Växthuseffekten verkar inte längre bara vara en teoretisk konstruktion, även om klimatforskarna ofta framhåller att de senaste årens allt högre temperaturer ligger inom ramen för vad som kan vara en naturlig variation. Dagens klimatmodeller pekar dock mycket klart på att vi är på väg att värma upp jorden med hjälp av utsläpp av växthusgaser – inte minst koldioxid.

Det är naturligtvis angeläget att göra kraftiga ansträngningar för att minska växthusgasutsläppen. Huvuddelen av världssamfundet utom USA har kommit att sätta klimatfrågan högt på miljöagendan. Det är bra och nödvändigt. Tyvärr verkar det ibland som om världens miljöministrar bara kan betrakta en miljöfråga i sänder som mycket angelägen. Därmed har frågan om bevarande och långsiktigt hållbart nyttjande av biologisk mångfald kommit att bli något mindre aktuell idag än för 5 – 10 år sedan. Detta trots att IUCN nyligen i en stor studie visat att vi aldrig förr har förlorat så många arter, biotoper och gener per tidsenhet som vi gör idag.

Det har alltså inte blivit mindre angeläget att arbeta med biologisk mångfald idag, tvärtom borde ansträngningarna öka. Speciellt alarmerande är situationen på många håll i tredje världen. Ett av skälen till att situationen fortfarande är så dyster har att göra med att frågan är mycket mångfacetterad. Det finns väldigt många sätt att förlora biologisk mångfald på. Frågan kan alltså inte angripas med EN jätteansträngning. Mängder med faktorer spelar in och är på en rad sätt kopplade till samhällsutvecklingen – på gott och ont.

Frågan om biologisk mångfald har också en tydlig koppling till koldioxidhalten i atmosfären. De stora skogsförluster som sker i tredje världen är negativa för både klimatutveckling och bevarandet av biologisk mångfald. Det finns alltså stor anledning att på internationell nivå bättre koppla samman dessa två stora miljöfrågor.

Fattigdomen i världen är också något som orsakar förluster av biologisk mångfald – samtidigt som förlust av biologisk mångfald också orsakar fattigdom, ofta i stor skala. Sambanden mellan fattigdom och dåligt hanterad biologisk mångfald är också den en mycket komplex fråga. Att dessa tre stora frågor – klimat, biologisk mångfald och fattigdom – hålls samman så dåligt i miljöarbetet kan bero på att forskare, NGOs och politiker som sysslar med dessa frågor ofta har bara ett fokus i taget. Det behövs en mer sammanhållen syn både här hemma i Sverige och på den internationella arenan.