I juni 2001 antog EU:s regeringschefer vid det så kallade Europeiska rådet en strategi för hållbar utveckling. I strategin ingick mål och åtgärder för den biologiska mångfalden, bland annat målet att till 2010 hejda förlusten av biologisk mångfald inom EU. Målet slog an internationellt och vid FN:s miljömöte i Johannesburg 2002 antog världens stats- och regeringschefer ett motsvarande mål på global nivå, något mindre ambitiöst dock. Det globala målet är att väsentligen minska förlusten av biologisk mångfald till 2010. Målet har med tiden kommit att kallas 2010-målet om biologisk mångfald.
I år uppmärksammar FN sitt mål genom att 2010 är det internationella året för biologisk mångfald. I september ordnas en särskild session vid Generalförsamlingen i New York där resultatet av det senaste decenniets arbete med att bevara biologisk mångfald ska utvärderas och ett nytt mål (för det behövs!) ska diskuteras. När parterna till Konventionen om biologisk mångfald möts i oktober i Nagoya, Japan, ska förhoppningsvis ett nytt globalt mål antas.
Vad kan man då lära av globala politiska mål? Blir det bättre för den biologiska mångfalden? Eller är det mest ord och internationella möten för diplomater som inte bryr sig om verkligheten?
De flesta som känner till verkligheten menar att det stora värdet med globala mål och politiska processer är att de skapar fokus och ökar trycket på våra beslutsfattare att avsätta pengar för att göra något konkret. Klart är att i många delar av världen, inte minst Sverige, har de globala processerna bidragit högst väsentligt till att hålla biologisk mångfald kvar i politikers och beslutsfattares medvetande. De som känner verkligheten säger också att de faktiska åtgärderna inte på långa vägar motsvarar behoven. Utvärderingen av måluppfyllelsen visar också att det är fallet.
Min personliga mening är att det grundläggande problemet med att sätta ett globalt mål om biologisk mångfald är att vi vet för lite om mångfalden för att verkligen kunna mäta om vi gör rätt saker. Vi känner en bråkdel av arterna till namnet, ännu färre till funktion och roll i ekosystemen. Vi vet inte riktigt hur ekosystemen fungerar och ännu mindre hur vi på bästa sätt ska sköta dem för att få dem att leverera de ekosystemtjänster som alla talar om och vill ha. Det är som att försöka sköta en bil som ingen vet vad den består av eftersom det inte finns någon ritning och som ingen vet hur den fungerar eftersom det inte finns någon instruktionsbok. När bilen går sönder finns det ingen auktoriserad verkstad som kan reparera den.
I stället försöker vi fixa problemet genom att bygga en större kaross för att alla som vill åka med ska få rum. Men motorn går allt sämre och får allt större last.
I september krävs ett rejält omtag om vi ska klara utmaningen att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt härbärgera nio miljarder människor på jorden i ett samhälle där vi inte kan vara beroende av billig fossil energi; människor som alla vill leva som vi i Västeuropa med hus, bil, semesterresa och god mat på bordet varje dag.
Det är vår överlevnad som står på spel. Naturen bryr sig inte. Djur och växter kommer det att finnas även efter att människan försvunnit.