CBM har ända sedan tillblivelsen verkat i ett sammanhang som formats av Konventionen om biologisk mångfald (CBD) och den svenska regeringens och myndigheternas arbete med att genomföra konventionen. I regeringens proposition om biologisk mångfald från 1993 gavs CBM i uppdrag att genom interdisciplinär samverkan presentera övergripande handlingsprogram och problemlösningar i ett samhällsperspektiv. CBD:s konventionsartiklar, tematiska arbetsprogram (exempelvis skogsekosystem och odlingslandskapet) och olika tvärgående ämnesområden (exempelvis invasiva främmande arter, traditionell kunskap och kommunikation/utbildning) har väglett CBM i både dess inre organisation och verksamhet. Det har ofta inneburit att CBM antagit en pådrivande och uppfinnande roll både för att identifiera vad som konkret behövde åstadkommas och för att hitta de praktiska lösningarna på problemen.

Vid sidan av CBD har flera andra internationella processer givit CBM en input av tankegods och verksamhetsagenda. Millennium Ecosystem Assessment utvecklade begreppet ekosystemtjänster, i TEEB (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) fick vi kopplingen till samhällets ekonomiska processer, och genom arbetet i IPBES (kunskapspanelen för biodiversitet och ekosystemtjänster) har vi börjat fundera på kunskapsintegration, det vill säga att föra samman kunskap från olika kunskapssystem (till exempel det vetenskapliga och den traditionella kunskapen) och tillämpa den på samhällsproblem.

Alltsedan propositionen om biologisk mångfald 1993 har Sveriges regering ägnat stor möda åt att genomföra CBD och dess mål, först 2010-målen och nu Aichi-målen till 2020. Först fick fem olika centrala myndigheter i uppdrag att ta fram aktionsplaner för biologisk mångfald. Dessa har nu ersatts av ett nationellt system med miljökvalitetsmål, varav det 16:e handlar om just biologisk mångfald. Statsministern slog nyligen fast i sin regeringsförklaring att miljömålen ska nås och att biologisk mångfald är ett av tre prioriterade områden.

CBD har också fört med sig en begreppsapparat som CBM måste förhålla sig till. Begrepp som biologisk mångfald, hållbart nyttjande, ekosystemansats och styrmedel är inte omedelbart självklara, och har krävt tolkning för att bli konkreta och operativa. På den svenska scenen har ytterligare en rad begrepp tillkommit, till exempel sektorsansvar, lokal förvaltning och grön infrastruktur.

CBM har levererat resultat från större forskningsprogram som har direkt bäring på bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, däribland Naturvårdskedjan (effektiv naturvård), Hagmarks-Mistra (skötsel av ängs- och hagmarker), INCLUDE och TriEkol (transportinfrastruktur). Till detta kommer en rad projekt som berört skötsel av gräsmarker i tätortsnära miljöer (LAWN), generell hänsyn i skogsbruket, och uttag av torv, stubbar och sly som biobränsle. Genomgående för denna forskningsverksamhet är den tydliga kopplingen till CBD:s artiklar och arbetsprogram, och de svenska miljökvalitetsmålen, bland annat genom ett nära samarbete med svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Trafikverket och Energimyndigheten.

I både CBD och IPBES finns ambitionen att ge lokal och traditionell kunskap samma status som vetenskaplig kunskap, baserat på övertygelsen att den traderade och erfarenhetsbaserade kunskap som bygger på århundraden av praktiskt nyttjande av biologisk mångfald är lika relevant för att uppnå ett modernt hållbart nyttjande. Genom uppdrag från Miljödepartementet och senare Naturvårdsverket har CBM (genom projekten Etnobiologi i Sverige och Naptek) arbetat med att utforska den traditionella kunskapen om biologisk mångfald i Sverige. Detta har skett genom ett nära samarbete med kunskapsbärarna, akademiker från olika discipliner samt de areella myndigheterna och Sametinget. Projekten har bidragit till en förståelse för förutsättningarna att tillämpa traditionell kunskap i det moderna samhället. CBM har också i projektet BioHeritage identifierat betydelsen av historisk ekologisk kunskap för det biologiska kulturarvet, och dagens skötsel av kulturlandskapet. I både Naptek och BioHeritage har vi också utforskat möjligheterna till lokal delaktighet och förvaltning. Detta tema har också varit viktigt i nätverksprojektet MINNA, som arbetat med tätortsnära naturmiljöer, både för bevarande av biologisk mångfald och för tätortens befolkning.

Bevarande av domesticerad mångfald är en viktig komponent i CBD, liksom nyttjande av genetisk variation i både vilda och tama organismer. CBM har i samarbete med Sida bidragit till genomförandet genom samordningsstöd för genbanker för odlade växter i Afrika (SPGRC) och i de forna jugoslaviska staterna (SeedNet). På hemmaplan etablerade CBM och Jordbruksverket Programmet för odlad mångfald (POM), som inventerat och samlat in gamla svenska kulturväxter, och nu marknadsför dem som Grönt kulturarv.

CBM har arbetat aktivt med CBD:s artiklar om utbildning, medvetandegörande och utbyte av erfarenheter mellan länder. Genom det Sida-finansierade programmet SwedBio har vi förstärkt hanteringen av mångfaldsfrågor i det svenska biståndet, och genom det internationella magisterprogrammet Management of Biodiversity har vi nått studenter i 32 olika länder. Hemma i Sverige har vi delat ut doktorandstipendier och ordnat doktorandkurser. CBM:s Mångfaldskonferens och en rik produktion av litteratur har diskuterat bevarande och hållbart nyttjande tillsammans med, och för, en lång rad avnämare.

Genom åren har CBM anlitats som utredare av departement och myndigheter i skilda ämnen som invasiva främmande arter, etnobiologi, miljökonsekvensbedömningar, indikatorer, rovdjursförvaltning och miljöstöd i jordbruket. Vi har också tjänstgjort som fokalpunkter för olika CBD-frågor, och ingått i svenska delegationer till IPBES, CBD och andra konventioner.

Sammantaget har CBM:s arbete över åren kännetecknats av en blandning av forskning, utredning och stöd till regeringen och olika myndigheter, nätverkande, undervisning och informationsspridning. En bitvis delikat balansgång för en akademisk institution.