Havet, sjöarna och vattendragen utgjorde länge en säker källa till mat för lokala samhällen. Idag är situationen förändrad. Jens Olsson och Örjan Östman från Institutionen för akvatiska resurser, SLU, och Jonny Ståhl från Svenska insjöfiskares centralförbund inledde denna session med att berätta om fiskets villkor i svenska vatten. Idag är det en betydande skillnad för fisket i hav respektive inlandsvatten. I havet, där fisket sker på gemensamma vatten, har effektiviseringen av fisketekniken och konsolideringen ökat fångsterna för några få stora fiskebåtar på bekostnad av småskaliga kustfiskare. Fisket i inlandsvattnen sker till stor del i mindre skala, av färre aktörer och på privata vatten vilket resulterar i en mer direkt förvaltning.
Produktion utan ekologi
Jens Olsson inledde med att lyfta frågan om hur vi använder vattnet optimalt samtidigt som vi bidrar till den biologiska mångfalden. Historiskt fiskades lokalt på ett sätt som begränsade uttaget. Utifrån rådande förvaltningsmål anses endast runt 40 procent av de kommersiella bestånden i våra hav fiskas hållbart. EU:s gemensamma fiskepolitik utgår från ett produktionsmål om maximalt hållbart uttag av fisk från bestånden art för art utan hänsyn till arternas roll i ekosystemet och bevarandemål.
Örjan Östman konstaterade att vi behöver fortsätta fiska – men då med hållbara metoder. Även om dagens fiske i många fall har negativ påverkan på biologisk mångfald bör vi fortsätta fiska hållbart av de arter som tål detta, och endast sluta fiska om bestånden är i dåligt skick. I sammanhanget bör man betona att industritrålarna i först hand främst är effektiva på att ta upp de kvoter som politiken har tilldelat dem. För ett mer hållbart resursnyttjande behöver vi äta betydligt fler inhemska fiskarter.
Jonny Ståhl pekade på det småskaliga fiskets betydelse för folkhushållning och beredskap, samt hur det fisket också har en kulturell dimension. Det är relativt lönsamt att vara yrkesfiskare i inlandsvattnen, men i nuläget svårt att etablera sig som ny. Frågan är därför hur framtiden kommer att te sig?
Olika kategorier
Diskussionen som hölls kan kategoriseras utifrån följande kategorier:
- Förvaltnings- och produktionsmålen:
Det är stora skillnader mellan hur fisket i hav och inlandsvatten förvaltas, vilket delvis har att göra med att fisket i sjöarna till stor del sker på privat vatten medan det till havs utgör allmänningens dilemma. De storskaliga fiskarna nyttjar sina kvoter enligt politikens mål, vilket riskerar att försvaga bestånden utan hänsyn till fiskens roll i ekosystemet. EU måste därmed se över sina förvaltningsmål för fisket.
Det går bra för det lokala insjöfisket men dåligt för de småskaliga kustfisket. Ståhl menade att det inte finns något främjandeuppdrag för fisket i sjöarna liknande det som Jordbruksverket har för jordbruket. Havs- och vattenmyndigheten beviljar fiskelicenser för de stora sjöarna, men det finns ingen egentlig samordning mellan olika intressen. Jonny Ståhl menar att i inlandsvattnen är det fritidsfisket som begränsar möjligheten till yrkesfiske då vattenägare ofta ingår förvaltningsavtal med fiskevårdsområden med fokus på fritidsfiske. Det rådde enighet kring att fisket är viktigt och att det behövs för en hållbar utveckling. Det handlar inte om att man fiskar utan hur man fiskar. Det föreslogs att man skulle utveckla ett fiskeripolitiskt råd som skulle kunna försöka få till en hållbarare förvaltning.
Östersjöns strömmingar kan förädlas till böcklingar, men idag omvandlas största delen till fiskmjöl för att bli djurfoder.Foto: Håkan Tunón
- Distribution, marknad och konsument:
Distributionsvägarna för fångsterna från havs- och kustfisket är relativt få på grund av den centraliserade fiskmarknaden vilket försvårar för lokala, småskaliga kustfiskare. De stora trålarna har ofta även för stora fångster för att handeln ska kunna ta emot dem och då blir det lättare att lossa fisken hos fiskmjölsfabriker i Danmark. Örjan poängterade att de bestånd vi beskattar måste ha god status. Braxen, mört och nors skulle till exempel allt oftare kunna ligga i fiskdisken. Även för fisket i inlandsvatten finns problem med distributionen eftersom de relativt sett mycket små fångstvolymerna försvårar för dagligvaruhandeln. Jonny säljer sin fisk till lokala restauranger och fiskauktionerna i Stockholm och Göteborg. Gös och abborre säljs ofta till kontinenten för priser som svenskar inte är beredda att betala. I Sverige köper konsumenterna nästan enbart det billigaste, såsom pangasius och odlad norsk lax. Konsumenterna efterfrågar dessa arter och mer sällan strömming, vilket påverkar vad som finns på marknaden.
Man menade också att svenska konsumenter dessutom sällan är bra på att laga fisk, så att öka utbudet i fiskdisken förändrar därför inte situationen. Det behövs ökad kunskap och produktutveckling för att öka intresset, och där har fiskaren och handlaren ett gemensamt ansvar. Den småskaliga fiskaren bör fundera på att utveckla småskalig förädling och mathantverk för att förbättra ekonomin. Insjöfisket och kustfisket är viktigt för den hållbara utvecklingen, och om dagligvaruhandeln ska få in det småskaliga måste man utveckla ett nytt inköpssystem med lokala leverantörer. Idag kan lokala leverantörer ansluta sig till en portal men det kräver att de själva tar initiativ till det. Den lokala fiskaren måste gå direkt till den lokala affären.
Miljögifter
Diskussionen om miljögifter kom dels att handla om PFAS och hur fiskare kan undvika att fiska i särskilt utsatta områden. Den kom även att beröra Östersjön och fisket av strömming och skarpsill, där merparten av fångsten till djurfoder och inte humankonsumtion på grund av dioxiner.
Gemensamma målbilder kan uppstå genom frågeställningar som: Hur vill vi att det ska se ut år 2040? Vad äter och producerar vi när vi har en mer hållbar förvaltning? Hur mycket vill vi ska komma från Östersjön och hur mycket vill vi ska komma från inlandsvatten?
Håkan Tunón forskningsledare, CBM.
Hannes Norr, projektkoordinator, CBM.
Jens Olsson, forskare, inst. för akvatiska resurser