Vi står inför en ny era där beroendet av ändliga och fossila energikällor successivt måste fasas ut till förmån för förnybar och miljövänlig energi om vi ska undvika de värsta konsekvenserna av global uppvärmning. Kan vi göra detta utan allt för stora uppoffringar i livskvalitet, med bibehållen biologisk mångfald och en ökad global rättvis fördelning av resurser? En medborgare inom EU använder idag drygt sju gånger mer energi än en indier.
För att lyckas måste vi mobilisera innovationskraft, så att vi på effektivaste sätt använder ”rätt” förnybar energi. Här krävs kunskap, eftertanke och inte minst politiskt mod så att rekryteringen av ”ny” förnybar energi inte förvärrar eller skapar nya problem. Verktyg och styrmedel måste utvecklas så att vi inte slår in på helt fel väg.
De internationella klimatförhandlingarna och behovet av en mer oberoende energipolitik har fått EU och många andra av världens regioner att sätta upp mål gällande förnybar energi och däribland bioenergi. Dessa mål utgår från mer eller mindre kvalificerade gissningar om vad som är möjligt att mobilisera under en viss tidsrymd, men målen i sig skickar den viktiga signalen: Agera nu! Målen är satta, planer utvecklas och investeringar görs, men verktygen för att undvika de största fallgroparna är inte utvecklade! Det som bör vara styrande är vad som är hållbart, snarare än målen i sig själva. Med andra ord måste det inrymmas en öppenhet för att revidera mål allteftersom ny kunskap och erfarenhet kommer till. Det finns krafter i samhället som vill att vi ska bortse från andra satta miljömål till förmån för klimatmålet. Med en sådan argumentation riskerar vi att skjuta oss själva i foten och ofta ligger särintressen bakom snarare än intresset att hantera en global utmaning.
Förskjutningseffekter
Förskjutningseffekten: Vegetabilisk olja odlas för livsmedel, men börjar säljas som biobränsle. Livsmedelsbehovet kvarstår dock och produktionen av matoljan förskjuts in i naturområden med risk för växthusgasutsläpp, förlust av biologisk mångfald och negativa sociala effekter. Illustration: Anna Maria Wremp
Foto: Ulf Bjelke
Biobränslen kommer att kunna vara en viktig del av den framtida energiförsörjningen och är förmodligen den förnybara energikälla där utmaningarna blir allra tydligast. Odling och uttag av växtmaterial för bioenergi kan ske på ett miljömässigt och socialt acceptabelt sätt men kan också medföra försämrade villkor för liv på vår planet. Dessa effekter kan antingen uppstå direkt som en konsekvens av etablering och odling eller som indirekta negativa effekter, så kallade förskjutningseffekter (se figur nedan).
Ett exempel på detta är en nyligen utkommen WWF-rapport från Sumatra som visar hur illegal avverkning av regnskog på torvmark i Riauprovinsen på Sumatra drivs på av internationell konsumtion av massa och palmolja. Detta hotar inte bara den biologiska mångfalden och arter som Sumatraelefanten och tigern, utan har också lett till årliga utsläpp av växthusgaser som motsvarar 122 procent av Nederländernas årliga utsläpp. Den ökade användningen av rapsolja från europeiska odlingar som biodrivmedel har medfört en ökad import av palmolja för livsmedel och kan därmed indirekt ha drivit på det som nu sker på Sumatra. Med andra ord så är förskjutningseffekten inte begränsad till ett land eller ens region och inte heller nödvändigtvis till en gröda. I mångt och mycket handlar det om vårt ekologiska fotavtryck i en bredare bemärkelse.
Verktyg och styrmedel
Om vi ska handla med biobränslen måste vi utveckla verktyg och styrmedel som kan hantera direkta och indirekta utmaningar med produktionen. EU-kommissionen släppte under februari i år ett förslag på direktiv som inte bara behandlar fördelningsbördan mellan EU-länder gällande mål på förnybar energi, utan också förslag på hur vissa miljöproblem ska förhindras i samband med produktion av biodrivmedel. Förslaget innebär också införandet av obligatoriska certifieringssystem eller kanske snarare verifikationssystem eftersom bilaterala avtal kommer att kunna accepteras. Detta är viktiga första steg för att undvika negativa effekter av oansvarig produktion av biobränslen, men direktivet är långt ifrån tillräckligt.
Bild från Sembuluh på Kalimantan, den indonesiska delen av Borneo. Sumpskog har röjts bort och marken har dränerats för att ge plats för en nyetablerad palmoljeodling. © WWF-Canon / Alain COMPOST
WWF anser att biobränslen kan vara ett viktigt bidrag till vår energiförsörjning om:
Biobränslen ger säkerställda lägre växthusgasutsläpp jämfört med fossila bränslen ur ett livscykelperspektiv
Biobränsleproduktionen inte skadar höga biologiska bevarandevärden
Biobränsleproduktionen sker med brukningsmetoder och uttagsnivåer som
- Minimerar användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel
- Undviker negativa effekter på markens långsiktiga produktionsförmåga och organiskt material
- Undviker negativa effekter på grund- och ytvatten kvalitet och tillgång
- Undviker negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystemen
- Minimerar utsläpp som kan leda till försurning, eutrofiering och spridning av gifter
Biobränsleproduktionen inbegriper sociala hänsyn enligt internationella överenskommelser och konventioner som exempelvis berör arbetarrättigheter och ursprungsfolkens rättigheter.
För att åstadkomma detta måste verktyg/system utvecklas med stöd bland både ekonomiska, sociala och miljömäsintressen, som gör det möjligt att undvika direkta och indirekta negativa effekter. Här krävs:
Internationella principer och kriterier för etablering och odling. Dessa principer och kriterier måste kunna omsättas till operativa regler, så kallade indikatorer, i den region där biobränslena ska produceras.
Internationellt harmoniserade trovärdiga metoder för hur växthusgasbalansen ska beräknas för olika biobränslen från etablering till slutgiltig produkt.
Verktyg och styrmedel för att motverka de indirekta negativa effekterna, såsom utveckling och efterlevnad av lagar, bekämpning av korruption och illegalitet, ekonomiska kompensationssystem för skydd av områden med höga bevarandevärden, stärkande av frivillighets- och medborgarrättsorganisationer i producentländer, med mera.
Övervaknings- och uppföljningssystem för att bedöma direkta och indirekta negativa effekter.
Certifieringssystem
Ett sätt för att åstadkomma acceptabel odling och uttag av biobränslen är att upprätta konkreta nivåstandarder som kan tredjepartscertifieras. Som organisation medverkar WWF till utvecklingen av ett antal certifieringssystem och -standarder för produktion av olika slags biomassa/grödor/energislag som följer denna modell, se faktaruta.
En del av de system som nämns i faktarutan har först och främst utvecklats för skogs- eller livsmedelsindustrin, men har nu även blivit aktuella för bioenergi. Certifiering som verktyg får ofta kritik för att de inte håller tillräckligt hög nivå gällande både kriterier och uppföljning. Certifieringsverktygen kan också vara svåra att tillämpa på ett riktigt sätt i ”svaga” stater. Denna kritik är ibland berättigad, men bör inte innebära en diskvalificering av certifiering som ett av flera verktyg för en mer hållbar produktion. Certifieringsregler kan utvecklas och efterlevnaden stärkas.
En annan kritik är att certifiering inte kan hantera de indirekta effekterna. Exempelvis så finns uppfattningen att palmolja certifierat enligt RSPO-kritierier kan accepteras när oljan används i livsmedel men inte som biobränsle på grund av att detta kan driva på illegal avverkning. Men som tidigare nämnts så är en sådan förskjutningseffekt inte nödvändigtvis begränsat till ett land/region eller ens gröda. Dessa indirekta effekter måste vi lära oss att begränsa, men då måste vi komplettera med verktyg utöver certifiering.
För att bland annat motverka indirekta negativa effekter arbetar WWF med ökat skydd av områden med höga bevarandevärden, identifiering av redan omvandlade och övergivna marker som kan användas för odling av biobränslen utan konkurrens med livsmedel, samt påverkansarbete på regeringar och företag i både producent- och importländer.
Oavsett om det handlar om biobränslen, livsmedel eller virke, kan produktionen och handeln av dessa bidra till en positiv utveckling ur både ekonomiska, sociala och miljöhänseende i många regioner i världen. Men för att detta ska ske krävs verktyg som underlättar aktiva val och satsningar. Alla verktyg som vi behöver är inte färdigutvecklade och därför krävs ett stort engagemang från företag, regeringar och frivillighetsorganisationer. Ett passivt förhållningssätt innebär ett medansvar till de negativa konsekvenser som uppstår!