Arter är viktiga för människan. Ekosystemtjänster bygger på att det är arter som levererar nyt­tigheter. Människan använder 50 000 vilda arter för att täcka sina grundläggande behov – mat, kläder, bygg­nadsmaterial och mediciner. För reglerande och stödjande ekosystemtjänster är det ett stort antal, ofta okända, arter som är viktiga för oss. Arter har också betydelse för kultur och livsåskådning. Sammantaget finns ett behov att kunna urskilja, namnge och identifiera arter, och det är taxonomin och nomenklaturen som kan fylla det behovet.

Arter är fundamentala enheter i den biolo­giska mångfalden, och artrelaterade mått ingår i all verksamhet för att identifiera, mäta och övervaka biologisk mångfald. Politiska mål och prioriteringar, liksom uppföljning av målen genom miljöövervakning, kräver mätbarhet genom inventeringar och olika indikatorer. Forskning inom ekologi, genetik och fysiologi måste identifiera vilken art det är som studeras. I databanker och litteratur kopplas information om arter till artnamn, och systematiken ger möjligheten att ordna data hierarkiskt. Art­namnet är länken som fogar samman informa­tion av olika typ, från olika källor.

Viktigt i bevarandearbete

Arbetet med artbevarande bygger ofta på rödlistning som placerar arter i olika hotkate­gorier. För både hotbedömning och bevaran­dearbete spelar det stor roll vilka populationer som förs till vilken art, det vill säga hur arter avgränsas. Artkunskap behövs också för att identifiera områden som behöver skyddas, baserat på till exempel hög grad av ende­mism eller förekomst av rödlistade arter. Ofta används indikatorarter som genvägar för att både prioritera och utvärdera inom naturvår­den. Lagar och konventioner listar arter för vilka särskilda bestämmelser ska gälla. Det kan gälla hur arter får nyttjas, till exempel i jakt eller i djurparker, eller hur de ska skyddas och bevaras, till exempel i internationell handel. Sådana artlistor kan vara juridiskt bindande, och det är avgörande för deras funktion att listorna är vederhäftiga och otvetydiga.

Olika arter levererar olika ekosystemtjänster, och för hållbart nyttjande av sådana tjänster är det väsentligt att veta vilka arter som ger vilken tjänst. Det kan handla om vilka arter som bidrar med pollinering eller skapar bör­dig åkermark, eller vilka arter som erbjuder naturbaserade lösningar för klimatarbetet och cirkulär ekonomi. Arter som nyttjas eller påverkas genom fiske, jakt, skogsbruk, gruv­drift med fler verksamheter behöver identi­fieras, och mått på hållbart nyttjande måste inkludera uppgifter om arternas status. Studier av arter och deras morfologi och fysiologi ger idéer om hur vi kan härma naturens lösningar i teknisk design.

Artkunskap är också avgörande för vår biosäkerhet: att skydda ekonomi, samhälle och hälsa. Hantering av invasiva främmande arter och andra pestarter hänger på att arterna kan identifieras. Olika arter gör olika skada, och vissa gör ingen skada alls. För att prioritera resurser rätt måste det vara tydligt vilka det är som ska bekämpas. Inom biologisk kontroll behövs artkunskap för att hitta natur­liga fiender till skadegörare. Bekämpning av sjukdomar orsakade av patogener och parasiter, och som sprids av olika värdarter, bygger på att arterna kan identifieras. Det finns sannolikt 1,7 miljoner obeskrivna virus hos däggdjur och fåglar, som potentiellt kan drabba människan och orsaka nya pandemier. Vi känner runt tio tusen arter av svampdjur. Vissa av dem innehåller mole­kyler som försvar mot bakterier. För att kunna nyttja sådana molekyler för människans hälsa behöver vi veta vilka arterna är.

Taxonomins status

Behovet av taxonomi och nomenklatur bland användare i samhället är uppenbart, vilket stäl­ler krav på taxonomer och deras institutioner att leverera användbara produkter, att användas i naturvård, nyttjande av naturresurser och biosäkerhetsåtgärder. Samtidigt är taxonomin en fristående vetenskap, med sina egna behov, som inte alltid motsvarar avnämarnas behov. I dagsläget har taxonomin som vetenskap det inte lätt med sin omvärld, vare sig inom akademin, eller i samhället utanför. I högre grad än andra naturvetenskaper har taxono­min ifrågasatts som just vetenskap, betraktats som ”omodern” med sitt beroende av histo­riska publikationer sedan Linnés dagar och ”gamla dammiga samlingar”, och därför givits låg status och nedprioriterats av akademiska institutioner.

Flera krockar med samhället i stort är uppenbara, bland annat därför att taxonomins behov som vetenskap inte alltid passar ihop med avnämarnas behov. Bristen på resurser för taxonomin gör att vi fortfarande har ofullstän­dig kunskap om världens arter. Taxonomins koloniala arv och mansdominans har också uppmärksammats, med växande krav på refor­mer av artnamngivningen av etiska skäl. Det senaste halvseklets utveckling av taxonomin som vetenskap, både teoretiskt och metodolo­giskt, har skapat ett gap mellan vetenskapligt urskilda arter och klassifikationer, och människ­ors intuitiva och erfarenhets­baserade folktaxonomi, vilket gör det svårare för folk i allmän­het att förstå taxonomin. Taxonomins filosofiska utveckling är fascinerande, inte minst för att den fortfarande kämpar med den mest grundläggande ontologiska frågan i biologin: Vad är en art, egentligen?

Mångfald av perspektiv på taxonomi

Med detta nummer av Biodiverse vill vi ge en bild av tillståndet för taxonomin som vetenskap, och vårt beroende av taxonomin för att kunna arbeta med biologisk mångfald. Inte minst för att kunna genomföra det nya globala Kunming-Montreal-ramverket från konventionen om biologisk mångfald (läs mer i Biodiverse nr 1/23).

I olika artiklar belyser vi det grundläg­gande artproblemet, visar hur det taxonomiska hantverket går till, med beskrivning av nya arter och namngivning, och förklarar varför det fortfarande behövs fysiska samlingar av organismer. Ett särskilt fokus sätts på det som kallas det taxonomiska impedimentet, ett samlingsnamn för både bristen på kunskap om världens arter och deras inbördes släktskap, och på bristen på resurser för taxonomin att verka och leverera vetenskapliga resultat och redskap för avnämare i omvärlden. Vi har bjudit in fyra praktiserande taxonomer och systema­tiker att ge sin syn på vad det taxonomiska impedimentet innebär för dem. I två artiklar beskriver vi en grundläggande kunskapsbrist och diskuterar hur den ska lösas: Hur många arter finns det, och vilka är de? Vi tittar också närmare på krockarna mellan taxonomin och samhället, i tre olika artiklar: Hur ska taxo­nomin hantera kraven på ändring i namngiv­ningen av etiska skäl? Vad skiljer den moderna taxonomin från folktaxonomin? Vad orsakar instabilitet i taxonomi och namngivning, och vad har detta för effekter för avnämarna? Slutligen låter vi en taxonomisk nyckelaktör, SLU Artdatabanken, beskriva hur de använder taxonomin i sitt naturvårdsarbete.

Text: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare, CBM