Många är de som talar om att bjuda in till ”dialogmöte”, eller att ”ha dialog” i olika naturresursfrågor. Dialogen ska få oss att samarbeta, att bättre förstå varandra, att lyssna på varandras åsikter.  Att ”ha dialog” är samtidigt ett begrepp som möjligen kan ha blivit urvattnat. En person sa en gång; ”Vi har pratat och pratat i 20 år nu, och vi kommer ändå ingen vart”. Det tycks finnas en dialogtrötthet eftersom många samtal inte upplevs bidra till någon verklig förändring. Det verkar också finnas en oenighet om hur utmaningar ska beskrivas och vilka förändringsteorier som ligger till grund för de olika beskrivningarna.

Delaktighet och inflytande

De allra flesta vill kunna påverka när sakfrågor som man själv är berörd av hanteras. Man vill att ens åsikter och erfarenheter ska bli lyssnade på, och man vill märka att det man har sagt spelar roll och gör skillnad. Att få möjligheten att förstå vad som pågår och att kunna bilda sig en välgrundad uppfattning av situationen är en vital del när det kommer till att förhindra eskalerande konflikt. Att sedan få vara med när det som förståtts och arbetats fram sedan omsätts till handling blir den avgörande delen för att skapa hopp och framtidstro. En tro på att man kunnat bidra och påverka sin situation. Det är inte säkert att man fullt ut får igenom det man från början tänkt sig, men om man har varit delaktig under processen kan man troligen ändå vara ganska nöjd, eller i alla fall mindre missnöjd, än vad man hade varit annars.

Dialog och delaktighet handlar inte om konsensus, att alla ska tycka lika i slutändan. Dialog och delaktighet handlar om att möjliggöra en ökad förståelse och medvetenhet. Det handlar också om att utjämna skeva maktförhållanden, så att deltagarna kan kliva in i en jämbördig förhandlingssituation om den erbjuds. Men det handlar också om att man måste vara beredd att ompröva sin egen ståndpunkt. Den som inte är mottaglig för att den egna tanken om en lösning kan förändras bör inte ge sig in i ett dialogiskt samtal.

Hur får man en bra dialog?

Det finns ingen mall att följa som garanterar en bra dialog, men det finns några grundläggande principer för att skapa mellanmänsklig kontakt. Lyssna för att förstå, i stället för att ge svar på tal. Tala med nyfikenhet som grund, i stället för att försvara det du själv vill framföra. Vara autentiskt, det vill säga ärlig med dina intentioner. Ett dialogiskt samtal är ett ömsesidigt utbyte som öppnar upp för möjligheten att det finns något att lära av den andre. Min goda vän Agneta Setterwall beskriver skapandet av förståelse och lärandeprocessen på ett konkret sätt:

För att förståelse ska växa fram måste var och en få ta sig tid själv. Ingen kan snitsla en bana för andras tänkande. Alltså måste det alltid finnas en verklig möjlighet att ställa frågor om allt som hör till saken. En person kan ha ”hört” något tusen gånger och ändå först nu verkligen ta in det – och då undra om det ena eller det andra.

För att förståelse ska växa fram måste var och en lyssna på hur andra ser på saken, och sedan få tid att kombinera detta med det egna perspektivet. De flesta har ingen egentlig beredskap för att på allvar lyssna på andra om inte andra först har lyssnat på dem.

För att förståelse ska växa fram måste var och få tid att tänka och tänka efter. Vanligen ogillar människor att ändra uppfattning eller kanske till och med att nyansera sig om andra står och tittar på – man vill få dra sig tillbaka och vrida och vända på argument i fred.

Dialog och delaktighet ökar förståelse och medvetenhet, och motverkar meningsskiljaktigheter. Meningsskiljaktigheter kan annars utvecklas till konflikt. Konflikterna dras till domstol och domstolarna dömer av frågan ur ett rent juridiskt perspektiv. Vid denna yttersta utpost finns inget utrymme för dialog och ökad förståelse för sakfrågans natur och påverkan på den enskilde. Det innebär också att grunden till konflikten förblir olöst.

Foto: Annika Borg

Finns det olika alternativ?

När någon påbörjat sin resa till ökad förståelse behöver valmöjligheterna vara synliga. De berörda ska ha möjlighet att bilda sig en uppfattning om vad som gynnar de egna intressena på lång sikt, både individuellt och kollektivt. Ju mer man förstår om villkoren för arbetsprocessen och sitt eget deltagande, desto bättre kan man förbereda sig och fatta rimliga beslut om hur man ska agera. De flesta människor bryr sig inte bara om sig själva utan vill också agera på ett sätt som gynnar samhället i stort. Om de pressas, inte förstår eller om tiden är för kort för att de ska hinna, kan deras vilja att bidra på ett konstruktivt sätt minska.

Händer detta, att viljan till att bidra på ett konstruktivt sätt minskar eller helt försvinner, kan enkla meningsskiljaktigheter utvecklas till konflikt. Konflikterna kan eskalera om de inte hanteras och ytterst dras till domstol. Domstolarna dömer då av sakfrågan ur ett rent juridiskt perspektiv. Vid denna yttersta utpost finns inget utrymme för dialog och ökad förståelse för sakfrågans natur och påverkan på den enskilde. Det innebär också att grunden till konflikten förblir olöst.

Att skapa och delta i forum där det kan ske en utforskande och nyfiken dialog, där kvaliteten i samtalet och samtalets utfall värderas högt, torde vara en av vår tids allra viktigaste frågor för de aktörer som berörs av naturresurskonflikter. Finns detta forum inom artskyddsarbetet?

Text: Sara Hommen, enhetschef på Naturvårdsenheten, Huddinge Kommun