Protester i ”Rise for Climate march” den 27 januari 2019 utanför Europeiska parlamentet i Bryssel. Många känner ansvar för klimatförändringarna och uttrycker det genom att till exempel demonstrera. Hur uttrycks ansvaret för förstörelsen av biologisk mångfald?Foto: Foto: Bence Damokos (CC BY-SA 4.0) https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Rise_for_climate_protest_in_Brussels_on_27_January_2019_5.jpg#filelinks
”Det finns ingen gräns för var och ens ansvar”, sa en internationell filosof nyligen på ett seminarium om biologisk mångfald och ansvar. Ansvaret för biologisk mångfald är framåtsyftande och grundas i att vi alla – oberoende av vilka vi är och var vi befinner oss – får och tar del av de nyttor och ekosystemtjänster som biologisk mångfald bidrar med. ”Vi kan också var och en ställas till svars för våra handlingar, vilket sällan händer när det gäller handlingar som skadar den biologiska mångfalden”, sa samma filosof. När det gäller klimatförändringarna är det många i Sverige idag som uppfattar att de har ett eget ansvar och handlar därefter – genom att inte äta för mycket rött kött, att flyga mindre, att äta lokalproducerat, med flera åtgärder. Det finns också internationella samt nationella politiska initiativ i form av Parisavtalet och nationella mål om att fasa ut fossila bränslen. Samhället i stort är intresserade av att ta del av den uppdaterade kunskap som FN:s klimatpanel IPCC levererar om tillståndet för klimatförändringen och dess konsekvenser – den ökade medeltemperaturen på jorden och isar som smälter, ökad andel bränder och stormar med mera. En stor del av världen förstår att vi står inför behovet av en stor samhällsomställning för att klara att hålla nere den ökande medeltemperaturen på jorden. Det verkar som vi i stort förstår vårt ansvar för klimatet. Men hur ser det ut med vårt ansvar för den biologiska mångfalden?
Att transformera samhällen och människor – ipbes förslag
IPBES globala kunskapssammanställning av läget för biologisk mångfald i världen, med dess sammanfattning för beslutsfattare, samt den fördjupade utvärderingen av de svenska miljömålen visar att situationen för biologisk mångfald är mycket allvarlig.
Slutsatsen i den globala IPBES-rapporten är att mer grundläggande, transformativa, samhälleliga och individuella förändringar krävs för att bryta denna allvarliga trend. Och att detta är möjligt säger man också – framför allt genom fem åtgärder som kan fungera som hävstänger, och att satsa på nyckelfaktorer för att hävstängerna ska lyckas (se mer om dessa i artikeln av Mike Jones i detta nummer): (1) reformerade styrmedel; (2) samarbete mellan sektorer; (3) förebyggande miljöarbete; (4) beslut som skapar resiliens genom att beakta komplexitet och osäkerhet; och (5) höjd status för miljölagstiftning och -politik. Och att dessa har störst sannolikhet att lyckas om de riktas mot nyckelfaktorer som: synen på vad ett gott liv är; den sammanlagda konsumtionen och avfallsproduktionen; mobilisering av människors latenta ansvarskänsla; ojämlikheter; rättvis och inkluderande naturvård; osynliggjorda miljökostnader (externaliteter); teknologisk innovation och investering; samt utbildning, kunskapsuppbyggnad och kunskapsdelning.
Latent känsla för ansvar
Men vem bär då ansvaret för att genomföra denna nödvändiga samhälleliga transformation? I samhällets allmänna medvetande är förlusten av biologisk mångfald och dess konsekvenser betydligt mindre kända än hotet från klimatförändringarna, och vi ser ännu inte samma utbredda ansvarstagande bland enskilda, företag eller regeringar. Enligt IPBES globala rapport har många människor en latent ansvarskänsla när det gäller att bruka biologisk mångfald på ett hållbart sätt, men vi hindras från att agera ansvarsfullt på grund av samhällsstrukturer, sociala normer och brist på insikt om hur allvarligt läget är. Det är därför IPBES pekar ut den latenta ansvarskänslan som en nyckelfaktor.
Ett ansvar för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, kan tilldelas enskilda, företag, organisationer och regeringar enligt principen att den som orsakar skadan också ska vidta åtgärder för att minska eller eliminera skadan, och för att reparera skador som redan uppstått. Det är dock inte alltid lätt att avgöra vem det är som orsakar skadan på biologisk mångfald, eller ens att det uppstått en skada. Med dagens globala ekonomi kan effekterna av en ohållbar konsumtion bli synliga på platser långt från konsumenten. Illegal och okontrollerad mineralbrytning i Kongo utgör ett allvarligt hot mot den tropiska regnskogen, vattendragen och djurlivet i trakten, men den förser telekomindustrin med mineraler som används i mobiltelefoner, som vi alla har i fickan. Är det då gruvarbetaren, de kriminella gäng som kontrollerar brytningen, telekomföretagen eller vi konsumenter som orsakar skadan?
Det andra sättet skulle vara att vända på argumentet, och säga att den som har nytta av eller tjänar på en produkt, också har ett ansvar för att förstå vilka konsekvenser produktionen eller konsumtionen har på biologisk mångfald.
Ett tredje sätt att resonera när det gäller att fördela ansvar är att utgå från vem som kan göra skillnad. Den som har makten och förmågan att göra något som skulle minska förlusten av biologisk mångfald kan också ses som ansvarig för att bidra till detta. IPBES visar att insatser som görs av näringslivet, enskilda konsumenter, myndigheter och regeringar var för sig kan påverka förlusten, men det verkliga trendbrottet kommer först när alla samverkar. Ansvaret skulle därmed ligga hos alla, från enskilda till regeringar.
Inom klimatsektorn är det konceptuellt enkelt att räkna ut hur den som har ansvar för att reparera skadan ska göra detta, eftersom klimateffekten går att uttrycka i koldioxidekvivalenter. Om man orsakat ett visst utsläpp av växthusgaser, går det att räkna ut hur stor klimatkompensation som ska göras, till exempel i form av trädplantering (även om detta system också har sina betydande brister). För biologisk mångfald finns ingen gemensam ”valuta”, så det är inte lätt att räkna ut hur en kompensation ska se ut. Det är naturligtvis bra om den som är ansvarig för biologisk mångfald också tar på sig att reparera en skada, men det är inte alltid uppenbart hur det ska gå till. Hur kompenserar man för en utrotad djurart? Som det visades i en tidigare IPBES-rapport finns det bara möjligheter att till viss del restaurera skadade ekosystemfunktioner. Jämfört med klimatfrågan bör förlusten av biologisk mångfald främst angripas genom att ansvariga åtar sig att minska eller eliminera påverkan, snarare än att åta sig att kompensera eller återställa.
Läs mer:
IPBES 2019. Summary for policymakers of the global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. S. Díaz m. fl. (red.). IPBES-sekretariatet, Bonn, Tyskland.