Det gamla jordbrukslandskapet bestod av stora arealer mycket artrik slåtter-och betesmark som nu är på väg att försvinna. Mindre gårdar läggs ner och jordbruket intensifieras och specialiseras. I takt med att odlingslandskapet förändras får dess växter och djur allt svårare att överleva. När marken växer igen hotas också landskapets historiska och kulturella värden. Böndernas roll har förändrats från att vara enbart livsmedelsproducenter till att dessutom bli naturförvaltare. För att det ska vara lönsamt att sköta marken på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden behövs ekonomiska incitament.

Kulturmarker i Norge försvinner

Det mest säregna kulturlandskapet i Norge ligger i Vestlandet, berättade Ann Norderhaug från Högskolan i Sogndal. På Vestlandet har odlarna utnyttjat all mark från fjord till fjäll och skapat inmarker med åker och äng, utmarker med bete, hamlade träd och fjällbetesområden.

Idag håller skogen på att ta över. Samma sak hände under pestens tid på 1300-talet. Först på 1500-talet började skogen röjas bort. Under 1800talet ökade befolkningen och husdjuren, landskapet blev åter trädfattigt och tappades på näring, särskilt betesmarkerna utarmades. I slutet på 1800-talet emigrerade många och mellan 1910 och 1930 var Vestlandet åter frodigt. Andra världskrigets restriktioner mot handelsgödsel och påbuden om att odla spannmål gjorde att mer mark hävdades. Mellan 1940 och 1960 skapades ett optimalt kulturlandskap med allsidig användning av inmarkerna och många småbiotoper.

Nu är dessa viktiga kulturmarker med anor ända från stenåldern är på väg att försvinna. Biologisk mångfald går förlorad på alla nivåer samtidigt med kunskapen om hur marken brukas på ett uthålligt sätt. Dessutom försvinner en del av Vestlandets historia.

Mindre mat på större yta

Även i Sverige försvinner det småskaliga jordbruket. Dagens trend innebär att odla mycket mat på liten yta med stora insatser av energi. För att gynna den biologiska mångfalden måste denna trend vändas, ansåg Tommy Lennartsson, SLU. För att komma dit krävs mer forskning. Vad är till exempel ”lagom bete” när man samtidigt vill ha en lönsam produktion och ett högt naturvärde?

Till forskarna riktades uppmaningen: ”Var försiktig med att försvara just den art du själv jobbar med!” Bra forskning, menade Lennartsson, bygger på att man inte stirrar sig blind på sin egen forskning utan även är öppen för andra tankegångar och resultat. Man behöver också skilja på vad som är optimala förhållanden för en art och vad den behöver för att överleva, och hellre titta på tröskelvärden än optima. Betesmarkerna får inte ses som isolerade biotoper, utan en del av hela landskapet, som man även bör titta på ur ett historiskt perspektiv.

Utsatta arter i odlingslandskapet

Björn Cederberg, ArtDatabanken, förklarade att rödlistad blir en art när den riskerar att försvinna. Rödlistningen fungerar som en prognos över risken att arten dör ut. Av nettotillskottet på den nya rödlistan från i år, så hittas över 75 procent av arterna i odlingslandskapet. Många organismgrupper har en stor andel arter som nyttjar odlingslandskapet. Av de rödlistade kräl-och groddjuren hör 80 procent till jordbrukslandskap och våtmarker, av kärlväxterna 40 procent, fåglarna 60 procent och av insekterna begagnar sig hälften av de 2000 rödlistade arterna jordbruksområden.

Det är också viktigt att komma ihåg de ekologiska sambanden. Triviala växtarter kan till exempel ha rödlistade insekter knutna till sig. Det finns också små oanseliga arter som utför viktiga ekologiska tjänster. Ett exempel är dyngbaggarna som bidrar till att bryta ner och återföra näringsämnen till jorden. Det finns nästan 300 arter vildbin i Sverige och dessa är viktiga pollinatörer. Tittar man närmare på dem kan de dessutom vara riktigt söta, påpekade Cederberg och visade en bild på ett blomsovarbi sött sussande i en blåklocka.

Fragmentering av landskapet

Chris Thomas från University of Leeds är en internationellt känd forskare inom landskapsekologi som har ägnat många år åt att studera hur fragmenteringen av landskapet påverkar fjärilar. Fragmentering av habitat är ett stor problem för många arter. En studie i norra Wales, som Thomas utfört, visade att gräsmarker som är lämpliga för fjärilar hade minskat med 96 procent sedan 1901. En tredjedel av alla arter hade dött ut området och övriga hade minskat kraftigt.

De överlevande arterna får det svårt i och med fragmenteringen. På landskapsnivå kan arterna överleva genom att flytta runt mellan olika habitat. Om ett område blir för litet kan populationen flytta till ett annat. Det kräver dock att det inte är för långt mellan områden och att alla områden inte blir för små. Stora habitatfragment nära varandra är det bästa enligt Thomas.

När det gäller naturvårdsstrategier så menade Thomas att vi måste hitta regionala lösningar eftersom det inte går att skydda allt överallt. Det går inte att maximera den biologiska mångfalden i varje region utan det är bättre att se till det speciella i en viss region och ha som mål att bevara det.

Intresserade konferensdeltagare på cykelexkursionen till Tinnerö eklandskap

Foto: Håkan Tunón

Biologisk mångfald behöver förklaras

Biologisk mångfald upplevs av många bönder och landsbygdsbor som ett krångligt konstruerat begrepp, men det finns ofta ett stort intresse för att bevara ett öppet landskap med stor artrikedom. Det har kulturgeograf Marie Stenseke från Göteborgs universitet visat i sin forskning och detta diskuterades under ett av seminarierna på konferensen.

Rådgivarnas roll är viktig, både för att förklara biologisk mångfald och som ”uppfångare” av lokala perspektiv och värderingar. Jan-Erik Stors från Rättvik berättade om spännande exempel på naturvård med lokal förankring i Siljansbygden där man bl a startat betesföreningar för att kunna hävda mark.

Lönsam mångfald

För att kunna behålla ett öppet landskap krävs betesdjur och för att bönder ska hålla sig med betesdjur måste det vara ekonomiskt lönsamt. Idag minskar antalet mjölkkobesättningar. På något sätt måste avvecklingen bromsas och det måste satsas på företagsutveckling, tyckte Karl-Ivar Kumm, SLU.

Viktig buffert

Det är ekonomiskt viktigt att bevara den biologiska mångfalden. Till exempel ökar primärproduktionen med ökad diversitet i växtsamhället. Alla arter är kanske inte viktiga för vår överlevnad just nu menade Jan Bengtsson, SLU, men mångfalden ger oss en buffert av arter som kan träda in i ekosystemen om nuvarande arter av någon anledning dör ut, till exempel på grund av klimatförändring.

Konsumenten bestämmer

Konsumentmakt är viktigt. Det konstaterades på det seminarium som hölls av Olle Kvarnbäck, Hushållningssällskapet i Uppsala och Kjell Sjelin, ekologisk lantbrukare från Vattholma. Information om vilken typ av jordbruk som gynnar den biologiska mångfalden kan ge en attitydförändring hos konsumenten som gör att den till exempel väljer att köpa naturbeteskött.

Successioners betydelse

Odlingslandskapet består inte bara av åkrar och ängar utan även av våtmarker och hagar.

– Många våtmarker av samma typ gynnar inte den biologiska mångfalden, sa Elisabeth Lundkvist, Linköpings universitet. Det behövs många olika slags våtmarker i olika stadier för att skapa en mångfald.

Också i hagmark främjas mångfalden av att landskapet befinner sig i olika successionsstadier. John Askling, Calluna AB, berättade om dagfjärilar som trivdes bäst i svagt igenväxta hagmarker.

”Mikroorganismerna styr världen”

I jorden, där våra grödor och ängsblommor växer, finns en stor genetisk pool i marken som vi än så länge vet väldigt lite om. ”Allt finns överallt”, sa Marianne Clarholm, SLU, och menade att vilka mikroorganismer som är aktiva mycket beror på den aktuella miljön och förutsättningarna de lever under. Stora ingrepp ”från ovan” påverkar naturligtvis mikroorganismernas sammansättning och funktion, men deras återhämtningsförmåga är stor.

Exkursionerna på konferensens andra dag gav exempel på hur länsstyrelsen och kommunen arbetar med biologisk mångfald i odlingslandskapet runt Linköping. Trots hällande regn var exkursionerna mycket uppskattade bland deltagarna.

Anna Blomberg och