Mångfaldskonferensen 2009 var uppdelad på fyra teman: Naturvård i skogen, Reservat i ett förändrat klimat, Engagemang för naturen samt Kommunal naturvård. Författaren Stefan Edman inledde genom att poetiskt inrama tre nyckelfrågor: samverkan mellan olika naturvårdsområden, lokalförvaltning med balans mellan bevarande och brukande samt att nå ut till massorna.
Forskaren Eva Sandberg från SLU och praktikern Isak Isaksson från Naturskyddsföreningen talade om ”Naturguidning” med sin kombination av upplevelse och kunskap som ett sätt att skapa miljöengagemang. Men måste man vara i naturen för att få känsla för den? Blir människan ”grön i själen” av att vara i naturen? Känsla för naturen kan säkert fås lite överallt även via till exempel ett naturprogram på teve. Även om engagemanget för många kommer från att vara i skogen så visar årets intensiva vargjakt att detta uppenbarligen inte fungerar för alla. I skolans läroplaner står att skolan ska sträva efter att varje elev ska visa respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.
Bättre vetenskaplig grund
Vägen till att uppnå målen och metoderna regleras dock inte utan är upp till skolan och kommunen att välja. Att vistas i skog och mark är ett sätt även om det inte fungerar för alla. Men utomhuspedagogiken skulle vinna på att vila på en bättre vetenskaplig grund, menade Christina Polgren från Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik och Iann Lundegård från Stockholms universitet, som talade om ”Natur i skolan”. Claes Svedlindh, från länsstyrelsen i Östergötland, efterlyste under seminariet ”Natur på samhällsagendan” en tydligare och bredare naturvårdspolitik eftersom här finns mängder av möjligheter och synergier mellan naturvårds-, energi- och miljöarbete. Någon måste dock fånga upp bollarna.
Varför är inte övriga natur- och miljövårds-Sverige lika kreativa i sin problemlösning som Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen? Han talade om vikten av att hitta allianser, till exempel mellan natur och kultur, att målgruppsanpassa och att använda de rätta orden. Och varför inte ha reklam för ekosystemtjänster på kommersiell plats?
Blanda natur och kultur
Konferensens andra dag gick färden till Nationalstadsparken (NSP) där guidning skedde av Henrik Waldenström från Ekoparken. Enligt honom erbjuder parken ett unikt sätt att nå den urbana människan, och vid guidning är det alltid viktigt att blanda natur och kultur. Han betonade att det krävs en levande opinion för att områden som NSP ska fortleva. Under eftermiddagen talade naturguiden Eva Lindberg från Naturskyddsföreningen om att skapa naturengagemang med utgångspunkt i skyddade områden. Ett viktigt mål med själva guidningen är alltså att skapa ett ”mentalt skydd” för naturen och viktiga guidemål kan därför även vara sopstationer och reningsverk.
En stor del av behållningen från konferenser är just utbytet med andra deltagare och det mest bestående intrycket var just från ett sådant. Under en värderingsövning med naturguiderna skulle vi besvara frågan ”Är naturen tillgänglig för alla där du bor?”. Det visade sig att en klar majoritet inte ansåg att den var det. De såg alltså inte sig själva och området där de bor som en del av naturen. Varför skulle då en bredare allmänhet känna att de är det? Är inte denna känsla liksom en förutsättning för vårt engagemang? Synen på oss själva och vår roll som naturkraft känns avgörande för en mer hållbar utveckling. Dessa världens överlevnadsfrågor är inte naturvårdens uppgift att lösa, säger då du. Men vems uppgift är det då?