När Skogsstyrelsen under 2022 antog de två interna policyer­na Biologisk mångfald och Kulturmiljön i skogslandskapet gjordes viktiga ställ­ningstaganden kring den hävdgynnade biologin i skog. Myndigheten utgår från att den biologiska mångfalden i Sveriges skogar har präglats och är beroende av både naturliga processer och människ­ans hävd. Det biologiska kulturarvet, eller den kulturpräglade naturen, har formats av hur människan historiskt nyttjat olika delar av landskapet. Det har också tydliggjorts att det biologiska kulturarvet är delar av kulturmiljön och den biologiska mångfalden, i form av ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom människans äldre nyttjande av landska­pet.

Kulturarv och hållbart sedvanebruk

Arterna inom det biologiska kulturarvet i skogslandskapet är inte bara arv, utan i allra högsta grad kultur, då den biolo­giska mångfalden skapas och bibehålls av hållbart sedvanebruk inom bland annat renskötsel, småskaligt lantbruk, fäbodbruk och byggnadsvård. Det går inte att nog understryka det hållbara sedvanebrukets och den traditionella kunskapens betydelse för den biologiska mångfalden i skogslandskapet.

Det biologiska kulturarvet och det hållbara sedvanebruket finns inte bara i skyddad skog. Bland annat kan be­tespräglad produktionsskog med bibe­hållen kontinuitet i träd och markskikt vara av särskild betydelse för bevarandet av biologisk mångfald. Och närprodu­cerat virke för byggnadsvård och husre­noveringar är hållbart hela vägen – från skogen till tätorten.

Gränsöverskridande miljöarbete

Användandet av biologiskt kulturarv och hållbart sedvanebruk som begrepp ger en kreativ plattform för kulturmil­jövårdare och naturvårdare att arbeta tillsammans. Att arbeta gränsöverskri­dande med insikten om att många bio­logiska värden har en historia i traditio­nellt brukade landskap ger nya ingångar för skötsel och förvaltning av skog samt nycklar till kunskap om hur skogen bör skötas och brukas för att dessa biologis­ka värden ska bevaras och utvecklas.

Helhetssyn på landskapet och dess värden

Ett gränsöverskridande miljöarbete bygger också på en helhetssyn på landskap och alla dess värden. Det centrala är att förstå varför landskapet ser ut som det gör och vilka metoder eller verksamheter som behövs för att bevara, utveckla och hållbart använda värdena.

I arbetet med biologiskt kulturarv och traditionellt brukande förenar vi också två landskapsperspektiv: det enligt grön infrastruktur och det enligt europeiska landskapskonventionen (ELC).

När det gäller kulturmiljöarbetet vid Skogsstyrelsen är intentionerna för ELC ledstjärna. Konventionen utgår från en helhetssyn på landskap som omfattar alla dess aktörer och hållbara sociala, kulturella, miljömässiga och ekonomiska värden. Stort fokus ligger på människors lokala livsmiljö och rätt till hållbara landskap. En mångfald av väl kända, väl tillvaratagna och väl an­ vända kulturmiljöer i skogslandskapet har stor betydelse för en hållbar utveckling.

Grön infrastruktur handlar mycket om att få god effekt av naturvårdsarbetet genom att göra rätt insats på rätt plats. På så sätt skapas sammanhängande livsmiljöer för olika arter på landskapsnivå.

Samverkan och kunskapsdelning är centralt för bevarande och utveckling

Kunskap om vilka verksamheter, bruknings­sätt och metoder som ligger bakom landska­pets värden är grundläggande för att de ska kunna tas tillvara, utvecklas och användas. När skötsel av biologiskt kulturarv och traditio­nella kunskaper inom hållbart sedvanebruk och företagande förenas blir det gemensamma arbetet för den biologiska mångfalden ännu mer kraftfullt.

Att kunna stötta markägare och verksam­hetsutövare med kunskap och kunskapsun-derlag om bland annat kulturmiljö, naturmiljö, sociala värden och skogsskötsel är centralt för Skogsstyrelsen. Vår möjlighet som myndighet att sammanföra olika aktörer är grundläggan­de för att vi, tillsammans och var och en för sig, ska ta steg åt rätt håll.

Forskning, intresse- och miljöorganisationer är också givna i samverkan. I samverkan är det inte bara myndigheterna som bidrar med kunskaper, utan kunskapsutbytet går åt flera håll och vi byter idéer med varandra. Mark-ägare och verksamhetsutövare har exempel­vis ofta både erfarenhet av det traditionella brukandet och insikt i vad som är praktiskt genomförbart.

Exempel på samverkansarbeten

Två samverkansarbeten är i skrivande stund högaktuella när det gäller biologiskt kulturarv och traditionellt brukande. Det ena är Skötsel av kulturpräglad natur där Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen tillsammans med CBM, satsar på kompetensutveckling inom myndigheterna om ekologi, historia och praktisk förvaltning. Det andra är Lokal och traditionell kunskap om biologisk mångfald och hållbart sedvanebruk, där Sametinget har regeringens uppdrag att samordna arbetet med att uppfylla delar av genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald. Här deltar en mängd olika aktörer: bland annat verksamhetsutövare, forskningen, intresseorganisationer och några av landskapsmyndigheterna. Diskussionerna är spännande och kreativa och kunskapsutbytet intensivt! Tankar väcks för samverkan mellan de två arbetena. Fortsättning följer!

Text: Michael Lehorst, kulturmiljöspecialist, och Emma Liljewall, naturvårdsspecialist, båda Skogsstyrelsen