ”Hur kan konst användas i naturvården och i skyddet av arter?” samt ”Hur kan biologisk mångfald integreras i varudistributionskedjor?”. I en workshop med rubriken ”Kalla mig inte naturvårdare” (”Don’t call me a conservationist”) ville man visa att miljörörelsen kan behöva omvärdera sig. De generationer som växt upp med att klimatförändringarna finns och att handla lokalt och källsortera är självklart identifierar sig kanske inte med etiketter som ”naturvårdare” eller ”miljövänlig”. På workshopen presenterades en film som med distans och humor gjorde reklam för hur naturen kan användas som medicin (sök på YouTube på Nature Rx Part 1). Man presenterade också ett nytt gratis och interaktivt mobilspel för barn, det så kallade Habitat, med det pedagogiska syftet att under roliga former visa hur man ansvarsfullt kan röra sig i naturen.

Kommunikation centralt

Människor kommunicerar medvetet och omed­vetet – genom till exempel talade och skriftliga media, kultur i form av konst, musik, olika mänskliga handlingar, klädsel och andra mate­riella ting samt val av vänner. Genom politiken, lagstiftningen, institutionerna, våra etiska normer osv. Människan är en social flockvarelse där kommunikation i alla former är centralt. Mainstreaming, integrering av bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, behö­ver ske i all slags kommunikation där biologisk mångfald berörs – direkt eller indirekt.