Vi har sammanfattat kunskapsläget gällande kollisioner med ledningar och strömgenomföring för fåglar i Sverige i en rapport från Lunds universitet. De fågelarter som är mest utsatta för att kollidera med ledningar är sådana med sämre manövreringsförmåga i luften, såsom svanar, gäss, änder, storkar, tranor, hönsfåglar och vissa vadararter. Rovfåglar och ugglor har egenskaper och beteenden som gör att de oftast undviker kollisioner med ledningar.

Strömgenomföring drabbar främst arter som använder ledningsstolpar som bo- eller sittplats, såsom rovfåglar, ugglor, storkar och kråkfåglar. De flesta fåglar som dödas är vanliga arter utan större konsekvenser för artbevarande. En del av arterna, exempelvis stora rovfåglar, stora ugglor och storkar, är dock hotade även av andra faktorer i landskapet, och då kan ledningsdöden åtminstone lokalt eller regionalt vara en faktor av betydelse.

Oisolerade ledningar i jordbruksmark

I Sverige har omfattande arbetsinsatser gjorts för att skydda framför allt berguv och kungs-
örn från strömgenomföring vid ledningar. Detta arbete har ofta utförts som ett samarbete mellan ornitologer och kraftbolagen och har exempelvis lett fram till en innovativ skydds-
åtgärd, Huven Uven, som ger ett isolerande skydd och minskar riskerna för strömgenomföring hos fåglar. Skyddsåtgärderna har bidragit till färre konstaterade dödsfall av ugglor och rovfåglar vid kraftledningar över hela landet.

I Sverige förekommer strömgenomföring av fåglar främst i lokalnätet där det fortfarande finns ledningssträckor med otillräcklig isolering av strömförande delar, främst på ledningsstolpar. Problemet med strömgenomföring är som störst i jordbruksmark där arbetet med att åtgärda oisolerade ledningar går långsammast samtidigt som stolparna är utmärkta utsiktsposter för rovfåglar och ugglor. Flest kollisioner med ledningar sker i områden där många fåglar uppehåller sig, exempelvis våtmarker, längs kusterna och över större vattendrag. Längs frekventa flygstråk är riskerna särskilt stora.

Fågelavvisare ger viss effekt

Däremot är antalet drabbade fåglar längs kraftledningar i norra Sveriges skogslandskap förhållandevis fåtaliga. Detta då fågeltätheterna avtar väsentligt längre norrut i landet och att det sällan blir ansamlingar av fåglar i skogslandskapet såsom är fallet i mer öppna miljöer.

Det pågående arbetet med att öka driftssäkerheten i elnätet innebär att eldöd av fåglar vid svenska kraftledningar minskar i omfattning vid befintliga ledningssträckor. Markläggning av ledning och markbyggda transformatorer samt isolering av ledningar i lokalnätet bidrar till färre dödade fåglar i elnätet som helhet.

En effektiv åtgärd för att minska riskerna för fåglar att dö vid luftledningar är fågelavvisare som monteras på ledningar (för att göra ledningarna lättare att upptäcka på håll) men effektiviteten varierar mellan olika artgrupper och åtgärderna eliminerar inte risken helt. Svanar och gäss är fågelgrupper som kan gynnas av fågelavvisare medan effektiviteten kan förväntas vara begränsad som skydd för rovfåglar. Nackdelar med fågelavvisare är att det krävs ett stort antal för att verkligen kunna göra skillnad och de kan vara irriterande för boende i närheten av kraftledningar. De är ofta tillverkade av plast, ska helst vara rörliga i vinden och kan ge solreflektioner.

”Huven Uven” är ett skydd på transformatorerna för att förhindra att stora fåglar dödas eller skadas av elanläggningar. Huven Uven består av ett plasthölje som säkrar transformatorn (de svarta kåporna ovanpå den grå lådan på bilden). I normalfallet monteras tre stycken per transformator, en för varje lina.

Foto: Richard Ottvall

Vägledning på gång

Det saknas idag vetenskapligt stöd för att anpassad lokalisering och val av luftledningstyp skulle kunna minska ledningsdöden för fåglar. Det är dock sannolikt bättre att anlägga nya kraftledningar i anslutning till redan befintliga ledningsdragningar, hellre än att sprida ut dessa på fler dragningar som genomkorsar landskapet. Huruvida själva anläggningsarbetena med kraftledningar utgör en betydande störning för häckande fåglar är dåligt utrett men en kvalificerad bedömning är att denna störning har långt mindre påverkansrisk för fåglarna än själva ledningen i sig.

Under hösten 2023 kommer Naturvårdsverket att presentera en vägledning om påverkan på fåglar av olika typer av elledningar. Syftet är att möjliggöra snabbare tillståndsprocesser och förenkla tillsyn. Vägledningen ska omfatta såväl bedömning av risker för kollision och fågeldöd, som risker med avverkning av ledningsgator samt när vilka skyddsåtgärder kan vara miljömässigt motiverade.

Läs mer

Ottvall R & Green M (2020). Kraftledningars påverkan på fåglar – en syntesrapport. Rapport, Lunds universitet.

Fransson, T., Jansson, L., Kolehmainen, T., & Wenninger, T. (2019). Collision with power lines and electrocutions in birds — an analysis based on Swedish ringing recoveries 1990–2017. Ornis Svecica, 29, 37–52.

Text: Richard Ottvall, ekolog och konsult