Termen är kanske inte den bästa; den syftar inte på att det skulle vara något fel på taxonomin som vetenskap, utan på att taxonomerna saknar tillräckliga resurser för att göra sitt jobb, och på den resulterande bristen på taxonomisk kunskap, vilket är ett problem för alla som jobbar med biologisk mångfald.

Kunskapen om arterna är ofullständig. Vi vet inte ens hur många det finns och vilka alla är (ofta kallad ”den linneanska kunskapsbris­ten”). Artbeskrivningstakten har ökat under 2000-talet, men ligger ändå på en nivå som inte medger att vi inom rimlig tid får kunskap om alla arter. Vi vet inte heller tillräckligt om hur arterna är släkt med varandra, och hur deras evolution gått till (”den darwinska kunskaps­bristen”). Båda dessa kunskapsbrister ligger på taxonomernas och systematikernas bord.

Taxonomi och systematik är vetenskapsgre­nar som i decennier satts på undantag i den akademiska världen. Finansiering av taxono­misk forskning och skötsel av samlingar är otillräcklig. Antalet fasta tjänster för taxono­mer krymper, och arbetsmarknaden för unga taxonomer är dålig. Taxonomi har försvunnit från universitetens läroplaner. Museerna måste idag ofta överleva på kommersiell verksam­het, och då nedpriorieras samlingarna. Istället för heltidsanställda kuratorer som forskar på samlingarna läggs resurserna på att digitalisera dem. Det finns också juridiska och ideologiska hinder när det gäller insamling och lån av biologiskt material. Stora delar av den taxo­nomiska litteraturen är svårtillgänglig, särskilt för taxonomer i det globala Syd. De resurser som finns är ojämnt fördelade i världen; där det finns flest obeskrivna arter är också resurserna minst.

Många naturvetenskapliga museer saknar resurser för forskning på sina samlingar, trots att de ruvar på många ännu obeskrivna arter. Behovet av taxonomiska revisioner av redan beskrivna arter är också stort. Bilden visar paradisfåglar i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Foto: Binge Eliasson

Många vetenskapliga journaler, i synner­het de högst rankade, är ovilliga att publicera artbeskrivningar, och när de gör det göms de ofta i extramaterialet som bara finns digitalt. Det händer att taxonomer väljer att publicera resultat utan att faktiskt beskriva urskiljbara nya taxa för att få artikeln accepterad i en högt rankad journal.

När andra forskare anger artnamn i sina publikationer utelämnas oftast referensen till artbeskrivningen eller revisionen, vilket gör att taxonomers verk aldrig citeras. Det medför att utvärderingar som bygger på bibliometri undervärderar taxonomin.

Roten till det taxonomiska impedimentet är taxonomins låga status i den akademiska världen, där den ofta inte ens betraktas som en vetenskap. Taxonomin beskylls för att vara en rent deskriptiv disciplin, snarare än en hypo­tesdriven. Detta trots att taxonomins produk­ter, artavgränsningar och artbeskrivningar är testbara hypoteser.

Följande tre artiklar ger vittnesbörd från fyra praktiserande taxonomer och systematiker om hur det taxonomiska impedimentet påverkar dem och deras arbete.

Text: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare, CBM