En tidig illustration av människans fascination av bin och bikupor i ”Tacuinum sanitis” – en bok från 1300-talet om hälsa och välmåga, som baseras på en arabisk skrift från 1000-talet.

Foto: Wikimedia commons

Hela ekonomiseringen av naturen har sina styrkor men också sina uppenbara svagheter. Den grupp av ekosystemtjänster som har svårast att göra sig hörd är de kulturella, som omfattar andliga, rekreations-, estetiska, pedagogiska och inspirerande värden. Vår relation till naturen kan stundtals få närmast religiösa perspektiv eller åtminstone något åt det hållet. Och hur värdesätter man det i pekuniära mått i en marknadsekonomi?
Rekreation, pedagogik, inspiration och förströelse får utgöra de ekosystemtjänster som vi på detta uppslag lyfter fram vad gäller vår kanske uppenbaraste pollinatör, tambiet (förmodligen det husdjur i Sverige som är talrikast). Vid sidan av de de producerande tjänster tambiet levererar i form av pollinering, honung, bivax, bidrottninggelé, propolis, etc. så fokuserar vi här på dess roll som inspiratör för mänskligheten. Det första är naturligtvis biets värde i pedagogik och inspiration i talesätt som ”flitig som ett bi” (även för myra), ”att vara ett arbetsbi”, men också att vara ”en drönare” och ”arg som ett bi”. Men biet har genom århundradena också inspirerat oss till handlingar och tänkande – och bör det också räknas som en slags ekosystemtjänst, eller blir det lite långsökt? Har dessa liknelser ett ekonomiskt värde och hur beräknar man då det?
Säga vad man vill, men bin är i vart fall fascinerande organismer!

Bilden ovan: Olaus Magnus menade i sin ”Historia de gentibus septentrionalibus” (Historien om de nordiska folken) från 1555 (bok 22:15) att bin hatade lukten av berusade män och angrep oundvikligen. Han skriver: ”aldrig drifvas de till en så förbittrad strid  mot en ofredande fiende, som när det gäller att rikta gadden mot en berusad människsa med stinkande andedräkt – deras största fasa –, då hon nalkas deras boningar.” Kanske förväxlade han bin med getingar, vilket kanske känns mer naturligt efter en ordentlig getingsommar. Och då kanske det var drickat och matvarorna snarare än de berusade människorna som lockade insekterna?

Napoleon i mantel prydd med broderade gyllene bin. I och med Napoleon uppväcktes biet som kunglig (eller snarare kejserlig) symbol och vid sin kröning hade såväl Napoleon som Joséphine mantlar prydda med bin. Detta kan man se på de officiella tavlorna från händelsen, som denna av Jean-Auguste-Dominique Ingres från 1806. Det har spekulerats om att Napoleon kanske gillade tanken att bin på ett ordningsamt och osjälviskt sätt arbetar till nytta för sin icke-ifrågasatte ledare.

Foto: Wikimedia commons

I närheten av Valencia har man hittat en grottmålning gjord 6000–8000 år f.Kr., som skildrar en människa som hämtar honung.

Bin symboliserar odödlighet och återuppståndelse och användes som kungliga emblem för merovingerna (en frankisk kungaätt under 400–700-talet). När kung Childerik I:s grav grävdes ut på 1600-talet fann man 300 guldbin, men på grund av en stöld på 1800-talet finns bara två bevarade idag.

Foto: wikimedia commons