Ett lands växtgenetiska resurs är de arter som människan kan använda i förädling eller i direkt odling.

På lång sikt (50–100 år) kommer vårt behov av externa genresurser i förädlingen att öka starkt, tror Roland von Bothmer och Eva Jansson. De är författare till en utredning med titeln Ett svenskt nationellt program för bevarande och långsiktigt, hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser.

Uppdraget kom från CBM och SLU:s fakultet för Jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk. Syftet var att utarbeta ett förslag till program för växtgenetiska resurser i Sverige.

Man ville ta ett helhetsgrepp på alla växtgenetiska resurser, både lantbruksgrödor och trädgårdsväxter, inklusive  prydnadsväxter och landskapsplantor. De senare har hittills inte haft någon plats inom den Nordiska Genbanken, som är den
enda institution som i dag får statliga medel för att bevara växtgenetiskt material.

Utredarna kom bl.a. fram till att man bör inrätta en Kulturväxtenhet (preliminärt namn) för att komplettera Nordiska Genbankens verksamhet med ett svenskt centrum för dessa frågor. Den bör organisatoriskt inordnas under CBM och lokaliseras till Alnarp, se figuren.

Vidare föreslår man att genetisk forskning, utveckling och undervisning inom både jordbruks-, köks-, prydnads- och landskapsväxter lokaliseras till Alnarp. Arbetet med frukt och bär, samt krydd- och medicinalväxter föreslås ligga kvar vid Balsgård, men verksamheten bör knytas till Kulturväxtenheten.