Foto: J-O Helldin
TEMA: INFRASTRUKTURFaunapassager är plåster på såren för ett uppstyckat landskap. Idag finns namn på ett tiotal varianter, och exempel på nya lösningar blir allt fler.

Viltolyckor i trafiken kostar Sverige tre miljarder kronor varje år. Den största möjligheten att minimera antalet olyckor och vägens barriäreffekt finns när vägen planeras. Om en transportled trots god planering visar sig utgöra hinder för djurlivets rörelser i landskapet, finns en del lösningar som underlättar för djuren att ta sig förbi trafiken. Det handlar om faunapassager, ett samlingsnamn för ett lanskilt övergångsställe för djur. Begreppet faunapassage dök upp i Sverige i början av 1990-talet. Idag finns omkring 140 faunapassager i Sverige, de flesta för utter.

Anpassade övergångar

Sedan de första europeiska viltbroarna byggdes på sextiotalet i Frankrike har utvecklingen gått långt när det gäller faunapassagernas utformning och anpassning till olika djur. Placeringen är inte minst viktig, en vanlig anledning till att faunapassager inte används är att de har byggts på fel plats. Därför är det viktigt att kartlägga djurens rörelsemönster och lägga passagen längs ett viltstråk. Det är lika viktigt att göra klart hur passagen ska användas, om det rör sig om enstaka djur eller större flockar som passerar mellan sommar- och vintervisten.

Ofta beläggs passagen med jord, förna och planteras ibland med buskar och träd för att härma en naturlig miljö. Den ska också skydda passerande djur från trafikbuller och ljusblänk, och samtidigt gärna tillåta fri sikt hela vägen för att hålla flyktvägar öppna för klövvilt och harar.

Storskalig restaurering

En av de mer spektakulära åtgärderna på senare år är restaureringen av en rullstensås i norra Uppsala. Röboåsen är en länk i en lång serie moränåsar som löper 25 mil från Gävlebukten söderut rakt igenom Uppsala ner till Södertörn. När den omstridda Bärbyleden började anläggas på 60-talet för att leda trafiken norr om staden, grävdes den 20 meter höga Röboåsen av för att vägen skulle kunna komma på plats. Men snart vaknade diskussionen om att återställa åsen, som dittills hade utgjort en naturlig länk för vilt och uppsalabornas kontakt med friluftsområdena i Röbo. Den ingår dessutom i kommunens vattenskyddsområde. När E4-an byggdes om under 2000-talet, frigjordes stora mängder rena schaktmassor som kunde användas till att restaurera åsen. Konstruktionen slutfördes 2008 och nu håller vegetationen på att etablera sig och läka såret i landskapet.

Faunapassage = planskild övergång för djur

Det finns två principer för faunapassager: en där viltet leds över trafiken och en där trafiken leds över viltet. Nya lösningar på faunapassager utvecklas kontinuerligt, här presenteras några exempel på etablerade typer.

Ekodukt – konstgjord bro med planterad växtlighet, ej använd av människor.
Viltbro – vägbro som delas av fordon och djur, där anpassningar till djurens krav kommer i första hand.
Viltport – vägtunnel utformad efter djurens krav.
Smådjurstunnel – torrlagd tunnel för amfibier och småvilt. Den kombineras med stängsel som hindrar djuren att ta sig upp på vägbanan.
Strandpassage – landremsa vid brofästet eller eller en hylla som låter landdjur passera torrskodda under en bro över vatten.
Fisktrappa – flack passage för fisk där vatten leds runt ett konstgjort vattenfall eller damm.
Landskapsbro – väg byggd på pelare där landskapet fortsätter opåverkat under trafiken.
Viltsluss – egentligen ingen passage, utan en öppning i viltstängsel utformad så att djur slussas över vägen.

Läs mer

Adina Lundberg & Fredrik Gunnarsson 2008: Faunapassager. Djurens väg över vägen. Högskolan i Jönköping.