Inom kulturmiljövården har begreppet biologiskt kulturarv använts åtminstone sedan första hälften av 1990-talet. Från mitten av 1990-talet har det allmänt nyttjats på Riksantikvarieämbetet, till exempel i vårt miljömålsarbete, i remissvar och i dokumentationsarbeten. Det biologiska kulturarvet var en viktig del av inventeringsprojektet Skog & historia, i vilket Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet samarbetade.

Tre kunskapsprojekt

Vårdträd intill ett röjningsröse på ett övergivet torpställe i Nötekulla, Adellövs socken i Jönköpings län.

Foto: Rikard Sohlenius, Riksantikvarieämbetet

I Skog & historia, som startade 1995, betonades tidigt betydelsen av att uppmärksamma det biologiska kulturarvet. Rekommendationen var att inventerarna vid dokumentation av fysiska lämningar noggrant skulle beskriva den vegetation som var resultat av människans brukande. Inom fornminnesinventeringen hade det biologiska kulturarvet tidigare endast uppmärksammats om ett namn eller en tradition kunde knytas till företeelsen. Det biologiska kulturarvet har varit en återkommande punkt på de seminarier som regelbundet anordnades inom Skog & historia.

Kunskapen om de biologiska aspekterna var bristfällig, och därför var det viktigt att engagera personer med biologisk kompetens i arbetet. Ett exempel på lyckat samarbete mellan biologer och kulturmiljövårdare om det biologiska kulturarvet finns i det västmanländska utvecklingsprojektet Syrener i ruiner som Skogsstyrelsen tillsammans med Stiftelsen Kulturmiljövård i Mälardalen genomförde (se Josefina Skölds artikel på sidan 8).

Riksantikvarieämbetet avsatte också medel för att ta fram en skrift om skogens biologiska kulturarv med syftet att definiera begreppet och genom exempel visa på betydelsen av det biologiska kulturarvet för kulturmiljövården (Marie Emanuelsson 2004). Skogens biologiska kulturarv kom att definieras som ”den levande delen av det historiska arvet som människan format från forntiden till samtid”. Målet för arbetet med det biologiska kulturarvet är att det ska ge ett mervärde till den kulturhistoriska kunskapen och att förståelsen för skogens kulturhistoriska sammanhang ska öka.

En ny definition

Inom Riksantikvarieämbetets kulturmiljöavdelning intensifierades under 2007 diskussionen om det biologiska kulturarvet. Som nämnts ovan hade under många år redan bedrivits arbete på skilda sätt om det biologiska kulturarvet. Ambitionen var att vi skulle formulera Riksantikvarieämbetets hållning i grundläggande frågeställningar och enas om en definition, men också peka på arbetsfält där natur- och kulturmiljövården kan samarbeta och där kunskap om det biologiska kulturarvet ger ett mervärde.

Under 2008 arbetades ett diskussionsunderlag fram och sändes på remiss. Den definition som vi föreslog lyder ”Det biologiska kulturarvet är förekomst av ekosystem, biotoper, djur- och växtarter som uppstått, utvecklats eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet och vars långsiktiga fortlevnad och utveckling förutsätter eller påverkas positivt av brukande och skötsel”. Definitionen har sitt ursprung i arbetet med vår fördjupade utvärdering av miljömålen från 2007. Även om djur också nämns i definitionen bör det påpekas att hittills har vårt arbete endast berört växter. Definitionen har testats på några aktörer med övervägande positiva gensvar. Några remissinstanser har dock tyckt att den är för vid och att begreppet bör reserveras för vegetationstyper som formats genom äldre markanvändning eller på annat sätt speglar äldre förhållanden, för att inte bli synonymt med begreppet kulturlandskap. En annan synpunkt är att definitionens skrivning är ensidigt formulerad med arter som gynnats eller påverkats positivt av brukande och skötsel och att även negativa aspekter bör föras in i defini­tionen. Vi kommer i vårt fortsatta arbete noggrant beakta dessa synpunkter, liksom andra synpunkter på diskussionsunderlaget. Tills vidare kvarstår vår föreslagna definition.

Fem aspekter

Det biologiska kulturarvet kan ses ur flera aspekter. Den fysiska förekomsten, den historia den berättar, kunskapen om ekologisk-historiska samband och traditionell och lokal kunskap om brukandet av biologiska resurser. På liknande sätt som arkeologin genom sina lämningar och fynd kan berätta om äldre tiders landskap och dess historia utgör det biologiska kulturarvet det levandes motsvarighet som man kan använda för att läsa historien i landskapet.

Riksantikvarieämbetet urskiljer i sitt diskussionsunderlag fem nivåer av det biologiska kulturarvet

• Egenskaper: Den genetiska nivån har påverkats (selekterats). Exempel på detta är fruktträd där särskilda egenskaper har prioriterats genom urval och när egenskaper i en population selekterats/gynnats genom markanvändningen, exempelvis blomningstid i en slåtteräng.
• Individer: Enskilda individer eller en mindre grupp har påverkats av mänskligt nyttjande. Exempel är ett hamlat lövträd eller en allé.
• Förekomst av arter: Mänskligt nyttjande har skapat förekomster/populationer av arter, antingen genom aktiv inplantering eller genom att man skapat livsmiljöer för vilda arter. Exempel är förekomsten av gullvivor i odlingslandskapet.
• Naturtyper: Hela naturtyper är formade eller uppkomna genom tidigare bruk. Exempel är ljunghedar och hassellundar.
• Landskap: Olika naturtyper bygger upp brukningspräglade landskap.
  Under 2009 har ett närmare samarbete initierats mellan Centrum för Biologisk Mångfald (CBM) och Riksantikvarieämbetet. Ett viktigt syfte med samarbetet är att CBM kan vara en brygga mellan natur- och kulturmiljövården.

Tematiskt arbete

Det fortsatta arbetet grundar sig på såväl de nationella miljömålen som internationella konventioner. I Konventionen om biologisk mångfald och i Landskapskonventionen finns det biologiska kulturarvet uttryckt på olika sätt. Bland miljömålen återfinner vi biologiskt kulturarv inom Ett rikt växt- och djurliv, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö och God bebyggd miljö.

Genom att arbeta tematiskt med begreppet hoppas vi på Riksantikvarieämbetet kunna utveckla arbetet med det biologiska kulturarvet både till innehåll och form och ta tillvara på synpunkterna från remissvaren (se längst ned på sidan).

Förutom att arbeta vidare med diskussionsunderlaget under det kommande året är det Riksantikvarieämbetets ambition att fördjupa samarbetet mellan natur- och kulturmiljövården tillsammans med CBM. Vi tänker välja ut några reella miljöer, kulturreservat och naturreservat, och i dessa arbeta gemensamt med natur- och kulturvärden. Ytterligare ett förslag på samarbete är att ta fram miljöer som kan utgöra typområden för avsättning av 20 000 hektar skyddsvärd skogsmark grundat på dess kulturhistoriska värden.