”It was the best of times, it was the worst of times” skrev Dick­ens. Så kan läget för taxonomin sammanfattas.

Å ena sidan är världens biologiska mångfald mitt i den värsta krisen under mänsklighetens historia: en miljon arter beräknas vara utrot­ningshotade, därav cirka 45 procent av alla blomväxter. I vissa områden är läget betydligt värre, som på Madagaskar där jordbruket hotar 90 procent av alla växter.

Å andra sidan har den tekniska utvecklingen öppnat möjligheter som ingen kunnat förut­spå. Nyligen var jag med min forskargrupp i Brasiliens atlantskog. På måndagen letade vi efter och samlade in små svampar och natt­fjärilar, som vi på kvällen tog DNA ifrån och stoppade i en liten apparat (lika stor som två tändsticksaskar) kopplad till datorns USB-port. På torsdag kväll hade vi hunnit läsa av hund­ratals miljoner DNA-bokstäver (nukleotider) och kunde jämföra sekvenserna med databaser på nätet. På fredag morgon visste vi att vi hade hittat åtminstone en men kanske uppemot åtta nya svamparter, och två nya fjärilar.

Utan taxonomi kan den biologiska mång­falden varken skyddas eller förstås. Vi behöver först veta vilka arter som finns, var de finns och hur hotade de är, för att kunna sätta in lämpliga naturvårdsåtgärder. Och det krävs taxonomisk expertis för att tolka resultaten från molekylära studier och översätta dem till ett användbart namngivningssystem.

Olagligt avverkade stockar av rosenträ i Antalaha, Madagaskar. Det är vanligt att musikinstrument är tillverkade av material från växt- och djurarter som är utrotningshotade, såsom rosenträ. Den som handlar med musikinstrument inom EU behöver ett så kallat CITES-intyg. Om man ska resa med sitt instrument utanför EU kan man behöva ha ett musikinstrumentpass.

Foto: Foto: Wikimedia Commons CC BY-SA 3.0

Hela samhället – däribland politiker, natur­vårdare, högskoleledare och näringslivet – behöver inse att taxonomin är helt grund­läggande för att vi ska klara av våra nationella och internationella miljömål (till exempel stoppa artutrotning fram till 2030, enligt Kunming-Montreal-avtalet) och för att kunna nyttja naturresurser mer hållbart (exempel­vis säkerställa vilka träslag som används i våra importerade möbler och musikinstrument). Därför måste taxonomin få större finansiering, och taxonomer få större erkännande – till exempel i tillsättningen av nya tjänster och utvärderingen av forskningsmeriter.

Taxonomer måste i sin tur göra ytterligare ansträngningar för att integrera sina kunskaper i hela samhället. Ingen kan biologisk mång­fald mer än de, och behovet av deras expertis ökar snabbt – i allt från forskningsprojekt till utvecklingen av skötselplaner för naturreservat och granskning av företagsmiljöpolicyer. Sna­rare än att vänta på dörrknackningar hoppas jag att fler taxonomer ska nå ut där behoven är som störst.

Trots nuvarande utmaningar anser jag att taxonomin aldrig haft en sådan lysande fram­tid. Nyckeln till framgång är ökad finansiering, kunskapsintegrering och samarbete.

Text: Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald, Göteborgs universitet och forskningschef, Royal Botanic Gardens, Kew

LÄS MER:

Ralimanana, H. m.fl. 2022. Madagascar’s extraordinary biodiversity: Threats and opportunities. Science 378, eadf1466
State of the World’s Plants and Fungi rapporter: kew.org/sotwpf
Alexandres projekt i Brasiliens atlantskog: www.araca-project.org