Also available in English below

Om intentionerna i EU:s nya förordning om naturrestaurering anammas innebär det nya möjligheter. Här finns drivkrafter för att skydda skog som behöver skyddas och för att ge myndigheter, skogsägare och skogsbrukare stöd i detta. Här finns också drivkrafter för diversifiering i skogsbruket, större hänsyn till skogens samlade värden samt för att aktivt bedriva skötsel, naturvård och klimatanpassning – och för att stärka befintliga naturvärden i skyddad skog.

Det finns goda erfarenheter av restaurering att luta sig mot. Nittonhundratalet har visat vad svenskt skogsbruk förmår i form av restaurering av skogsmark för ökad virkesproduktion. Nu handlar det om att återigen restaurera i delar av skogslandskapet, men med en mer nyanserad målbild som avspeglar dagens och framtidens förväntningar på ett hållbart skogsbruk. Nu som då handlar det inte om att återskapa utan om att skapa nya förutsättningar.

Nu som då handlar det inte om att återskapa utan om att skapa nya förutsättningar.

Även med fokus på aktiv restaurering och stöd av tillämpad forskning och uppföljning, är det utmanande att nå målen och intentionerna i förordningen. Det är stora arealer som kommer ifråga. Det behövs konstruktiv vilja att följa med i tiden. Även det svenska skogsbruket behöver anpassas till nya marknader, förutsättningar, behov och ett annat klimat.

Skogsmarken utgör 69 procent av landytan och har påverkats av skogsbruk med fokus på biomassaproduktion sedan lång tid. Skogsmark som är tillgänglig – det vill säga har nöjaktig produktionsförmåga och inte används på annat sätt eller är skyddad – är virkesproduktionsmark. Det handlar om trakthyggesbruk i rotationsintervall på 60 till 90 år där tall och gran tillsammans utgör cirka 80 procent av den stående biomassan. Med få undantag bedrivs skogsbruk på samma sätt överallt, i alla led och delar från frö till planka.

Denna likriktning har lett till framgångsrik skogsproduktion men också en trivialisering av skogslandskapen, förlust av biologisk mångfald, ökad sårbarhet och minskad hållbarhet. Avverkningsnivån ligger på eller över det uthålliga uttaget samtidigt som skogens kolsänka beräknas minska och tillväxten avta. Vi ser påverkan av torka, stormar, svamp- och insektsangrepp samt svårkontrollerade bränder i likåldriga barrskogsmonokulturer.

Även det svenska skogsbruket behöver anpassas till nya marknader, förutsättningar, behov och ett annat klimat.

Öppna och halvöppna marker med deras särskilda biologiska och kulturhistoriska värden har minskat. Annan markanvändning, andra intressen och värden förknippade med skogen har fått stå tillbaka. Naturskogar med höga naturvärden utgör en liten andel av skogsmarken och är kraftigt fragmenterade.

Samordning och planering

Idag sker skogsbruksplanering på beståndsnivå med fokus på produktionsmål eller i liten utsträckning på naturvårdsmål. Likriktningen försvårar framväxandet av brukande och värdekedjor som stödjer skogens alla värden – ett mångbruk som tillsammans med restaurering skulle kunna ingå i en framtidsanpassad skogsbruksmodell.

De privata skogsägarna, som äger cirka hälften av skogsmarken och levererar 60 procent av skogsråvaran till skogsindustrin, får stöd och rådgivning från tjänstemannastyrda skogsägarföreningar med egen industri eller av andra virkesköpare. Neutral och oberoende rådgivning sker i begränsad omfattning. Skogsvårdslagen har trots dess jämställda mål en grundinriktning mot produktionsskogsbruk och i praktiken är det certifieringsreglernas mer långtgående och tydliga hänsynskrav som gäller.

Landskapsplanering på större geografisk skala sker inte annat än undantagsvis. Arbetet med grön infrastruktur har inte funnit sina former. Detta begränsar möjligheten att skapa funktionella nätverk av livsmiljöer för hotade arter genom ökat skydd och restaurering. På samma sätt saknas en planering och samordning som stödjer annan markanvändning som till exempel rennäring.

Behovet av en diversifiering och mångbruk är påtaglig

Sverige når inte upp till vare sig nationella miljömål, EU:s miljömål eller internationella miljömål. År 2023 var 9,2 procent av all skogs¬mark formellt skyddad med stor andel skyddad fjällskog och låg andel i övriga delar av landet. Ytterligare 4,8 respektive 1,9 procent var frivilliga avsättningar och hänsynsytor. Detta understiger markant de mål som är satta på EU nivå: 30 procent av landarealen varav 10 procent med strikt skydd. I detta ingår all primärskog och gammal naturskog och det förutsätts ändamålsenlig skötsel, tydliga mål, åtgärder och uppföljning.

Behovet av en diversifiering och mångbruk är påtaglig, liksom behovet av att stärka skogsägares ekonomi och intressen. Dessutom behövs ett landskapsperspektiv i skogsbruksplanering och anpassningar i skogsbruket till klimatförändringar. Behovet är också stort av restaurering av skog och skogslandskap på alla skalor och nivåer.

Centrala delar i förordningen

Områden som utgör livsmiljö (enligt EU:s livsmiljödirektiv) och som inte är i gynnsamt tillstånd ska restaureras: 30 procent av deras area till 2030, 60 procent till 2040 och 90 procent till 2050. I första hand ska detta ske inom Natura 2000-områden. Restaurering kan undantas för mycket vanliga livsmiljötyper och i särskilda fall utanför Natura 2000-områden.
Restaurering ska göras för att förbättra biologisk mångfald i skogsekosystem generellt. Sju indikatorer anges (se ruta nedan). För inhemska trädslag omfattar definitionen sådana som kan förväntas sprida och etablera sig naturligt. Positiv utveckling av minst sex av sju indikatorer ska mätas och rapporteras regelbundet.

Ytterligare tre miljarder träd ska planteras i EU, vilket i Sverige innebär på mark som inte är skogsmark och som kan ha andra prioriterade värden. Plantering ska beakta mångfald vad gäller åldersstruktur, inhemska trädslag, ekologiska sammanhang, lokala livsmiljöförhållanden, ökad motståndskraft mot klimatförändringar och förbättrad ekologisk konnektivitet.

Lägstanivå löser ej konflikter

Naturrestaureringsförordningen har tagits fram för att uppfylla internationella överenskommelser – som konventionen om biologisk mångfald och EU:s egna skogs- och biodiversitetsstrategier. Det är i ljuset av att detta arbete går för långsamt som betydelsen av referensareal och indikatorer ska ses.

Att bortse från vetenskapliga underlag, sätta låga referensarealer och generellt lägga ambitionerna på en absolut miniminivå, vilket Sveriges regering har signalerat, förändrar inte tillståndet i skogen. Däremot påverkas Sveriges anseende som skogsnation, och vi riskerar i förlängningen allvarlig kritik från EU. I listade livsmiljötyper, annan skog med höga naturvärden och skog med restaureringspotential löser det inte heller de konflikter som idag drabbar skogsägare och utförare. Det är sådan skog naturrestaureringsförordningen handlar om.

Mångbruk och riktade satsningar

Framtidens skogsbruk behöver ett planeringssystem som hanterar mångbruksmål, där restaurering ingår för att förbättra förutsättningar för prioriterade mål, inklusive produktionsmål. Dessutom behöver mål kunna ändras eller justeras över en omloppstid. Detta för att klara klimatanpassning eller för att få en större andel inhemska trädslag. Väl avvägd mångbruksplanering förutsätter att målet virkesproduktion står fast men också prövas mot den samlade målbilden av andra värden och intressen.

Förordningen betonar aktiv restaurering. En positiv trend i flera av indikatorerna kan enbart nås med aktiva åtgärder. Detta förutsätter att uttag kan göras och att det därmed finns inkomstmöjligheter för skogsägare. Aktiv restaurering omfattar fortsatta möjligheter till anpassat skogsbruk i form av naturnära metoder, men också anpassad skogsvård i eftersatta röjnings- och förstagallringsskogar.

En positiv trend i flera av indikatorerna enbart kan nås med aktiva åtgärder.

Privata skogsägare är en särskild målgrupp för restaurering. Få skogsägare (cirka 8 procent) är ekonomiskt beroende av skogsbruk såsom det tillämpas idag; 63 procent äger upp till 20 hektar och 93 procent upp till 100 hektar. Vet vi hur intresset egentligen är hos dessa skogsägare för andra sätt att bedriva skogsbruk och för restaurering? En viktig fråga är vad skogssektorn kan erbjuda i form av stöd och rådgivning. En annan rör finansiering. Kan naturvårdsavtal – förutsägbara och kopplade till jordabalken – fungera som en form av ”biokredit” även för andra syften än naturvård? Kan de användas på landskapsnivå som en del av värdetrakter? Även alternativ till statlig finansiering behöver diskuteras. Kan en avgift tas ut per avverkad volym – som nu sker för andra ändamål – i syfte att skapa ekonomiskt utrymme för restaurering?

All lagstiftning behöver avspeglas

Förordningen är en del av en komplex EU-politik och i direkt sammanhang med till exempel livsmiljödirektivet, avskogningsförordningen och biodiversitetsstrategin. Förordningen gäller som lag i Sverige, vid sidan av svensk lagstiftning och certifiering. Eftersom den omfattar övergång mellan skogs-och jordbruksmark finns också sammanhang med andra ägoslag och annan lagstiftning. Den nationella restaureringsplanen behöver avspegla dessa sammanhang för skogen och skogsbruket för att det ska vara möjligt att navigera framtidens funktionella skogsekosystem och hållbara skogsbruk. •

Johan Svensson
Forskare, inst. för vilt, fisk och miljö, SLU

Bengt Gunnar Jonsson
Professor i biologi, Mittuniversitetet, och senior rådgivare, inst. för vilt, fisk och miljö, SLU

7 INDIKATORER FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD I SKOGEN:

1. stående död ved
2. liggande död ved
3. andel olikåldrig skogsmark
4. skoglig konnektivitet
5. lager av organiskt kol
6. andel skog som domineras av inhemska trädslag
7. trädslagsblandning.

Även en ökande trend på nationell nivå för indexet för vanliga skogsfåglar ska uppnås.

LÄS MER
Andersson, C., Karlsson, S., Andersson, E., Roberge, J.M. & Österdahl, S. Levande skogar Fördjupad utvärdering. Rapport 2022/12, Skogsstyrelsen, Jönköping.

Wester, J., Zanchi, G. & Eriksson, A. Effektanalys av några skogliga åtgärders påverkan på kolsänkan. Kunskapsunderlag. Rapport 2023/10, Skogsstyrelsen, Jönköping.

Bergman, M. Konkurrens på rundvirkesmarknaden. Kunskapsunderlag. Rapport 2024/07, Skogsstyrelsen, Jönköping.

Svensson, J., Mikusinski, G. & Jonson, B.G. Det boreala skogslandskapets gröna infrastruktur. Rapport 6910, 2019. Naturvårdsverket, Stockholm.