Att människan har ett kort tålamod när det gäller djur som inkräktar på vårt livsrum är lätt att visa. Oavsett om det handlar om fårätande vargar och björnar eller kackerlackor och möss på besök i köket. Likheterna mellan rått- och vargfällor blev för övrigt demonstrerade under symposiet av Karl Fredga respektive Rolf Kjellström. I bägge fallen har människan visat en imponerande fantasi med blandat resultat. Jan Jungerstam från Anticimex visade att även små djur orsakar mycket stora problem men att allt går att lösa med gift, vilket även har ansetts vara en verksam lösning för väsentligt större djur som vållar mindre problem, åtminstone vad gäller ekonomiskt avbräck.

Att traditionell kunskap och lokalbefolkningarna har en viktig roll i hanterandet av ”problemdjur” och biodiversiteten i sin helhet betonades av Robert Andrén, Miljödepartementet. Hans Östbom berättade om sina erfarenheter rörande skärgårdsbefolkningens förhållande till sälarna på såväl svenska som finska sidan av Bottenhavet. När österbottningarna vårdade gamla traditioner och längtade tillbaka till den gamla tiden med säljakt på packisen betraktades sälarna på den svenska sidan som havets ohyra, ett fiskets skadedjur. Filosofen och etologen Henrik Lerner granskade djuret i människan och strävade efter att förklara varför de konkurrerande djuren framkallar sådana aggressiva reaktioner.

Fäbodbrukarna Tomas Eriksson och Eva Lidberg skildrade dagens fäbodbruk och rovdjuren samt gamla tiders kunskap rörande hanteringen. Maria Lewin, Viltskadecentrum, fick representera myndighetssidan och således en hel del eldiga frågor från de tiotal närvarande fäbodbönderna. Ytterligare ett par föreläsningar belyste andra aspekter på problemet.

Den tredje dagen ägnades åt två olika exkursioner. En ägnades åt rovdjursproblem inom fäboddriften i Hälsingland och den andra fokuserade på sälproblemen och det småskaliga yrkesfisket i kustområdet norr om Hudiksvall.