I sessionen om Stadslandskapet och livsmedelsproduktionen under Mångfaldskonferensen 2024 ville vi diskutera huruvida stadens potential som livsmedelsproducent idag tillvaratas optimalt och hur detta kan bidra till att stärka den biologiska mångfalden.
Helena Espmark och Madeleine Bonow inledde med var sin presentation. Helena är landskapsarkitekt och lärare vid SLU, men har tidigare arbetat på Uppsala kommun där hon bland annat drivit stadsodlingsfrågor i planeringssammanhang. Madeleine är kulturgeograf och forskare vid Södertörns högskola, och har under ett decennium arbetat med olika stadsodlingsprojekt i Stockholm.

Planera för odling

Helena utgick från stadsodling utifrån ett stadsplaneringsperspektiv: den politiska viljan; lagar, regler och riktlinjer; konkurrerande intressen; samt var och hur det odlas, och av vem. I Uppsala kommun har stadsodling funnits på agendan under många decennier, bland annat tack vare en enskild engagerad politiker. Ett antal koloniområden etablerades redan under 1980-talet, fler har tillkommit under 2000-talet, och stadsodling har inarbetats i flera politiskt antagna dokument. Att stadsodling ses som allt från ett sätt att stärka livsmedelssäkerheten, till ökad social hållbarhet och ökad resiliens mot klimatförändringar har bidragit till en stärkt politisk vilja att stödja den.

Det finns många olika former av stadsodling, såväl enskild som gemensam. Från att stadsodling främst varit ett enskilt intresse har ett ändrat säkerhetsläge medfört ett ökat allmänt intresse för att säkerställa matförsörjningen i en krissituation.

I städer råder konkurrens om mark och inte minst om de gröna ytorna. Vad ska vi ha grönområden till och hur gör de störst nytta för flest? I plan- och bygglagen regleras kvartersmark och allmän plats. Kommunerna har ett särskilt ansvar för att bevaka frågor som rör allmän plats, till för gemensamma behov, men kan även ställa krav på utformningen av och odlingen inom bostadsgårdar, till exempel genom att använda en så kallad grönytefaktor – ett planeringsredskap för att säkerställa en viss mängd vegetation i byggd miljö.

Det finns många olika former av stadsodling, såväl enskild som gemensam.

Urban odling i ett framtida stadsplaneringssammanhang likställs ofta med odling på väggar och tak i den täta staden – men i vårt glesbefolkade land är kanske andra former av stadsodling mer realistiska?

Ultuna Permakultur är ett exempel på en rörelse som verkar för kollektivodling. De arbetar aktivt med att utveckla koncept som omdefinierar vad staden kan vara. De producerar ett överflöd av mat inom stadens gränser i harmoni med planetens ekosystem.

Intresset för enskild odling i traditionella kolonilotter har ökat under de senaste åren, inte minst i samband med pandemin, och i många städer är det lång väntetid för att få en odlingslott. Detta speglar en bredare rörelse mot självförsörjning och hållbarhet, där många uppskattar möjligheten att odla egna grönsaker och blommor.

Ökat intresse

Madeleine berättade om hur stadsodling förändrats under det senaste decenniet, främst ur ett Stockholms-perspektiv. Hon gav flera exempel på stadsodlingsprojekt och några utmaningar och styrkor med respektive. Tydligt är att intresset för stadsodling har ökat, inte minst i form av tillsammansodlingar, som brukas gemensamt och där allt tillhör alla. Fenomenet ses som en del av en global rörelse för att skapa hållbara städer. De kan vara små och drivas av ett fåtal engagerade personer, eller större och drivas av föreningar. Viktiga drivkrafter hos odlarna har dels varit att få närproducerad mat, dels de sociala aspekterna samt att få en starkare platsanknytning.

Madeleine gav flera exempel på hur odlingarna utöver att producera mat, blommor och biologisk mångfald, även hade utvecklats till mötesplatser och bidragit till att stärka banden mellan människor. Ett exempel är Kvarteret Spindeln – en innergård där hyresgästerna har skapat en ätbar trädgård med fruktträd, bärodlingar, pallkragar, växthus och ett mobilt hönshus. Fokus i odlingen är på nyttiga, ätbara och pollinerande växter för att öka den biologiska mångfalden. Projektet drivs av de boende i samarbete med hyresvärden Stockholmshem.

Ett annat exempel är Odla ihop Tanto, en femtusen kvadratmeter stor odling i ett parklandskap – en ”matoas” mitt i staden. Ett syfte för föreningen Odla ihop är att verka för kunskapsspridning och praktik inom hållbar, ekologisk odling med resurshushållning och biologisk mångfald utifrån permakulturens principer om respekt för natur, djur, människor och allas lika och stora värde.

Vinster med samordning

Några utmaningar för stadsodlingsprojekt är att regler och förutsättningar skiljer sig mycket åt beroende på i vilket stadsdelsområde odlingen ligger. Mycket skulle vinnas på bättre samordning mellan olika aktörer. Idag har exempelvis var och en av de fjorton stadsdelsförvaltningarna i Stockholm sina egna regler och rutiner för stadsodling. En annan utmaning är att det kan vara svårt att upprätthålla ett långsiktigt engagemang från de boende i området.

Mycket skulle vinnas på bättre samordning mellan olika aktörer.

I sessionens andra del involverades alla de kompetenta personer som fanns i rummet i en gemensam diskussion som blev mycket engagerad och inspirerande. Många av de ”nyttor” som odlingarna bidrar med lyftes fram; odling av mat samt odlad och vild biologisk mångfald, och deras bidrag till social hållbarhet, såsom förbättrad integration. Det finns många behov, till exempel av förvaringsutrymmen för de skördade produkterna och av utbildning och kunskapsuppbyggnad, inte minst av berörda markägare (kommunala och privata). De behöver se de behov och förutsättningar som krävs för att få fungerande odlingar, där inte minst långsiktighet är viktigt. En aktör som har mycket kunskap och hjälp att ge är Koloniträdgårdsförbundet. Där finns lång erfarenhet av frågor som rör just odling i städer. Där finns inspiration att hämta och kunskap som rör allt från odling till frågor om avtal och annat för att få ”ordning och reda” rent organisatoriskt.

Sammanfattningsvis fick vi under sessionen se många exempel på hur fritidsodlingen i städerna kan göra skillnad inom många områden. Anmärkningsvärt är att det varken i Sveriges nya strategi för livsmedelsberedskap eller i livsmedelsstrategin nämns något om fritidsodlingens betydelse till livsmedelsförsörjningen. Men i den uppdaterade foldern ”Om krisen eller kriget kommer” från MSB finns numera en uppmaning om odling!

Inger Olausson, agrarhistoriker på Statens maritima och transport-historiska museer.
Madeleine Bonow, docent i geografi, Södertörns högskola.
Helena Espmark, landskapsarkitekt, lärare i landskapsarkitektur, inst. för stad och land, SLU.