I skrivande stund (september 2021) är förhandlingarna om en ny strategi för den globala kon­ventionen om biologisk mång­fald (CBD) pausade, i väntan på att alla parter kan träffas fysiskt. Som planen ser ut nu ska de förberedande förhandlingarna återupptas i januari, och det partsmöte som öppnar offi­ciellt i oktober ska fatta beslut först i maj nästa år. Det handlar om globala mål för perioden 2020–2050, med milstolpar som ska nås till 2030. Den nya strategin skulle ha antagits vid ett partsmöte i oktober 2020, men coro­napandemin har satt käppar i förhand­lingshjulen. De två avgörande frågorna för den nya strategin är hur ambitiösa de nya målen ska vara och hur CBD:s parter ska lyckas bättre med genomför­andet.

Inget mål uppnått hittills

Senaste utvärderingen av CBD:s resultat, det vill säga ländernas genom­förande av beslutade arbetsprogram och strategier, visade att inget av konventionens 20 globala Aichi-mål nås. Sex av målen nås delvis, exem­pelvis när det gäller att anta nationella strategier, identifiera invasiva främ­mande arter, avsätta skyddade områden och få Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser att träda i kraft. Målet för skyddade områden var att avsätta 17 procent av landarealen och 10 procent av haven, och det ser ut att ha lyckats, i formell mening. Problemet är att områdena ofta bara är skyddade på papperet, inte i praktiken. Målet innebar att skyddade områden skulle ge effektivt skydd för representativa ekosystem, i ett landskapsekologiskt sammanhang, men detta har inte upp­nåtts.

Misslyckandet med att nå Aichi-må­len beror på att länderna satt för låg ambitionsnivå i sina nationella mål och på att de inte heller genomfört tillräck­ligt kraftfulla åtgärder för att nå dem, än mindre att nå de globala Aichi-målen.

Ett problem var sannolikt att dessa var globala mål som länderna till­sammans skulle nå, men utan fördelat ansvar. Det har hävdats att många CBD-parter inte känt ägandeskap och att Aichi-målen var otydliga, orealis­tiska och svåra att kommunicera.

Ökad förlust av mångfalden

IPBES har i sin globala rapport om tillståndet för den biologiska mångfal­den tydligt visat att förlusten av bio­logisk mångfald fortsätter, vilket också underminerar möjligheten att nå FN:s globala mål för hållbar utveckling. IPBES har analyserat de viktigaste direkta och indirekta drivkrafterna i samhället som leder till förlust av biologisk mångfald och ekosystem­tjänster. De globala trenderna visar på fortsatt hög eller ökande press på biologisk mångfald. För att vända kurvan behövs en genomgripande samhällsomvand­ling (transformative change), som berör alla samhällsaktörer och alla departement inom en regering. Utmaningen för CBD blir då att ta tillräckligt ambitiösa nya beslut för att möjliggöra en sådan utveckling.

Tonskifte i förhandlingarna

Samtidigt har det hävdats att Aichi-målen var för ambitiösa och därför omöjliga att nå. Med det resonemanget skulle CBD nu istället sänka ambitionsnivån och anta mer ”realistiska” mål. Men det skulle sannolikt innebära att FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030 inte kan nås och att CBD:s egen vision om att människan ska leva i harmoni med naturen år 2050 enbart förblir en vision.

Nu mer än någonsin tidigare är det alltså uppenbart att människans välstånd hänger på vår förmåga att nyttja ekosystemtjänsterna på ett hållbart sätt, samtidigt som vi mot­verkar klimatförändringarna. I de pågående förhandlingarna inom CBD är det tydligt att världens länder förväntar sig att naturen ska försörja en stadigt växande befolkning, och gärna formulerar mål om hur mycket mer den biologiska mångfalden ska leverera, vilket i strikt mening ligger utanför konven­tionens mandat och syfte. När Aichi-målen skrevs (2010) var tonen annorlunda, då låg fokus på att vårt nyttjande måste bli hållbart, vilket det fortfarande inte är; människans ekologiska fotavtryck är större än jordens produktion av förnybara resurser, och förlus­ten av biologisk mångfald fortsätter.

En hög ambitionsnivå för målen kan inte enbart handla om att göra ett större uttag av naturresurserna, utan om att mena allvar med att nå långsiktigt hållbart nyttjande av biologisk mångfald.

Nuläget

Just nu finns på förhandlingsbordet ett första utkast till strategi för CBD. Här beskrivs kortfattat de viktigaste komponenterna för ett mer effektivt genomförande. Hit hör en förbättrad finansiell mekanism som kan stödja utvecklingsländerna i deras genomför­ande, olika funktioner för att höja kompetens och kapacitet, mekanismer för bred delaktig­het och deltagande, inkluderande styrformer, hela regeringens engagemang och framför allt ”mainstreaming” av biologisk mångfald i hela samhället, det vill säga att biologisk mångfald upplevs som en viktig fråga av alla aktörer i samhället.

En viktig knäckfråga är hur ansvaret för att genomföra strategin ska fördelas mellan värl­dens rika och fattiga länder. Vilka ska bekosta bevarandet, och vilka ska få dra nytta av de ekosystemtjänster den biologiska mångfalden levererar? De nya målen kommer liksom Aichi-målen att vara globala, men nu talas om ansvarsskyldighet och ansvarsutkrävande för enskilda länder och att konventionens parter ska göra frivilliga åtaganden för att visa hur de ska bidra till att de nya globala målen uppnås. Så samtidigt som tecknen hopar sig när det gäller behovet av genomgripande samhällsförändringar så är frågetecknen många när det gäller genomförandet.