I vår allt mer urbaniserade värld är inte bara förlusten av den biologiska mångfalden ett stort problem, utan själva upplevelsen av den biologiska mångfalden håller också på att försvinna. Den amerikanske författaren Robert Michael Pyle har i sin bok The Thunder Tree: Lessons from an Urban Wildland beskrivit detta med begreppet ”extinction of experience” (erfarenheternas utdöende). Upplevelsen av den levande världen håller på att ersättas av en urbaniserad och teknologisk värld skapad av och för människor. Globala trender visar att tätorter med låg biologisk mångfald idag utgör de huvudsakliga platserna för människors upplevelser i barndomen, och vi kan därför räkna med en allt större brist på erfarenheter av naturens mångfald framöver.

Denna situation kan leda till att vi generation efter generation sänker nivån för vad som upplevs som god eller acceptabel miljö och därmed också motivationen för att värna om den biologiska mångfalden. En sådan process riskerar att förvärra den negativa trenden med minskad biologisk mångfald i stora delar av världen. Den som aldrig har upplevt naturens mångfald kan heller inte förstå värdet av det som håller på att förloras.

Mycket av diskussionen kring bevarande av biologisk mångfald har handlat om hur vi ska minska eller eliminera det mänskliga hotet mot mångfalden. En annan viktig frågeställning är dock hur vi kan befrämja social-ekologiska förhållningssätt till naturen där människor ses som en del av de system som ska förvaltas utifrån målen för bevarande av biologisk mångfald. Unesco:s biosfärområden är lämpliga platser för att studera sådana frågeställningar om människors förhållande till och engagemang kring biologisk mångfald.
Det svenska biosfärprogrammet har betonat vikten av samspelet mellan sociala och ekologiska system, inte minst genom att använda termen biosfärområde istället för den engelska termen biosphere reserve som används av Unesco. Reservat är förknippat med en separatistisk syn på förhållandet mellan människan och den övriga naturen medan termen område istället öppnar för en syn där människan samverkar med den icke-mänskliga miljön. Även om denna skillnad kan tyckas vara liten, eller huvudsakligen semantisk, ligger tonvikten i biosfärområdena inte på att skydda den biologiska mångfalden från människan, utan snarare på att skapa områden där värnandet av mångfalden är en del i utvecklingen av hållbara mänskliga samhällen. För detta krävs kreativa lösningar på miljöproblem och en hållbar utveckling som inte grundas på en uppdelning av världen i natur och kultur.

Biosfärområden som platser för upplevelser av biologisk mångfald

Ett viktigt steg i värnandet av biologisk mångfald är att uppnå en bättre förståelse för varför och hur människor kan motiveras att visa omsorg om natur och biologisk mångfald. Biosfärområdet Kristianstad Vattenrikes verksamhet erbjuder många exempel på hur allmänheten kan få hjälp att till fullo uppleva den biologiska mångfalden. I biosfärområdets skrifter betonas värdet av att uppleva den biologiska mångfalden:
”Få platser har så rik och varierad natur som Kristianstads Vattenrike. Här finns något att uppleva för alla… Bästa sättet att lära och förstå landskapets värden får man genom att ge upplevelse och kunskap på plats. ”

Budskapet bygger på idén om att erfarenheter av förundran, glädje och människors välbefinnande är en viktig del av arbetet kring bevarande av biologisk mångfald.

Vistelse i naturen skapar upplevelser och platsanknytning

Vi har i vår forskning undersökt allmänhetens förhållande till den natur som Kristianstad Vattenrike erbjuder. Slutsatserna från dessa studier ger stöd åt tanken att en direkt mänsklig upplevelse av naturen skapar viktig motivation för bevarande av biologisk mångfald. I en av studierna undersöktes förhållandet mellan friluftsliv och platsanknytning i Kristianstad Vattenrike. Personer som regelbundet ägnade sig åt friluftsliv visade en betydligt högre grad av anknytning, eller bindning, till den lokala miljön än personer som inte regelbundet ägnade sig åt friluftsliv. Detta förhållande, tillsammans med att den främsta motiverande faktorn för fritidsliv var att vara nära naturen, visar att människors direkta erfarenhet av naturen är en viktig aspekt i förhållandet människa-natur. Personer som regelbundet deltog i friluftsliv hade också en stor medvetenhet om Vattenriket och kunde identifiera många av biosfärområdets mål relaterade till bevarande av biologisk mångfald. Inte helt överraskande var utnyttjandet av besöksplatser högre för platser som låg nära tätorten, vilket understryker vikten av stadsnära natur.

Upplevelse ger anknytning ger motivation

Den snabbt ökande förlusten av personliga erfarenheter av rika biologiska miljöer är kanske ett lika stort problem som själva förlusten av biologiska mångfald, men är inte alls lika uppmärksammat. Värdet av lättillgängliga grönområden i urbana miljöer har de senaste åren fått stor uppmärksamhet, främst för deras betydelse för hälsa och välbefinnande. Men upplevelser av grönska och rika biologiska miljöer skapar också anknytning mellan en människa och den levande världen. Dessa upplevelser kan aldrig fullt ut ersättas av de virtuella världar som vi idag ägnar en stor del av vår tid åt. Många kan vittna om att naturupplevelser i barndomen sätter djupa spår och en positiv känsla för livets mångfald. Innebär detta att friluftsliv och naturupplevelser också motiverar till miljövänligt beteende och stöd för bevarande av biologisk mångfald, eller är det en nödvändig men kanske inte alltid tillräcklig förutsättning? Detta är en viktig fråga som bör studeras närmare. Klart är dock att betydelsen av direkta upplevelser av rik natur har fått alldeles för lite plats i svensk miljöpolicy, och att arbetet med bevarande av den biologiska mångfalden i stor utsträckning har missat en viktig mänsklig aspekt. Kanske behöver vi därför komplettera våra 16 miljömål med ytterligare ett: Rika och storslagna upplevelser av den biologiska mångfalden.