När utvecklingen av det globala ramverket för biologisk mångfald startade efter COP14 i Sharm El-Sheikh i Egypten år 2018, efterfrågade flera parter, särskilt från den afrikanska och latinamerikanska gruppen, ett mer balanserat tillvägagångssätt, som reflekterar konventionens alla tre syften och inte bara fokuserar på bevarande. Tillståndsmål B och relaterade åtgärdsmål 9–12 ska ta itu med CBD:s andra syfte, att biologisk mångfald och dess komponenter ska användas hållbart. Vad ”hållbar användning” betyder definieras i CBD:s artikel 2 (se fakta nedan).
Rubriken i ramverket för tillståndsmål B och relaterade åtgärdsmål 9-13 är ”att möta människors behov genom hållbar användning och delning av nyttor”. Sista delen (delning av nyttor) hänvisar till åtgärdsmål 13 och CBD:s tredje syfte (läs mer i artikeln Rättvis nyttodelning en del av hörnstenarna). Tidiga utkast till mål B fokuserade mest på att naturen skulle möta människors behov och tillhandahålla resurser, till exempel att bidra med mat och rent vatten till en växande befolkning, och genom att förbättra motståndskraft mot naturkatastrofer och klimatförändringar. Alla dessa grundläggande behov adresseras också av olika hållbarhetsmål i Agenda 2030, exempelvis mål 2, 6, 11 och 13. Forskning har dock visat att ökad användning av naturresurser har bidragit till minskad biologisk mångfald och utarmade ekosystemstjänster.
Hållbar användning för nuvarande och framtida generationer
Den slutliga versionen av tillståndsmål B har nu fyra nyckelelement som ska uppnås till 2050: 1) att använda biologisk mångfald och ekosystemtjänster på ett hållbart sätt, 2) att erkänna deras värde, vilket betyder att beakta naturens monetära såväl som icke-monetära värde i beslutsprocesser, (något som också tas upp i åtgärdsmål 14), 3) att ekosystemtjänster som har utarmats ska återställas till 2050 och 4) att målet ska stödja uppnåendet av hållbar utveckling till nytta för nuvarande och framtida generationer.
Ett element som ingår i definitionen av hållbar användning, och som parterna kom överens om 1992, återspeglas dock inte uttryckligen i mål B, nämligen att den hållbara användningen ska ske på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till en långsiktig minskning av biologisk mångfald. Aichimål 4, som antogs 2010, krävde att parterna skulle ta nödvändiga steg för att påverkan av användningen av naturresurser skulle reduceras till nivåer inom säkra ekologiska gränser. Utkastet till mål B inkluderade etappmålet att minska det ekologiska fotavtrycket till 2030 och att hålla det inom planetära gränser från 2050, men dessa element stöddes inte av alla parter. Åtgärdsmål 16 uppmanar dock fortfarande till att minska konsumtionens globala fotavtryck på ett rättvist sätt och att avsevärt minska överkonsumtionen till 2030.
Hållbar användning av vilda arter
Åtgärdsmål 9 är kopplat till åtgärdsmål 5, som syftar till att undvika överexploatering av vilda arter orsakad av ohållbar och olaglig användning, skörd och handel. Mål 9 fokuserar mer på den hållbara användningen och förvaltningen av vilda arter. Användningen ska ge sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar för människor, särskilt dem i utsatta situationer och dem som är mest beroende av biologisk mångfald. Sedvanligt hållbart nyttjande av urfolk och lokalsamhällen ska skyddas och uppmuntras. Målet öppnar dock också upp för en bredare användning, till exempel inom medicin, kosmetik eller turism genom hållbara biodiversitetsbaserade aktiviteter, produkter och tjänster.
Förvaltning av brukade system
Åtgärdsmål 10 syftar till att säkerställa att områden med jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk förvaltas hållbart till 2030 genom att tillämpa metoder som är skonsamma för biologisk mångfald, exempelvis agroekologi eller andra innovativa metoder. Dessa tillvägagångssätt ska bidra till produktionssystemens motståndskraft och långsiktiga effektivitet och produktivitet, och till livsmedelssäkerhet, bevarande och återställande av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och -tjänster. Under förhandlingarna diskuterades länge vilka hållbara metoder som skulle lyftas fram och huruvida ökad produktivitet är i linje med CBD:s syfte. Hållbar intensifiering till exempel syftar till att öka skörden på redan använd mark genom effektivare teknik och resursanvändning, och samtidigt minska miljöpåverkan, men inte alla intensifieringsmetoder är okontroversiella.
Motståndskraftiga ekosystemtjänster
Åtgärdsmål 11 kräver att partsländerna ska återställa, upprätthålla och förstärka naturens bidrag till människor, inklusive ekosystemfunktioner och -tjänster, såsom reglering av luft, vatten och klimat, markhälsa, pollinering och minskning av sjukdomsrisk, samt skydd mot naturkatastrofer. Detta ska åstadkommas genom naturbaserade lösningar eller ekosystembaserade tillvägagångssätt. Målet är särskilt viktigt eftersom IPBES i sin globala rapport har kommit fram till att de flesta reglerande ekosystemstjänster minskar, medan utvinning av naturresurser för mat, material och energi har ökat.
Mer biologisk mångfald i städerna
Åtgärdsmål 12 var det enda mål som parterna kunde enas om innan förhandlingarna vid COP15 startade. Den biologiska mångfaldens roll i städer ingick inte i Aichimålen från 2010 och täcks endast indirekt i hållbarhetsmål 11 om hållbara städer och samhällen. På grund av den fortskridande urbaniseringen ansågs detta vara en viktig lucka att ta itu med i det nya ramverket. IPBES globala rapport och Global Biodiversity Outlook 5 uppmanar till en hållbar omställning av städer och infrastruktur och att främja gröna och blå områden för att säkerställa och öka ekosystemtjänster såsom buller- och temperaturreglering, rening av luft och vatten, skydd mot översvämningar, lokal matproduktion eller bidrag till människors livskvalitet. Så kallad grön eller blå infrastruktur som stadsträdgårdar, ökad vegetation i tätt bebyggda områden, gröna hustak eller naturliga vattendrag anses vara en del av lösningen. Åtgärdsmål 12 kräver nu en avsevärd ökning av gröna och blå områdens area, kvalitet och konnektivitet i städer och tätbebyggda områden. En stadsplanering som tar hänsyn till biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och -tjänster bör säkerställas och tillgången till dessa områden bör ökas för att förbättra människors hälsa, välbefinnande och relation till naturen.
TEXT: Malte Timpte, handläggare för biologisk mångfald, EU-enheten, Naturvårdsverket
HÅLLBAR ANVÄNDNING
CBD artikel 2: “Hållbar användning” innebär nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålls.
LÄS MER:
IPBES (2019). Summary for policymakers of the global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. S. Díaz m. fl. (red.). IPBES-sekretariatet, Bonn, Tyskland.
Secretariat of the Convention on Biological Diversity (2020). Global Biodiversity Outlook 5. The Global Biodiversity Outlook 5. Montreal, Kanada. Finns att läsa på: www.cbd.int/GBO5
Agenda 2030: www.regeringen.se sök på ”Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling”.
Mer om ”sedvanligt hållbart nyttjande”: Naturvårdsverket & Sametinget (2018). Traditionell kunskap för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Förslag på åtgärder för implementering av artiklarna 8(j) och 10(c) i Konventionen om biologisk mångfald (CBD). www.sametinget.se/120034