This article is also available in English here.

Nigeria har redan förlorat mer än 80 % av sina skogar. De återstående återfinns i landets sydöstra delar längs gränsen mot Kamerun. Även om avverkning och allt större utbredning av jordbruks­mark fortfarande är allvarliga hot är de inte de enda hoten. Jakt på skogens vilda djur för mathållning är en svår utmaning med en rad komplexa konse­kvenser. Majoriteten av de trädslag som återfinns i dessa tropiska skogar är beroende av att primater äter frukt och sedan sprider dess frön över stora områden. Detta är nödvändigt för trädens fort­satta utbredning och den långsiktiga stabiliteten i ekosystemet. En del av dessa frukter och frön plockas också av lokalbefolkningen vilket är viktigt för dessa människors försörjningsmöjlighet. Många skogsprodukter samlas in både för mathållning och för försäljning antagligen utan större konsekven­ser varken för apor eller träd. Människor bedriver dock också jakt på skogens djur och jagar allt från marklevande större gnagare till utrotningshotade apor som lever i trädtopparna. Till och med de akut hotade nigerianska/kamerunska schimpanserna (Pan troglodytes ellioti) och “Cross River” gorillorna (Gorilla gorilla diehli) som lever i dessa skogar jagas – antingen för mathållning eller för försäljning till köttmarknader.

Djuret på grillen är en dykarantilop (duiker på engelska), oklart exakt vilken art.

Foto: Torsten Krause

I en studie som utfördes i fyra nigerianska byar belägna i eller i närheten av nationalparken Cross River, vilken sträcker sig över gränsen mellan Nigeria och Kamerun, fann vi att alla tillfrågade hushåll samlade frukt och nötter från skogen. Samtidigt angav nästan 80 % av de tillfrågade att de äter kött från primater. Bush meat i allmänhet äts eftersom det inte finns många andra protein­källor tillgängliga för de lokala samhällena. Man har ingen boskap så bush meat är alltså en viktig proteinkälla. Endast en fjärdedel av de svarande åt något slags kött varje dag och 12 % åt kött mindre än en gång i veckan.

Det främsta skälet för att äta primater var rela­terat till deras smak men det fanns också kulturella övertygelser om att detta kött ger extra styrka och är bra för hälsan. De flesta av de tillfrågade som åt primater jagade dem själva. Trots att de jagade och åt ett stort utbud av utrotningshotade arter, angav intressant nog nästan alla svarande i undersök­ningen att de var positivt inställda till bättre skydd för primater. Detta tyder på dålig kunskap bland lokalbefolkningen om hur allvarligt jakten faktiskt påverkar och decimerar de återstående populatio­nerna av primater.

Primaterna, särskilt de större arterna, förökar sig långsamt och lever länge som vuxna vilket betyder att deras antal inte kan upprätthållas om dödligheten ökar. Jakt orsakar därför att deras antal krymper snabbt. Andra djur, som stora gnagare, till exempel kvastpiggsvin (Atherurus africanus) och jät­tehamsterråttor (Cricetomys spp.), lever korta liv men med hög reproduktionstakt. Dessa arter har därför större motståndskraft mot konsekvenserna av jakt och ökad dödlighet.

Urskillningslös jakt på vilda djur, särskilt prima­ter och andra arter som sprider trädfrön, utlöser en kaskad av andra händelser som leder till konse­kvenser för hela ekosystemet och även de närlig­gande samhällena. När primaternas antal minskar, eller försvinner helt, sprids inte trädens frön utan de faller istället ner och blir kvar rakt nedanför föräldraträdet. Om frukten däremot skulle ätas av primater skulle fröna färdas via munnen eller tarmarna tills dess att de slutligen spottas ut eller lämnas av via avföring långt från sitt ursprung. Förutsättningarna för dem att gro är bättre långt från andra frön eller unga plantor av samma art, medan om de faller i en hög under ursprungsträ­den kommer de att attrahera svamp, insekter och gnagare vilket innebär att chanserna för grodd blir mycket låga. I avsaknad av primater kan alltså inte längre de tidigare dominerande fruktträden spridas och reproduceras. På lång sikt innebär detta att skogen förändras, och så småningom kommer den istället att domineras av de trädarter som sprider sina frön via vinden. Däggdjurssamhället kommer också att domineras av gnagare istället för att ha ett varierat omfång av vilda djurarter. En konsekvens för de närliggande samhällena är också att en sådan skog kommer att erbjuda färre frukter och nötter för människor att plocka i försörjningssyfte.

Apan på bilden är en drill, ”Mandrillus leucophaeus”, vid ett uppfödnings/reintroduktionsprojekt vid ett av artikelförfattarnas studieområden. Drill är en
av de sällsyntaste aporna i världen, men finns just i det området.

Foto: Ola Olsson

Eftersom det finns få alternativa källor till animaliskt protein för dessa skogssamhällen verkar det rimligt att öka tillgången till boskap och odlad fisk till exempel genom att uppmuntra uppfödning av fjäderfän och fiskodling. I längden kan intro­duktion av animaliska födokällor för att förändra lokalbefolkningens livs- och kostvanor och minska deras beroende av bush meat, komma att bli en lika viktig naturskyddsmetod som att förstärka det direkta skyddet för djur- och naturliv. Samtidigt indikerar det stöd som finns hos lokalbefolkningen för skydd av utrotningshotade primater, att det finns ett behov ökad kunskap om djur- och natur­liv och de skyddsåtgärder som redan har införts, samt om mer hållbar jakt.