Det är inget nytt att organismer och ekosystem utsätts för starka störningar. Många av jordens ekosystem har i alla tider utsatts för störningar, tex kraftig betning, bränder och cykloner. Ibland har störningarna lett till katastrofer, men det har skett med relativt långa intervall och med tid för återhämtning emellan. Dagens mänskliga påverkan är däremot ofta kontinuerligt intensiv, med inga eller korta perioder för återhämtning. I en del fall leder detta till oåterkallerliga förändringar – ekosystemet fastnar i ett annat, ofta lågproducerande läge.

Ett exempel på detta är när fuktig, tropisk skog permanent ersätts av ett torrare system dominerat av brandbenägen, lågproducerande buskvegetation med få arter. Stora områden i östra Amazonas håller idag på att snabbt förändras i denna riktning. I dessa och många andra fall sker ingen eller endast en mycket långsam återhämtning när människans påverkan upphör. Denna “tröghet” kan bero på ständigt återkommande bränder, liten eller obefintlig inspridning av frön, hög fröpredation, ofullständig pollinering och hög dödlighet av primärskogsarternas groddplantor. För att bryta ett dödläge och initiera och påskynda en succession måste människan på ett eller annat sätt ingripa.

Stort behov

I dag bedöms mer än 427 miljoner hektar före detta tropisk, fuktig skog vara i behov av restaurering. Motiven för att restaurera är i huvudsak ekonomiska och innefattar blÊa att öka produktionen av föda, fibrer och energi samt att bidra till minskade störningar i jordens biogeokemiska cykler och till regleringen av växthusgaser (framför allt genom ökad lagring och upptag av kol).

Skyddar biodiversiteten

En restaurering innebär oftast också ett direkt återskapande av biodiversitet. I bästa fall kan detta leda till ett indirekt skydd av biologisk mångfald även i andra områden genom att trycket på exploatering av orörda skogsområden kan mildras. I Konventionen om biologisk mångfald utgör därför restaurering ett viktigt område och behandlas bl a i artikel 8 f . Där står det att de länder som undertecknat konventionen (ca 170 stycken) förväntas: ”Rehabilitera och restaurera degraderade ekosystem och gynna återhämtning av hotade arter genom utveckling och implementering av speciella planer och skötselstrategier.”

Förbättrad inspridning

För tropisk skog är de mest angelägna ekologiska forskningsprogrammen idag sysselsatta med att experimentera med plantering av arter som attraherar pollinatörer/fröspridare och utveckla metoder för att minska antalet exotiska invasionsarter samt metoder för att kontrollera bränder.

Intensiv forskning bedrivs om den faktor som hindrar det första steget i den tropiska skogssuccessionen, dvs låg eller obefintlig inspridning av frön. Flera lyckade experiment med konstgjorda plattformar för fåglar i degraderade, avskogade områden har visat sig kunna ge en hundrafaldigt ökad inspridning av frön och en kraftigt förhöjd diversitet i nära anslutning till dessa plattformar.

Traditioner visar vägen

För att restaureringsprojekt ska bli riktigt framgångsrika i områden med starkt befolkningstryck kan det löna sig att förena modern forskning med traditionell ekologisk kunskap. I flera tropiska områden har lokalbefolkning själva initierat storskaliga restaureringar baserat på sådan traditionell erfarenhet.

Ett exempel finns i delstaten Rajasthan i Indien, där flera hundra byar gått samman för att återbeskoga överutnyttjade markområden. Man har framgångsrikt återupplivat gammal traditionell ekologisk kunskap om vilka arter som initialt kan användas för att gynna spridning och etablering, den roll enskilda träd (tÊex Ficus) har för att upprätthålla artrikedomen i ett landskap mÊm. Inte minst viktigt är det att byborna också har återinfört en stark social kontroll av allt utnyttjande av de restaurerade områdena.

Tabubelagda skogar

Ett annat exempel är de tabubelagda skogsrefugier, så kallade “heliga lundar”, som fortfarande är vanliga i tÊex Mexico, Zimbabwe, Ghana, Kina, Nepal, Indien och Thailand. Dessa områden är mycket viktiga för en mer storskalig restaurering och har visat sig fylla flera olika funktioner som blÊa brandbarriärer, lokal för källpopulationer av nyckelarter, och vid kontroll av skadegörare i ett omgivande jordbrukslandskap mÊm. Restaureringsekologi som vetenskap och försöken att länka den till traditionell ekologisk kunskap är ännu bara i sin linda men tycks kunna ta oss en bit på vägen till ett uthålligt bruk av tropiska skogsresurser.