Örjan Spansk, kommunekolog i Luleå kommun, välkomnar den föreslagna satsningen på kommunal naturvård.

– Det är bra, om regeringen tycker det här är viktigt borde det kunna avspegla sig hos kommunpolitikerna också, säger han. Om det finns pengar att söka kan det underlätta en mera offensiv naturvård med nya projekt och bildandet av kommunala reservat. Att pengarna kan användas till att göra kommunala naturvårdsplaner i fler kommuner tycker Örjan Spansk också låter bra.

– Tack och lov har vi en naturvårdsplan här i Luleå. Det underlättar otroligt mycket, säger Spansk. Men om något av de utpekade områdena i naturvårdsplanen hotas av avverkning har kommunen inte mycket att sätta emot.

– Vi kan bara säga vad vi tycker. Vad ska vi göra, vi har inga pengar till markinköp, säger Örjan Spansk uppgivet. Det är samma dilemma här som i många andra delar av landet; länsstyrelsen fokuserar på de riktigt stora områdena och skogsvårdsstyrelsen tar de små, på 2-3 hektar. Där emellan finns ett tomrum som kommunen skulle kunna fylla om den hade resurser. Bidrag till markinköp är därför också välkomna. Men frågan är om man hinner få bidrag vid akuta ärenden. Hittills har kommunen aldrig skjutit upp avverkningar genom interremistiska reservat.

– Det skulle vara intressant att se hur politikerna reagerar, säger Örjan Spansk.

På frågan varför det bildas så få kommunala naturreservat i landet, svarar Spansk att det nog är en fråga om resurser. Men han tror också att en del politiker kan tycka att mark som kommunen äger redan är tillräckligt skyddad i och med ägandet.

– Det kan vara så att politikerna inte vill lägga en ”död hand” över ett område genom att göra det till naturreservat. I många kommuner tycker man nog att det räcker med de reservat som länsstyrelsen ”tvingar på” kommunen, tror Spansk.

Den synen på naturvård är långt ifrån regeringens vision om att naturvärdena i kommunerna ska ses som en viktig resurs, med potential att bidra till den regionala utvecklingen.