Lantraser är husdjur som funnits så länge i ett geografiskt område att de anpassat sig till den lokala miljön. De flesta av dessa äldre typer av husdjur försvann i början av 1900-talet då de blev utkonkurrerade av nyare raser med högre produktion, till exempel kor som gav mer mjölk och höns som lade fler ägg. På vissa platser i Sverige har dock lantraser funnits kvar så att de kunnat bevaras till våra dagar. Hur många olika lantraser som bevarats varierar mellan olika djurslag, till exempel finns det bara en äldre ras av gris kvar, linderödssvin, medan det finns mer än tio olika lantraser av får från olika delar av Sverige.

Olika hot

Även om flera lantraser överlevt till våra dagar så är de fortfarande hotade. En förutsättning för att de ska kunna fortsätta att bevaras är att det finns tillräckligt många människor som vill bidra till bevarandearbetet genom att ha djur av dessa raser. De flesta ägare av lantrasdjur har inte dessa för sin försörjning utan har bara ett fåtal djur vid sidan av ett annat arbete. För dessa småskaliga djurägare kan det upplevas svårt att orka med att uppfylla regelverk och administration som ofta är utformad med tanke på djurägare som har betydligt fler djur i mer storskalig produktion. Ett annat hot är nya sjukdomar, till exempel den afrikanska svinpesten som på senare tid spridits i Europa. Den finns tack och lov inte (ännu) i Sverige, men om den kommer hit så blir den ett stort hot mot linderödssvin som ofta går utomhus en stor del av året och därmed riskerar att bli smittade av vildsvin.

Lantrasernas anpassningar till sin lokala miljö, men även det faktum att de har varit geografiskt isolerade, har bidragit till att de kan ha genvarianter som inte finns hos andra raser. De egenskaper som finns hos lantraser kan visa sig bli värdefulla för våra husdjur i fram­tiden, såsom varianter av gener som bidrar till motståndskraft mot sjukdomar och parasiter. Exakt vilka genvarianter som finns i olika raser var länge okänt, men på senare år har en del forskning gjorts om det. En undersökning av fem svenska fårraser visar att de är genetiskt olika varandra och alltså finns en stor möjlig­het att i framtida mer detaljerade undersök­ningar hitta gener för lokala anpassningar. I en nyligen publicerad undersökning (Signatures of selection reveal candidate genes involved in economic traits and cold acclimation in five Swedish cattle breeds) om gener hos svenska raser av kor som jag och andra forskare gjorde kunde vi se att det finns anpassningar hos olika lantraser både i form av resistens mot sjukdomar som orsakas av bakterier och parasiter, och för egenska­per som till exempel fetthalt i mjölken och kroppsstorlek.

Skandinaviska fjällkor i studie

Jag är även inblandad i ett nordiskt samarbets­projekt där vi undersöker historia och genetik hos kor i norra delarna av Sverige, Finland och Norge. Projektet ska bland annat kart­lägga släktskap mellan svenska fjällkor och kor i norra Norge och Finland. I projektet ska vi också utvinna DNA från arkeologiska fynd av kor från norra Sverige, Finland och Norge och jämföra med DNA från nutida kor i dessa länder.

Inom projektet tar vi även reda på mer om hur det gick till då kor tillsammans med människor från Finland tog sin tillflykt till norra Sverige under andra världskriget.

Förutom att lantrasernas genetiska variation kan visa sig vara värdefull för framtiden, så är de också intressanta att bevara för att de är en del av vår historia och vårt kulturarv.

Några av de lantraser som artikelförfattaren jobbat med. Överst: linderödssvin, mitten till vänster: rödkulla, mitten till höger: kindahöns.

Foto: Anna M Johansson