–  Svenska modellen är bara i startskedet. Mycket kan förbättras, men jag tycker det är jätteviktigt att vi fullföljer. Generell hänsyn kan få ett stort biologiskt värde.

Det menade Stefan Bleckert, naturvårdschef på Sveaskog, i debatten som följde på Artur Larssons föredrag. Han höll med om att det finns problem, men tyckte att bilden som målades upp var för svart.
– Större delen av våra skogar är unga och medelålders, där har allt tagits ned. Det biologiska värdet kommer att öka med tiden om man kan lyfta fram ett engagemang för att spara rätt.

De flesta naturvårdsträd är utspridda i landskapet i dag, som solitärer eller dungar enligt Bleckert. I de fallen är reservat ingen lösning. Landskapet har omformats så att värdena finns i en mosaik, och generell hänsyn är därför ett viktigt komplement till att arbeta på biotop- och landskapsnivå. Om man sparar en nyckelbiotop på tre hektar men avståndet till liknande miljöer är långt så är sannolikheten ändå liten att populationer byggs upp.

Sveaskog har avsatt 20 procent av sina skogar som naturvårdsareal (naturhänsyn på hyggen och avsättningar i ekoparker och naturvårdsskogar).

– Vi har byggt upp en stolthet över vårt naturvårdsarbete. Det är inte fel att lyfta fram en förbättringspotential, men det är för destruktivt att säga att det är dags att ge upp, säger Stefan Bleckert.

Malin Andersson, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen, höll med om att det är farligt att måla upp en alltför svart bild.

– Det händer positiva saker, till exempel har tillståndet blivit bättre hos privata skogsägare i södra Sverige.

Enligt Skogsstyrelsens granskning 2009 klarar 25 procent av avverkningarna inte lagens krav.

– Men två tredjedelar av de avverkningarna skulle kunna klara kraven. Till exempel lämnar skogsägare ofta virke på egen bekostnad, men kanske av fel sort. Problemet med den generella hänsynen är att den är för generell. Den behöver i stället bli mer specifik! säger Malin Andersson.