Kostnader för att investera och underhålla stängsel, att transportera dit djur och ordna tillsyn och att överhuvudtaget ha en djurhållning måste finansieras. Naturligtvis finns det betesmarker som hålls öppna av markägare/djurhållare som inte bryr sig om – eller är medvetna om – vad det kostar. Också skyddade betesmarker i reservat behöver betesdjur från ett företag där djurhållningen bör gå ihop ekonomiskt, speciellt när det gäller betesdrift med nötkreatur och får. I fråga om hästar kopplas sällan livsmedelsproduktion till djurhållningen, men i fall med större marker, marker på avstånd och många hästar blir ekonomin av betydelse.
Två marknader
En acceptabel lönsamhet i betesbase-rad nötköttsproduktion förutsätter marknadsanpassad produktion. Man måste nå bästa möjliga intäk-ter från försäljning av slakt- eller livdjur, få direktersättningar från EU (se artikeln sid 4–5) och ”producera” så mycket miljönytta betalt av miljöersättningar som möjligt. Det gäller att pressa kostnaderna, utan att det går ut över djuromsorg, livsmedelssäkerhet eller miljö. Här finns en stor potential för förbättringar. Företag kan också växa via samverkan, om de får tillgång till mer betesmark, säkrare leverans av kalvar eller bättre avsättning för kalvarna. Andra företag besitter betesmarker, i hävd eller i behov av restaurering, men saknar förutsättningar för egen djurhållning. Brist på lämpliga stallar är en vanlig begränsning.
Naturbeteskött
Detta är bakgrunden till de flesta svenska ”betesprojekt” (icke-forsk-ningsprojekt). WWF har exempelvis under många år samverkat med ICA och lokala myndigheter och organisationer i såväl lokalt avgränsade projekt som ”länsöverskridande” koncept ICA naturbeteskött (tidigare SUNDA Naturbeteskött). Det handlar om 35–40 slaktkroppar i veckan från gårdar med djur på naturbetesmarker i södra Sverige.
WWF medverkar också i lokala projekt rörande exempelvis restaurering med ekonomiskt stöd från ICA i syfte att nya betesmarker ska berättiga till miljöersättning. Viktiga medfinansierärer är exempelvis länsstyrelser, kommuner och Naturvårdsverket. Bland annat samverkar WWF med flera andra aktörer i Landskapsvård och köttproduktion i Vindelälvens närområde (www.sorsele.se). I projektet som samordnas av Ingemar Johansson, Sorsele kommun, restaureras marker längs hela Vindelälven. Ökad djurhållning och betesdrift stimuleras genom bl.a. utbildning av brukarna. Genom projektet har arealen naturbetesmark ökat med 200 hektar (+ 25 % i länet). Man saluför också Vindelälvens naturbeteskött producerat på dessa marker i en stor ICA-butik i Umeå.
Många områden i landet
WWF stöttar vidare satsningar i skärgården: Tjust och Misterhults skärgårdar i Kalmar län, Gryts skärgård i Östergötland och Gräsö och Roslagskusten i Uppsala och Stockholms län samt på Gotland och Öland. Nya satsningar är också på gång i Örebro län, diskussioner pågår även i Västmanland och i Halland. Drivande är Sven-Olof Borgegård och Stefan Thorsell från WWF med Ola Jennersten som samordnare(se www.wwf.se).
Mälarhagskött
Ett liknande projekt, Projekt Mälarhagar, i Mälardalen med samverkan mellan Upplandsstiftelsen, WWF, LRF, ICA och Swedish Meats har utvecklats till en ekonomisk förening. Totalt levererar nu 26 gårdar slaktdjur inom projektet och styckningsdetaljer och ”Mälarhagskorv” säljs i fyra stora ICA-butiker. Under åren 1999–2001 restaurerades ca 600 hektar naturbetesmarker och djur- och markägare har samverkat. Anders Häggström, Veckholm, är samordnare (www.malarhagar.se).
Skånskt Naturbeteskött
En parallell finns i Skåne, Skånskt Naturbeteskött. Det startade som ett projekt i LRF:s regi 2002 i samarbete med ”Jordbruket gör Skåne skånskt” (en samverkanssatsning mellan myndigheter och organisationer i Skåne) med Anita Persson, LRF som projektledare. Nu är projektfasen över och det drivs som intresseförening i Skånes Nötköttsproducenters regi. Totalt utgör 35 medlemmar en s.k. producentring med djur som betar naturbetesmarker med gemensamt ansvar för leverans av 15–20 djur per vecka. Köttet säljs i AG:s butiker i Skåne, Karlshamn, Nyköping, Värnamo, Ljungby och Växjö (www.skansktnaturbeteskott.se)
Kaprifolkött
Kaprifolkött kommer från djur som betat naturbetesmarker i Bohuslän och Dalsland. Projektet inleddes 2001 i LRF:s regi i samverkan med länsstyrelsen och KRAV, efter en idé av Stefan Edman. Det drivs fortfarande som projekt med målsättningen att bli ekonomisk förening. Här är Birgit Jönsson, LRF projektledare. Till skillnad från de andra naturbetesköttsprojekten hanterar man här bara kött från KRAV-goodkända gårdar. Idag rör det sig om 65 gårdar och köttet säljs i sju stormarknader eller livsmedelshallar (COOP) (www.kaprifolkott.nu)
Gruppens positiva kraft
För många är det en sporre att vara del av ett ”koncept”, dvs att det kött som produceras säljs under ett särskilt varumärke med viss merbetalning. Merbetalningen behövs för att finansiera det merarbete som samordning, särhållning och marknadsföring ger, men den leder även till något bättre lönsamhet för producenterna. Deltagarna i producentringarna har också blivit mer medvetna om betydelsen av rätt slaktkroppskvalitet (vilket i sig ger högre pris), man har lärt sig mer genom ordnade utbildningar och av varandra samt inlett kostnadsbesparande samarbeten av olika slag.
Att komma så långt att man kan samordna slakten inom ett särskilt koncept kräver en drivande projektledare, bra logistiska lösningar och god kommunikation mellan producentring, slakteri, styckning och handel. Även om man inte lyckas komma dit så säkrar projekten i alla fall skötseln av naturbetesmark genom restaureringsinsatser, stängsling och ökad samverkan.
Producera nötkött & landskap
Andra projekt som berör betesmarker är de lokala eller regionala satsningar som ingår i ett ”nätverk” av projekt. De allra flesta med LRF som projektägare. En del medfinansieras via LRF:s treåriga nationella Nötköttsprojekt som undertecknad är projektledare för. En stor del av den övriga finansieringen täcks med EU-medel via länsstyrelserna. Ett av Nötköttsprojektets mål är att utveckla fungerande modeller för företag som producerar kvalitetskött och landskapsvård. Projektet ska initiera och stötta regional/lokal samverkan mellan olika intressenter i nötköttsproduktionen och landskapsskötsel. Inom Nötköttsprojektet genomförs också utbildning och förmedling av erfarenheter mellan de olika projektansvariga. Exempel på lokala/regionala projekt finns i faktarutan. När LRF är projektansvarig kan man söka information via www.lrf.se och sedan till respektive län.
Det finns även ett betesförmedlingsprojekt som länsstyrelsen i Kalmar ansvarar för (www.betesformedlingen.se) och ett liknande har genomförts i Skåne av Hushållningssällskapet (www.hush.se/1/Projekt). I Siljansbygden finns det betesföreningar som har samlat markägare och boende i intresseförening för ett gemensamt ”bygdeansvar” så att markerna förblir hävdade.
Denna genomgång gör inget anspråk på att vara heltäckande utan det finns ytterligare en mängd fina initiativ och satsningar runtom i landet. Här inkluderas inte heller alla de forskningsprojekt som berör betesmarker inom bl.a. HagmarksMistra.