Inledningsvis fick vi höra hur matkonsumtionen i Sverige har förändrats de senaste 70 åren, av Pernilla Tidåker – SLU-forskare i hållbar livsmedelsproduktion. Hon lyfte fram våra förändrade kostvanor som lett till ett ökat sammantaget köttintag och en explosion i kycklingkonsumtion. Men även att produktionen har förändrats i grunden – mot ökad specialisering och allt större enheter.

Pernilla menade att vi idag är dåliga på att utnyttja nötkreaturens potential som naturvårdare, och att både ekologiskt och naturbeteskött bidrar med viktiga värden. Mycket mer behöver göras, särskilt med tanke på att ekomarknaden viker och naturbetesköttet har blivit en nischprodukt.

Både ekologiskt och naturbeteskött bidrar med viktiga värden.

Livsmedelsbranschen har arbetat med klimatfrågan genom att både beräkna koldioxid-avtryck, genomföra åtgärdsplaner och kommunicera kring detta. Motsvarande kraftsamling behövs kring biologisk mångfald – något vi alla enades om.

Jenny Jewert från Världsnaturfonden WWF lyfte inledningsvis behovet av en bred regional- och landsbygdspolitik för att möjliggöra naturvård och hållbart brukande i hela landet. WWF märker tydligt att pågående naturvårdsprojekt försvåras när tillgång till barnomsorg och annan kommunal och statlig service brister. Den sociala arbetssituationen i lantbruksföretagen är viktig, så att vardagslivet fungerar. Social hållbarhet är centralt och ofta bortglömt på gårdsnivå.

Banbrytande dialog

De uppmärksammade traktordemonstrationerna i Bryssel i våras ledde dock till en dialogprocess på EU-nivå som landat i en banbrytande konsensus mellan jordbruksbranschen (Europas största bondeorganisation Copa-Cogeca), konsument-, miljö-, och klimatorganisationer samt livsmedelsindustrin.

Några viktiga rekommendationer från dialogen är att styra om de hårt kritiserade arealbaserade inkomststöden till företag i behov (unga, nystartade och mellanstora företag, företag med diversifierad produktion), att öka andelen av EU:s jordbruksbudget som går till miljö och klimat, att inrätta en omställningsfond för jordbruk med stora hållbarhetsutmaningar, samt att inrätta en naturrestaureringsfond och stärka skyddet av jordbruksmark. Tanken är att denna dialog ska inspirera den kommande reformen av jordbrukspolitiken.

Vi får allt bättre uppskattningar av kostnaderna för lantbrukets gröna omställning.

Jenny visade att vi får allt bättre uppskattningar av kostnaderna för lantbrukets gröna omställning, inte minst genom LRF:s rapport Kostnader för jordbrukets gröna omställning (2023). Genom att sätta siffror på alla de åtgärder som krävs i landskapet blir det enklare att uppvakta både politiker och livsmedelskedjans aktörer.

Jenny avrundade med att nämna EU:s naturrestaureringslag, samt initiativet Hållbar Livsmedelskedja som WWF koordinerar.

Hållbar livsmedelskedja samlar de stora livsmedelsföretagen och dagligvaruhandeln och står sammantaget för 80 procent av den sålda maten i Sverige. Man har enats om en färdplan för en hållbar livsmedelskedja, som VD:arna har tagit i hand på. I planen gör företagen utfästelser om att bland annat bidra till att öka arealen naturbetesmark och andelen hållbarhetscertifierade produkter (till exempel ekologiskt och Sigill Naturbeteskött).

Konsumenternas roll

Under gruppdiskussionerna lyftes viktiga förslag kring ekonomiska incitament. Vem ska egentligen betala för bibehållna ekosystemtjänster och lantbrukarens insatser? Gruppen var enig om vikten av att ge lantbrukaren bättre betalt och betala för mervärdena. De underifrån växande Rekoringarna är exempel på att detta sker för småskaliga producenter. Stöd till mindre aktörer som framställer mat och livsmedel (primärproduktion och förädling) är centralt.

Vidare diskuterades konsumenternas roll. Många menar att en mångfaldsmärkning skulle förenkla – det skall vara lätt att göra rätt. Att koppla hälsofrågor direkt till maten kan vara ytterligare en väg framåt; det som är bra för planeten är i många fall bättre för hälsan, något som kan motivera konsumenten att köpa något dyrare mat. Att äta mer vegetariskt är viktigt av många skäl, men köttet vi äter måste vara naturbeteskött, det gynnar mångfalden i gräs och hagmarker.

Gemensam kostnad

Torbjörn Ebenhard poängterade att den grundläggande principen i Konventionen om biologisk mångfald är att ansvaret för att bruka ett ekosystem hållbart ligger på brukaren. Vi är alla brukare i någon mening, så det är en gemensam kostnad för samhället. För konsumenter såväl som producenter kan kostnaden tas ut via prislappen alternativt skatten. Huvudsaken är att det blir en kostnad som delas av alla.

Karin Gerhardt, forskare vid CBM.
Pernilla Tidåker, universitetslektor i livsmedelssystem, inst. för energi och teknik, SLU.
Jenny Jewert, expert på hållbart jordbruk & jordbrukspolitik, Världsnaturfonden WWF.

LÄS MER

• LRF (2023). Livsmedelsberedskap, klimat och natur. Kostnader för jordbrukets gröna omställning.
• Strategic Dialogue on the Future of EU Agriculture (2024) Final report
• Hållbar livsmedelskedja