Sedan 1998 bedriver Region Skåne ett projekt med att visa den skånska naturen för skolbarn och lärare för att göra den till en naturlig del av undervisningen och medvetandet. Med en bra introduktion kan man väcka en förståelse och ett intresse för naturen hos den uppväxande generationen.
”— Jag kommer aldrig att gå ut i skogen igen!” sade en helt vanlig svensk tjej precis efter sitt första möte med den underbara, svenska naturen. Tjejen kommer från före detta Jugoslavien och bor i en invandrartät stadsdel i södra Helsingborg. Hon är smart, nyfiken på livet som de flesta andra trettonåringar och har aldrig tidigare varit i skogen. Nu står hon i en blandskogsdunge och svär över att ha blivit utjagad i denna avkrok av gyttjiga vattenpölar (artrika kärr) som kryllar av läbbiga kryp (hänsynskrävande insekter) och högar med ruttna pinnar (biodiversitetshöjande substrat). Eftersom hon inte äger några stövlar blir hon snart blöt om fötterna och lovar i sin förtvivlan att när hon blir stor så ska minsann hela denna onödiga gröna gegga asfalteras och blir ett köpcentrum där man kan få tag i CD-skivor och datorskärmar.
Ljuger jag? Inte direkt. På många sätt är hennes inställning representativ för en allt större del av de svenska ungdomarna. Vi som tillbringar ledig tid bland lommar och vitsippor i sommarstugan i skärgården eller hänfört vandrande med ryggsäck i fjällen tror att känslan och intresset för naturen kommer med modersmjölken. Här i Sverige finns så mycket natur att alla förr eller senare lär sig att njuta av den och betrakta den som en viktig del av sin värld.
Naturen inte längre för alla
Samtidigt vet vi att riktigt så är det inte längre. Visst bor fortfarande många barn ute på landet eller ”ärver” naturintresset av sina jagande, svampplockande och paddlande föräldrar eller mor/farföräldrar. Allt fler unga får inte den här tidiga kontakten med naturen och den övervägande delen av dessa bor i städer. Skälen till urbaniseringen varierar. Det kan vara avsaknad av grönska i närområdena kombinerat med svårigheten att ta sig ut till naturområden då familjen saknar bil samtidigt som bussarna sällan stannar i strövområden eller naturreservat. Brist på kunskap eller att man kommer från en annan kultur där man inte fjällvandrar eller bor i tält kan bidra. Våra vördade heliga skogar eller fjäll blir en främmande, kanske till och med hotfull, miljö som man inte förstår och därför undviker.
Ändå är naturvistelser nödvändiga för att vi ska må bra. Senare tids forskning har visat att naturen har oerhört stor inverkan på barnens fysiska hälsa och utveckling och på vuxnas möjligheter till avkoppling eller för tillfrisknande vid sjukdom. Att barns kunskaper om och känsla för naturen också kommer att betyda en hel del för framtidens miljö- och naturvårdspolitik inser man naturligtvis.
Detta är bara några av argumenten till varför vi bör satsa samhällsresurser på att låta den unga generationen växa upp i nära kontakt med naturen. När föräldrarna inte hinner eller kan ta ansvaret och skolan saknar resurser måste andra visa vägen.
Region Skåne gick till banken
I Skåne där arealen allemansrättsligt tillgänglig mark per invånare är lägst i hela landet har Region Skåne (f.d. landstingen) lagt ner stora resurser på att få ut barn och ungdomar i skog och mark under de senaste åren. Region Skåne förvaltar 20 rekreationsområden i Skåne. På olika sätt tillgängliggör man dessa områden för allmänheten. Region Skåne har även det övergripande ansvaret för Skåneleden, en 930 km lång vandringsled genom stora delar av landskapet. Viljan att göra Skåneleden mer känd och att väcka naturintresset hos eleverna i storstadsskolorna ledde till ett samarbete med lokala sparbanksstiftelser inom projektet ”Skåneleden och Banken”. Projektet började som en tillfällig aktivitet för några lyckligt lottade grundskolor och har sedan starten 1998 nått cirka 22 500 mellanstadiebarn och 2 000 lärare i 20 skånska kommuner. Under våren 2002 genomfördes en särskild satsning på barn och ungdomar med olika funktionshinder.
En dag på Skåneleden
Projektledningen väljer ut kommuner och bjuder ut skolklasser på ett gratis heldagsäventyr på Skåneleden. För planering och praktiskt genomförande står företaget Skogssällskapet Förvaltning AB som även utför det praktiska arbetet på Region Skånes skogs- och rekreationsområden. Projektledaren väljer ut delar av leden som har inventerats med avseende på kulturlämningar, landskapsformationer och dråpliga historier från forna dagar. Lärarna på de berörda skolorna informeras om dagens upplägg och får praktiska tips av guiderna. Varje dag hämtas två klasser av buss, som även den är gratis för skolan. En av guiderna följer med klasserna från skolan och hjälper busschauffören att hitta rätt. Hälften av eleverna släpps av på ett ställe på Skåneleden där den andra guiden väntar. Denne har på morgonen ställt i ordning grillarna på lunchstället. Resten av eleverna körs vidare och släpps av på ett annat ställe på leden, 7 km från den andra gruppen. De två grupperna vandrar mot varandra för att sedan träffas på mitten och äta en gemensam lunch.
Hur man beter sig i naturen
Vad barnen får uppleva under dagen ute i naturen täcker in det man nor-malt stöter på under en vanlig vandring i skogen. Guiderna tar upp allemansrätten och hur man skall uppföra sig i naturen. Barnen får en förklaring till varför jakt är ett naturligt inslag i naturens ekosystem. Efter diskussion brukar de flesta hålla med om att det är viktigt att människan utför det arbete som rovdjuren egentligen skulle gjort. Guiden har med sig fällhorn och skallar som barnen får titta på. Det skånska skogsbruket beskrivs och barnen får fundera över vad som sedan händer med träden. De får även lära sig att mäta höjden på ett träd. Ruiner från gamla torp får ett ansikte i berättelser från forna dagar. Sägner om spöken och tvättande gamla gummor förgyller vandringen. Lägger man sig på rätt nivå och fångar barnens uppmärksamhet blir vandringen en stark upplevelse och kanske ett minne för li-vet. Något som kan ses i den otroligt fina responsen från elever och lärare. Uppskattningen framgår av svaren på utvärderingar, i alla teckningar och berättelser och de kramkalas som ibland bryter ut vid dagens slut.
För att elever och lärare åter i klassrummen eller hemma ska kunna reflektera över vandringen skriver naturguiderna dagbok som läggs ut på Skåneledens hemsida på internet (www.skaneleden.org). Den privata sponsorn får viss uppmärksamhet när barnen ställer ut olika arbeten om sin vandring på det lokala sparbankskontoret. Naturligtvis är det också meningen att lärarna ska stimuleras att själva vandra med sina elever på Skåneleden. Undersökningar visar att så också sker. Därmed har Region Skåne nått målet att göra vistelsen i naturen till en självklar del av barnens uppväxt.
En annorlunda naturskola
Vandringsprojekten på Skåneleden utgör bara en del av Region Skånes arbete med naturutbildning för barn. Lärare som vill ta ut eleverna i det gröna kan även ta del av undervisningen på Naturskolan Gladan. Gladan är ingen typisk naturskola för här jobbar inga lärare! I stället får barnen möta yrkesarbetande män och kvinnor som berättar om sina yrken eller specialintressen knutna till skog och natur. Stommen utgörs av personal inom Skogssällskapet med kunskap om exempelvis skogsekologi, skogsbruk och jaktvård, men även andra yrkesgrupper, som fårfarmare, yrkesfiskare och naturvårdskonsulter, deltar på uppdragsbasis. Gladan erbjuder sålunda en mängd olika verksamheter från att tillverka tjära, karda och spinna ull, plantera träd till att träffa yrkesfiskaren eller gå på gökotta med en duktig ornitolog. Klasserna får själva komponera sin vistelse på skolan allt efter egen plånbok och intresse.
Att riktiga yrkesmän engagerar sig har visat sig vara den verkliga styrkan. Barnen får träffa en annan typ av utbildare än de är vana vid. Lyhördheten och spänningsmomentet blir därför helt annorlunda. Genom att naturskolan drivs av en skoglig entreprenör på uppdragsbasis där inga av lärarna är anställda endast för undervisning blir kostnaden för regionen mycket låg.
Naturprojekt av det slag som Region Skåne bedriver genomförs till stor del tack vare ett engagemang hos de privata bidragsgivarna även om kommuner och skolor också deltar med egna insatser. De stora möjligheterna ligger ändå i den politiska viljan att satsa på denna form av ”primär primärvård”. För oss som arbetar med friluftsliv och naturutbildning är kopplingen till folkhälsa och minskade sjukvårdskostnader i framtiden självklar, men för att övertyga krävs konkreta siffror. Vi hoppas att en gränsöverskridande forskning mellan naturvårdare, ekonomer samt samhälls- och hälsoforskare kommer att ge oss dessa argument!