Under det dryga år som har gått sedan CBD-partsmötet i Nagoya hösten 2010 (globalt toppmöte inom FN:s mångfaldskonvention) har en hel del hänt internationellt vad gäller synen på lokal och traditionell kunskap.

Terroir och livsmedelssatsningar

Landsbygdsministern Eskil Erlandsson lanserade för ett antal år sedan visionen av Matlandet Sverige. Tanken är att internationellt lyfta de svenska råvarornas värde och höga kvalitet. Ett livsmedels karaktär kan beskrivas baserat på dess ursprung i form av geologi, klimat, kulturella betydelse, lokala historia och traditionell kunskap med termen terroir. Terroir används ofta om vin, men också om ostar och andra lantgårdsprodukter. För att verkligen lyckas med visionen om Matlandet Sverige måste mervärdena kommuniceras och tillräcklig mängd av de rätta råvarorna produceras.

Under hösten 2011 har CBM tillsammans med Bioforsk i Norge och Länsstyrelsen i Jämtlands läns fått medel för ett interreg-projekt: Utmarksbete – ett biologiskt kulturarv som resurs för en hållbar framtid. En fråga som ska undersökas närmare är utmarksbetets potential i en framtid då åker och äng används för andra syften än djurfoderproduktion. Flera studier har visat att kött och mjölkprodukter från naturbetesmarker på hög höjd har unika kvaliteter – terroir – och att ett ökat utmarksbete kan medverka till att skapa och bevara natur- och kulturmiljövärden.

Multifunktionalitet i landskapet

I det äldre bondelandskapet nyttjades ofta landskapet så resurseffektivt som möjligt, i alla fall i de mer tättbefolkade områdena. Ett spännande exempel är ängsäppelodlingar, där äpplen producerades tillsammans med djurfoder i ängar och hagar. I vissa fall använde man till och med åkerfruktodling, där spannmål och fruktträd fick samsas på samma åker. I en tid när befolkningstätheten ökar i världen krävs återigen en innovativ multifunktionalitet i landskapets nyttjande – ett område där vi bör inspireras av äldre tiders erfarenheter.

Vid sidan av faktisk produktion av livsmedel och andra produkter, samt eventuella estetiska och rekreationella värden, ska man naturligtvis inte glömma bort den hävdgynnade biodiversiteten, det vill säga den biologiska mångfald som är beroende av traditionell markanvändning. Biologisk mångfald blir här så att säga en biprodukt av utmarksbetet. I traditionellt nyttjade landskap i Östeuropa finns i rik mängd många av de arter som i Sverige har särskilda åtgärdsprogram. Det finns mycket att lära från detta traditionella bruk vilket gör det värdefullt att bibehålla för framtiden.

Riktlinjer för hänsyn

Inom CBD har man tagit fram särskilda riktlinjer för hänsyn gentemot urfolks- och lokala samhällen med traditionella livssätt (Akwé: Kon-riktlinjerna). Det är generella riktlinjer som lyfter fram behovet av att i projekteringsarbeten värna områden som är viktiga för lokalsamhällena och deras sedvanebruk. I Finland har man precis etablerat ett särskilt samarbetsorgan för att ta hänsyn till samernas behov gentemot det finska skogsbruket. Hur det kommer att skilja sig från det svenska arbetet med renbruksplaner som Skogsstyrelsen och samebyarna gör vet jag inte, men det ska bli intressant att följa.

Som en parentes kan nämnas att det svenska Sametinget använde Akwé: Kon-riktlinjerna redan 2007 i en dialog med Uppsala universitet gällande universitetets planerade fältkurs om samiska heliga platser i svenska Sápmi. Resultatet blev dessvärre inte den eftersträvade dialogen, utan kursen ställdes in.

Naptek/CBM och MKB-centrum på SLU har under 2009–2010 arbetat med en fördjupad nationell analys av hur man kan använda Akwé: Kon-riktlinjerna i Sverige för att öka hänsynstagandet till lokalsamhälle och traditionellt sedvanebruk av biologiska resurser i syfte att skapa förutsättningar för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Parallellt har Naptek utarbetat en svensk översättning av Akwé: Kon-riktlinjerna. Bägge dessa dokument finns som rapporter (se lästips).

Människan och naturarvet

Under 2011 har Naptek varit över till Norge och hållit kurser om traditionell kunskap och biologiskt kulturarv för anställda inom Statens Naturoppsyn och Direktoratet for naturforvaltning. Här diskuteras hamlingsträd i landskapsvernområde Mørkridsdalen i anslutning till nationalparken Breheimen i Sognefjordens innersta del.

Foto: Håkan Tunón

I Norge har norska Miljøverndepartement och Statens Naturoppsyn under 2011 initierat ett nationellt arbete med namnet MONA – Mennesket og naturarven. Ett av syftena är att finna värdefulla skötselelement som kan bevara naturvärden, men tanken är också att den kulturhistoriska aspekten på biologisk mångfald har en viktig roll att spela i naturvägledning framöver. Programmet är inspirerat av det arbete som har gjorts i Sverige under de senaste sex åren inom Naptek. Svenska regeringen beslutade 15 december 2011 om en fortsättning av Napteks arbete under 2012. Där har också ett bilateralt samarbete med MONA särskilt pekats ut.

Fullständiga kunskapsunderlag

CBD:s intentioner att skapa breda kunskapsunderlag där man i framtiden kombinerar olika kunskapssystem håller på att få extra draghjälp genom inrättandet av IPBES– Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, vilket kan ses som en parallell till klimatpanelen IPCC. IPBES ska jämka ihop vetenskapliga uppsatser med myndighetsrapporter och traditionell kunskap för att skapa bästa möjliga underlag för framtidens biodiversitet och ekosystemtjänster. Det kommer att bli ett grannlaga arbetet att föra ihop och värdera de olika kunskapssystemen, ett oerhört spännande initiativ som det finns anledning att följa nogsamt.