Charlotta Sörqvist, svensk delegationsledare, och Karin Seydlitz, kansliråd vid UD, under en paus i förhandlingarna.

Foto: Clarisse Kehler Siebert

Detta gäller alla typer av eko­system, inklusive dem som människan använder, både brukade skogar, odlingsland­skap och stadsmiljöer. Samti­digt ska också arean naturliga (eller naturlika) ekosystem ha ökat signifikant. Från år 2050 ska inga kända hotade arter utrotas på grund av mänsklig påverkan, utdöenderisken för alla hotade arter ska ha minskat tiofalt, och alla inhemska vilda arter ska ha nått en livskraftig populationsstorlek. Alla vilda och domestice­rade arters genetiska mångfald ska bevaras, så att de behåller sin förmåga att anpassa sig efter nya miljöförhållanden.

Mål A beskriver genomgående vad som ska ha åstadkommits år 2050, men det saknar mil­stolpar. Flera parter, inklusive Sverige och EU, förespråkade mätbara mål för ekosystem, arter och gener även för 2030, men så blev det inte, och målen för 2050 är huvudsakligen uttryck­ta i kvalitativa termer, inte kvantitativa.

Minska hoten mot den biologiska mångfalden

Åtgärdsmål 1–8 i ramverket handlar om de åtgärder som måste vidtas senast år 2030 för att minska de direkta drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald: icke hållbar markanvändning, överexploatering av arter, invasiva främmande arter, föroreningar och klimatförändringar. Åtgärdsmål 1 säger att hela planetens yta ska vara föremål för markanvändningsplaner som beaktar biologisk mångfald, med målet att bevara områden som är viktiga för biologisk mångfald, till exempel naturliga och intakta ekosystem. Trettio procent av alla utarmade eller förstörda ekosystem ska vara under restaurering (mål 2), både för att höja naturvärden och för att öka produktionen av ekosystemtjänster i brukade områden.

Ett problem är att det inte finns någon globalt accepterad definition för vilka ekosys­tem som ska betraktas som utarmade, vilket öppnar för ett godtycke i tillämpningen. EU föreslog istället ett restaureringsmål uttryckt i absoluta mått, i hektar, men det accepterades inte av andra parter.

Åtgärdsmål 3 anger att 30 procent av alla land- och vattenområden ska ges ett effektivt skydd, genom formellt skyddade områden, som nationalparker och naturreservat, eller genom andra områdesbaserade skyddsformer, som frivilliga avsättningar inom sektorer­na. Målet ska inte tolkas som att 30 procent av planetens yta kommer att undantas från mänsklig verksamhet, tvärtom kommer många skyddade områden att rymma människor, inte minst urfolk.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau talar vid mötets öppningsplenar.

Foto: Torbjörn Ebenhard

Över 40 000 arter bedöms som globalt hotade, och många av dem behöver akuta åtgärder för att överleva. Åtgärdsmål 4 ställer höga krav på omedelbara åtgärder för att be­vara arter, minska utdöenderisken och stoppa artutrotningen, men även på åtgärder för att bevara alla arters genetiska mångfald, och för att lösa konflikter mellan vilda djur och människor. Allt nyttjande av vilda arter, och all handel med dem, ska vara hållbart, lagligt och säkert (åtgärdsmål 5), så att både överexploate­ring av arter och spridning av sjukdomsalstra­re förhindras (vi behöver ingen ny pandemi!). Invasiva främmande arters negativa effekter på inhemsk biologisk mångfald ska elimine­ras eller minskas (åtgärdsmål 6), både genom kontroll av spridningsvägar, minskad introduktion och etablering av främmande arter, i synnerhet sådana som är kända för sina negativa effekter, och genom effektivare bekämpning av arter som kommit in i landet.

Alla sorters föroreningar ska begrän­sas till nivåer som inte är skadliga för biologisk mångfald och ekosystemens funktioner och tjänster (åtgärdsmål 7), och i synnerhet ska mängden göd-ningsämnen som läcker från bruka­de områden halveras. Även de risker olika bekämpningsmedel medför ska halveras. Under förhandlingar­na diskuterades att halvera mängden bekämpningsmedel som används, men det ansågs vara en mindre effektiv åtgärd, och sannolikt kontraproduktiv, eftersom det kan leda till att farligare bekämpningsmedel används, om än i mindre mängder. Åtgärder ska också sättas in för att på sikt kunna eliminera alla plastföroreningar. Klimatföränd­ringens skadliga effekter på biolo­gisk mångfald ska minimeras genom naturbaserade lösningar (åtgärdsmål 8), för att minska nettoutsläpp av växthus­gaser, för anpassningsåtgärder och för att minska risken för klimatrelaterade katastrofer. Sådana åtgärder måste dock alltid utformas så att de inte i sig utgör ett hot mot biologisk mångfald.

Ambitionsnivå?

Sammantaget utgör mål A och åt­gärdsmål 1–8 ett kraftfullt paket med specificerade resultat som ska uppnås senast år 2050, och åtgärder som ska säkerställa att vi år 2030 är på väg att nå dessa. Ambitionsnivån är nomi­nellt minst lika hög som i de tidigare Aichimålen, och i flera fall betydligt högre. Givet att Aichimålen skulle vara uppnådda år 2020, och vi nu har mål som ska vara uppfyllda till 2030 eller 2050, kan det ändå ses som en sänkning av ambitionsnivån i flera fall. EU:s ambitionsnivå var för flera mål betydligt högre, och jämfört med vad som fanns i EU:s förhandlingsposition är färre av de nya målen uttryckta i kvantitativa, mätbara termer, vilket försvårar uppföljningen.

TEXT: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid CBM, förhandlare för EU under COP15