Idén till Svenska artprojektet handlar om att taxonomisk information ger grundläggande förståelse för den biologiska mångfaldens beståndsdelar, vilket är nödvändigt för ett effektivt beslutsfattande om bevarande och hållbart nyttjande.
När projektet startade 2002 fanns ett behov av att samla in, lagra och strukturera fakta om Sveriges alla växter, djur och svampar, och några år senare lanserades Dyntaxa, en databas som innehåller information om namn och släktskap för Sveriges alla flercelliga organismer. Idag arbetar flera taxonomer och systematiker på SLU Artdatabanken med att kontinuerligt uppdatera Dyntaxa med information om exempelvis nya arter för landet och nya för vetenskapen, rekommenderade namn på arterna (både vetenskapliga och svenska) efter aktuella klassificeringar för olika organismgrupper, synonymer och systematiska förändringar. Namnet Dyntaxa står för en ”dynamisk hantering av taxonomi” då informationen i databasen hela tiden uppdateras i takt med att ny kunskap genereras, databasen förändras således kontinuerligt över tid.
Till vår hjälp för att upprätthålla aktuell information har vi samarbete med ett antal sakkunniga experter för olika organismgrupper, som bidrar med information om nya publikationer inom systematik och taxonomi och om nya fynd av arter i Sverige. Vi får dessutom årligen in resultat från taxonomisk forskning på mindre kända grupper som Svenska artprojektet gett bidrag till och vi hämtar även information från olika databaser beroende på vilken organismgrupp det gäller.
Id-märkning för alla arter
Unikt för Dyntaxa är att enheterna i databasen inte är namn, utan taxonkoncept. Ett taxonkoncept innehåller inte bara de namn som är knutna till ett visst taxon, utan anger också dess avgränsningar mot andra taxa. Olika taxonomiska enheter som till exempel en underart, art, ett släkte eller en familj får ett unikt nummer, ett taxon-id i Dyntaxa. Fördelen med att använda taxonkoncept är att de är oberoende av taxonomiska förändringar över tid. Till exempel kan det för en art som i Dyntaxa splittras i två arter skapas vad som kallas ett kollektivtaxon. Detta behåller den ursprungliga artens taxon-id och taxonkoncept, men det skapas även två nya taxa med nya taxon-id för var och en av de mer strikt definierade arterna. Dyntaxa håller sedan reda på associationen mellan taxonkoncepten.
Ett annat exempel är att om två tidigare arter nu anses vara en art så sker en synonymisering och arterna slås ihop under det artnamn som har taxonomisk prioritet, men även här håller databasen reda på att det är en hopslagning av två taxonkoncept, med två separata taxon-id.
Följs av myndigheter
Ett taxon kan alltså ändra namn och innehåll, men tas inte bort. Man kan följa alla ändringar och allt är kopplat till referenser. Så om man söker på ett namn som inte längre är rekommenderat så hittar man rätt taxon, och man hittar även information om vad taxonet bör kallas samt de taxonomiska förändringar som skett över tid.
Genom att standardisera namn och taxonomi i Dyntaxa underlättar man kommunikation inom forskning, naturvård och miljöövervakning. Dyntaxa är normerande för namnsättningen i flera svenska databaser som hanterar artinformation, till exempel i SMHI:s databas Nordic Microalgae.
De flesta myndigheter som Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelser, kommuner med flera strävar efter att följa Dyntaxa för att underlätta kommunikation om biologisk mångfald. Informationen i Dyntaxa är även basen för SLU Artdatabankens övriga databaser, portaler och verktyg, till exempel Artportalen och Artfakta.
Dyntaxa har utvecklats och förvaltas av SLU Artdatabanken inom ramen för Svenska artprojektet, och delar av innehållet i databasen har även bland andra Naturvårdsverket medfinansierat.
Varför heter organismer som de gör?
Alla arter har vetenskapliga namn som oftast är på grekiska och latin, där själva namngivningen följer internationellt överenskomna nomenklaturregler. Förr var det vanligt att den person som beskrev arten, auktorn, namngav organismen efter exempelvis en kollega eller en annan person som auktorn ville hedra. Idag syftar det vetenskapliga namnet oftast på någon utmärkande egenskap hos organismen eller på den plats där den upptäckts. De vetenskapliga namnen kan uppfattas som lite otillgängliga i dagligt tal. Det kan därför vara en ingång för ett bredare intresse om en art har ett svenskt namn, eftersom ett mer begripligt namn kan öka medvetenheten om arten, det blir lättare att prata om den helt enkelt. Aplidium pallidum, Adalia conglomerata och Gonatium rubens är kanske en aning mer utmanande att uttala och komma ihåg än de svenska namnen bubbelsjöpung, granskogspiga och smultrondvärgspindel?
I Sverige har ingen enskild myndighet i uppdrag att arbeta fram svenska namn och det finns heller inget regelverk för namngivning på svenska, bara riktlinjer. SLU Artdatabankens riktlinjer rekommenderar bland annat att namnet ej ska väcka anstöt eller vara för långt och det bör gärna säga något om organismen. Exempelvis så kallades den invasiva sjöpungen Didemnum vexillum för ”havsspya” i svenska medier när den upptäcktes under 2022, namnet väcker visserligen uppmärksamhet men kan uppfattas som stötande och det rekommenderade svenska namnet i Dyntaxa är ”filtsjöpung”, baserat på att den kan täcka stora områden på havsbotten.
På SLU Artdatabanken hanterar vi svenska namn på djur (utom fåglar) genom Kommittén för svenska djurnamn och i första hand hanteras namn på arter och familjer som presenteras i någon av SLU Artdatabankens publikationer eller i uppdrag som vi har. När det gäller svenska namn för fåglar, växter och svampar så samverkar vi med de olika namnkommittéerna hos BirdLife Sverige, Svenska Botaniska Föreningen respektive Sveriges Mykologiska Förening för att ta fram och lägga in rekommenderade svenska namn för dessa organismer i Dyntaxa. Förhoppningen är att de svenska namn som fastställs blir standard att användas inom svensk naturvård och i olika typer av kommunikation.
Tillgängliggör kunskap om arter och livsmiljöer
Det finns en hel del information om våra vanligaste arter tillgängligt både i böcker och digitalt, och för exempelvis kärlväxter och ryggradsdjur är informationen mer eller mindre heltäckande. Men för majoriteten av våra arter har vi väldigt lite information och vi försöker genom vår verksamhet skapa förutsättningar för att fler upptäcker naturen och känner engagemang för biologisk mångfald. I bokverket Nationalnyckeln presenteras aktuell kunskap om valda grupper av svenska flercelliga djur, växter och svampar. Böckerna riktar sig till både allmänhet och forskare och är rikt illustrerade med pedagogiska bilder och har utförliga texter och nycklar för artbestämning. Vi tillhandahåller även tjänsten Artfakta, vars innehåll är dynamiskt. Detaljeringsgraden i informationen i Artfakta skiljer sig åt eftersom kunskapsläget varierar beroende på artgrupp. Artfakta uppdateras kontinuerligt med nya fakta, bilder och bestämningsnycklar, främst om svenska arter, men också om arter som skulle kunna påträffas i Sverige. Rapporteringssystemet Artportalen är en annan av våra tjänster som bidrar till att fler lär sig mer om Sveriges arter. Genom att engagerade privatpersoner och yrkesverksamma naturvårdare rapportera in sina observationer av vanliga och ovanliga arter kan riktade naturvårdsinsatser lättare sättas in, samtidigt som kunskapen kan användas för att förebygga miljö- och klimatproblem.
Att kunna skilja på arter av olika slag är spännande och kan också bidra till att kunskap om levnadssätt och utbredning ökar. Artkunskap är både roligt och viktigt!
Text: Erica Mejlon, Miljöanalysspecialist, SLU Artdatabanken