Våren 2022 inledde CBM ett EU-projekt finansierat av ERA-NET Cofund BiodivRestore (Biodiversa och Water Joint Partner Initiative). Det är ett samarbete mellan Sverige (CBM), Finland (Snowchange Cooperative) och Schweiz (Université de Lausanne och Internationella naturvårdsunionen IUCN). Avsikten är att studera olika vattenrestaureringsprojekt som initieras av lokala aktörer och bedöma hur lyckosamma och långsiktiga resultaten blir. Därför försöker vi dra lärdomar av olika restaureringsprojekt och jämföra parametrar vad gäller initiativ, incitament, förväntade resultat och mycket mer.
Inom EU:s strategi för biologisk mångfald från 2020 lyfts redan målet att mer än 30 procent av land- och vattenområden inom EU ska vara skyddade till 2030 och ett liknande globalt mål håller på att formuleras inom CBD för det nya strategiska ramverket, post-2020. Staterna har emellertid inte resurser och tid att inrätta formellt skydd i form av naturreservat och nationalparker så snabbt, och troligen saknas dessutom de politiska intentionerna att göra det. Redan i CBD:s strategiska plan 2010–2020 lanserades dock konceptet ”other effective area-based conservation measures” (OECM:s) för mer informella skyddsformer för att skapa förutsättningar för att bevara biologisk mångfald. IUCN har utvecklat riktlinjer för hur man kan tänka och beskriva vilka skyddsformer som kan ses som OECM:s.
I projektet Narrow studeras därför restaureringsobjekten som sådana men det görs också en bedömning av styrkor och begränsningar i IUCN:s riktlinjer i syfte att främja naturvård och se framgångsfaktorer och att utveckla och stärka konceptet OECM:s.
Svenska och finska områden
För att kunna bidra till att validera konceptet studeras fem huvudområden: två i Sverige och tre i Finland. Ett av områdena är Trunsta träsk och Gredelby hagar, en tätortsnära fågelsjö och naturbetesmark med strövområde i Knivsta kommun i närheten av Uppsala. Området restaurerades för drygt femton år sedan. Då återställdes sjön och betesmarken öppnades upp och har skötts sedan dess.
Det andra svenska området omfattar några olika vattenområden i Biosfärområde Voxnadalen i Ovanåkers kommun i Hälsingland. Voxnan och dess biflöden har varit en del av timmerflottningsepoken men också dämningar av olika slag.
I nuläget sker en hel del restaureringar av olika avsnitt av vattenvägarna av olika anledningar. Initialt studeras därför flera olika områden. Ett är naturförfattaren Hans Lidmans legendariska ”Svartån” (Mållångsboån och Flaxnan) som under 1900-talets första hälft röjdes för flottning och som nu återställs som öringsvatten. Ett annat Hässjaån som innehåller flera vandringshinder i form av dämmen och det pågår nu diskussioner om att undanröja dem så att ån får ett naturligt flöde. Ett tredje är Sässmanområdet, ett område med småsjöar längs Voxnan mellan Edsbyn och byn Ovanåker. Stränderna kring Sässman, sjön längst i öster, röjdes för ungefär tjugo år sedan och är idag öppna, betade strandängar. Hela området är idag ett populärt rekreationsområde.
De tre områdena som studeras i Finland är avrinningsområdet Koitajoki, våtmarksområdet Salojenneva och avrinningsområdet Näätämö (Neidenälven) i finska Lappland. Områden som alla på olika sätt har påverkats av människans exploatering av naturen.
Att finna länken till landskapet
Målet med projektet är att studera områden som restaureras på initiativ från lokala aktörer. Huvudfrågan för forskningen är om restaureringarna kommer att göra att människor lokalt får en ny syn på dessa områden och deras värden, och på landskapet i stort. Och kommer en förändrad syn därmed att leda till att lokalsamhället långsiktigt vill skydda de restaurerade naturområdena?