Vid den här tiden på året far många människor till fjälls för att nyttja vita vidder och branta backar. Mitt i sommaren kommer vandrarna och fiskarna, på hösten jägarna. Vid olika årstider besöks också fjällen av många människor som primärt är där för att uppleva naturen, t.ex. i form av ett rikt fågel- och växtliv. Hela tiden finns här samer, som bedriver renskötsel, och annan ortsbefolkning, som på olika sätt får sin utkomst, inte sällan från turism.

Fjällnaturen är storslagen men känslig för olika typer av påverkan. Staten insåg detta på 1970-talet, då debatten var intensiv, bl.a. om vandringsturismens slitagepåverkan och om en eventuell fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Därför tillsatte man en Fjällutredning som under tio års tid samlade in ett stort material om värdet av fjällnaturen. Även om det finns stora kunskapsluckor i materialet var ansatsen mycket god. Här gällde det att på ett vetenskapligt och ingående sätt skaffa sig så mycket kunskap om fjällen att detta blev en bra utgångspunkt för en långsiktig och välbalanserad hushållning med naturresurserna i fjällen.

När så Riksdagen efter ett rekordsnabbt beredningsarbete 1993 fattade beslut om att tillåta en allmän småviltsjakt i fjällen, bröt man radikalt med den goda naturresurshushållningspolitik som man tidigare hade haft ambitionen att föra i fjällen. Utan hänsyn till att Fjällutredningen visade på mycket stora skillnader i naturens beskaffenhet kom praktiskt taget hela fjällkedjan att betraktas på ett likformigt sätt.

Inte heller tog Riksdagen hänsyn till att vi nu i miljösammanhang försöker tillämpa den s.k. försiktighets principen. Den innebär att om man inte är tämligen säker på att ett ingrepp eller en skötselmässig förändring inte medför starkt negativa effekter, skall man inte agera.

Det fanns inga klara utredningsresultat som visade att en allmän småviltsjakt inte skulle påverka övrig biologisk mångfald på ett negativt sätt. Exempelvis tog man ingen hänsyn till att en hotad art som jaktfalken kanske skulle komma att få det mycket svårt att hitta föda om en allmän fjälljakt infördes.

Riksdagens beslut innebar dock som väl är bara att den allmänna småviltsjakten skulle vara under en försöksperiod. Nu är det tid för utvärdering och det är angeläget att riksdagens ledamöter försöker leva upp till de generella mål som Sverige har åtagit sig i Agenda 21 och i Konventionen om biologisk mångfald. Beslutet som fattas bör grundas på ett brett och vetenskapligt hållbart bakgrundsmaterial. Det är inte motståndarna till småviltsjakten, som har bevisbördan, utan förespråkarna.

I Finland startar man nu ett forskningsprogram om biologisk mångfald under sex år. Detta program är värt 100 miljoner mark. En motsvarande svensk satsning kan göra oss bättre rustade att ta vetenskapligt grundade beslut om vår markanvändning, t.ex. i fråga om småviltsjakten i fjällen eller den ökning av biobränsleanvändningen, vilken kan förutses i Sverige under de närmaste åren. Biologisk mångfald får inte hotas och nyttjandet av de biologiska resurserna ska ske på ett uthålligt sätt.