Regering och Riksdag har beslutat om femton övergripande miljömål av vilka några är ganska ambitiösa. Förhoppningsvis beslutas det också snart om ytterligare ett sextonde miljömål med biologisk mångfald i fokus. Alla dessa miljömål är i sin tur uppdelade i mer konkreta delmål. Det har länge varit en brist i miljöarbetet att målen inte varit tillräckligt tydliga, men det är de idag.

Man kan däremot bli klart bekymrad över vilket genomslag dessa i realiteten har i den nuvarande politiken, dvs. som inte faller inom miljöpolitikens område, exempelvis jordbrukspolitiken. Hur den bedrivs är nämligen helt avgörande för hur flera av miljömålen kommer att kunna lyckas. Det är dessutom just de miljömålen som i högsta grad berör biodiversiteten. Under vintern och våren har den svenska tillämpningen av EU:s jordbrukspolitik förhandlats fram mellan riksdagens partier och olika intresseorganisationer. Diskussionerna har svajat och ena dagen fanns det förslag som skulle inneburit att vi inte kunnat bevarat stora delar av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Bara några dagar senare så såg det väsentligt bättre ut.

Det oroväckande är att jordbruks-politiken, som alltså i praktiken avgör mycket av miljöpolitiken, är så tekniskt komplicerad att media knappast har förmåga att på ett bra sätt förmedla den. Därmed uteblir också debatten. Enormt viktiga miljöpolitiska beslut går i fel eller rätt riktning på ett ganska hasardartat sätt. Rätt politiska stötar måste sättas in i exakt rätt förhandlingsläge. Så borde inte långsiktiga och viktiga frågor om biologisk mångfald avgöras.

Jag anser att det behövs en mer långsiktig och djupgående diskussion om hur jordbruks- och landsbygdspolitiken ska se ut. Man måste se att den politiken inte enbart handlar om hur och om vi ska producera livsmedel i Sverige. Det handlar lika mycket om att producera landskap rika på biologisk mångfald, kulturmiljö och turistiska upplevelser. Detta är något som är svårt för jordbrukets traditionella företrädare att förstå. Många av dem vill helst bevara den gamla subventionspolitiken. Biologisk mångfald är sekundärt tjafs.

Ett annat sätt att se jordbrukspolitiken har förts fram av folkpartisten Mauricio Rojas. Han pekar på de stora summor EU betalar till jordbruket och framhåller det omoraliska i att förstöra u-landsjordbruk genom exporter av subventionerade jordbruksprodukter. Rojas föreslår att hela subventionspolitiken ska tas bort. Ett förslag som skulle innebära att vi förlorade en stor del av Sveriges biologiska mångfald, kulturmiljövärden och turistiska värden. Rojas förslag illustrerar hur viktigt det är att markera biologisk mångfald vid diskussionerna om framtidens landsbygdspolitik. Det är nu dags att en långsiktig och ingående diskussion inleds. En diskussion som inte får ta sin utgångspunkt i de detaljbestämmelser som finns idag utan som främst fokuserar på vad vi vill med vårt odlingslandskap där biodiversiteten är en viktig komponent.