TEMA: Att hänga med bland alla internationella organisationer, institut och mellanstatliga förehavanden inom miljövården är nästan lika svårt som att kunna allt om biologisk mångfald. För att underlätta något för våra läsare, har Biodiverse gjort följande sammanställning av akronymer (initialförkortningar). Den organisatoriska mångfalden vittnar om att miljöfrågorna berör många människor, men också om att det finns många organisationer som överlappar varandra.

Det finns ett mycket stort antal internationella aktörer som arbetar på olika sätt för att bevara naturen och dess mångfald av arter. Vilka av dem som egentligen sysslar med biologisk mångfald är en bedömningsfråga.

Det rör sig både om bindande mellanstatliga processer, frivilliga organisationer, internationella institut och helt fristående miljöorganisationer (NGO, ”non-governmental organisations”). De senare spelar en mycket viktig roll i opinionsbildningen för olika frågor.

Akronymerna (initialförkortningarna) och ett och annat vanligt namn förklaras i nedanstående översikt. Där tas även upp lite om vad de gör och står för. Listan är på intet vis fullständig, men kan förhoppningsvis ändå tjäna som vägledning för den oinvigde.

Förhandlingar om biosäkerhet, skog och växtgener

Sverige är just nu inblandad i flera internationella förhandlingsprocesser. Under FN:s Konvention om biologisk mångfald hittar vi en förhandling om biosäkerhet, där de ekologiska riskerna med bioteknologi tas upp. Den internationella skogspanelen arbetar vidare med genomförandet av Skogsprinciperna, som också antogs vid FN:s konferens i Rio. En förhandling om växtgenetiska resurser genomförs av CPGR under FAO. Under EU arbetar den europeiska miljöbyrån (EEA) med att följa upp genomförandet av Agenda 21 inom EU-länderna. De olika ländernas landstudier och aktionsplaner gås igenom. En gemensam EU-strategi för biologisk mångfald är under utarbetande under medverkan av experter från det svenska Naturvårdsverket och Miljödepartementet.

Globalt – FN

FAO (Food and Agriculture Organisation of the United Nations) arbetar bl.a. med ekologiska frågor när det gäller landsbygdsutveckling, jordbruk, skogsskötsel och fiske.
CPGR (Commission for Plant Genetic Resources) ingår i FAO. Just nu pågår förhandlingar om växtgenetiska resurser, där flera frågor återstår att lösa, bl.a. den om hur uländerna ska ersättas för användandet av deras växtgenetiska resurser.

GEF (Global Environment Facility) har utsetts av partsmötet i CBD, se nedan, till ”interimistisk finansiell mekanism”. Det är alltså GEF som ska verkställa konventionens roll som biståndsorgan för hållbart nyttjande och annat biodiversitetsarbete i uländerna. Världsbanken är inblandad i finansieringen. UNDP (United Nations Development Programme) och UNEP (United Nations Environment Programme) hjälper också till.

UNCED (Conference on Environment and Development). FN:s stora världskonferens i Rio de Janeiro i juni 1992. Fem dokument antogs vid UNCED, förutom CBD och Agenda 21 även Riodeklarationen, Skogsprinciperna och Konventionen om klimatförändringar.

Agenda 21 är ett politiskt och moraliskt förpliktande handlingsprogram för de stater som var med på Riokonferensen. I Agenda 21 är man mycket kortfattad vad gäller biologisk mångfald och hänvisar till konventionen.
CBD (Convention on Biological Diversity). Konventionen om biologisk mångfald trädde i kraft 1993 och ratificerades av Sverige samma år. Det beslutande organet är det årliga partsmötet. I konventionen har länderna förbundit sig bl.a. att göra s.k. nationella strategier, landstudier och aktionsplaner om biologisk mångfald. Strategi för biologisk mångfald heter svenska regeringens proposition med nummer 1993/94:30. Sveriges landstudie publicerades vid Naturvårdsverket 1994. Aktionsplaner från Naturvårdsverket, Boverket, Fiskeriverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen redovisades för regeringen i december 1996. De tar sektorsvis upp förslag till konkreta åtgärder för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden.
CSD (United Nations Commission on Sustainable Development) bildades 1993 efter UNCED för att följa upp genomförandet av åtagandena efter UNCED. CSD är ett mellanstatligt organ med 53 medlemsländer. Under åren har olika tema tagits upp. 1995 tog man upp mark, ökenspridning, skog och biodiversitet, och i år kommer turen till luft och hav. 1997 kommer genomförandet att sammanfattas av CSD inför FN:s generalförsamling.
IPF (Intergovernmental Panel of Forestry) tillsattes 1995 av CSD.

UN/ECE (United Nations Economic Commission for Europe) består av 54 medlemsländer från västra, centrala och östra Europa, de asiatiska delarna av förra Sovjetunionen, Israel och Nordamerika. Dessa länder står för mer än tre fjärdedelar av föroreningarna i världen och använder mest naturresurser och energi i världen. Genom flera konventioner har man försökt komma till rätta med luftföroreningar, beredskap vid industriolyckor m.m.

UNEP (United Nations Environment Programme) bildades 1972 vid miljökonferensen i Stockholm och har huvudkvarter i Nairobi, Kenya.
GEMS (Global Environment Monitoring System),
IRPTC (International Register of Potentially Toxic Chemicals) och
INFOTERRA (International Environmental Information System) är några stora projekt inom UNEP.

UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation) bildades efter andra världskriget för att främja samarbete mellan länderna på olika områden, bl.a. vad gäller naturresurser och deras bevarande. 1951 startades inom
UNESCO ett samarbetsprogram för att hejda ökenområdenas utbredning. Man har också uppmärksammat jordens färskvatten och hav och bildat ett antal biosfärreservat, där skyddandet av biologisk mångfald förenas med ett hållbart nyttjande av densamma.

WTO (World Trade Organisation) är FN:s samarbetsorgan för handel.

Globalt – övriga mellanstatliga

CGIAR (Consultant Group for International Agricultural Research) är ett konsortium utanför FN, där givarländer, däribland Sverige, fonder och utvecklingsbanker lämnar pengar till jordbruksforskning, speciellt växtförädling. Man har ett 20-tal internationella jordbrukscentra ute i världen. En välfungerande organisation som bl.a. påverkar politiska beslut inom FAO. Några exempel på underavdelningar och forskningscentra för olika växtslag är:
IPGRI (International Plant Genetic Resources Institute) som är en genbanksorganisation med säte i Rom.
IRRI (International Rice Research Institute) som ligger på Filippinerna och håller på med risförädling.
ICARDA (International Centre for Agricultural Research in Dry Areas), som ligger i Syrien och sysslar med växtförädling av bl.a. korn och vete för torra områden.
CIP som är potatiscentrat och ligger i Lima, Peru.
CIMMYT som ligger i Mexiko. Där jobbar man med förädling av vete och majs.
ICRISAT som ligger i Hydrabad i Indien. Där förädlas sorghum och ”pigeon peas”.

GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). Precis som EU motsätter sig avtalet handelshinder, vilket kan få konsekvenser för den biologiska mångfalden. Handel med hotade arter och produkter av dessa är nämligen ett stort hot för dess överlevnad.

ICES (International Council for Exploration of the Seas) fastställer TAC, (”total allowable catch”) av de kommersiellt exploaterade fiskarterna.

IMO (International Maritime Organisation) reglerar utsläpp från båtar till havs.

IWC (International Whaling Commission) är ett samarbetsorgan för reglering av världens valfångst. För tillfället råder det moratorium för all kommersiell valfångst, men Norge och Japan har reserverat sig mot beslutet.

OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) är en organisation för ekonomiskt samarbete. Den bildades 1961 och har idag 25 medlemsländer.

EPOC (Environment Policy Committee) har hand om OECD:s miljöfrågor.

WCMC (World Conservation Monitoring Centre) är en institution som är grundad av IUCN, WWF och UNEP, se nedan. Man kan karaktärisera den som en artdatabank på global nivå, men verksamheten rör både arter och skyddade områden.

Globalt – NGO

Greenpeace är en framgångsrik internationell påtryckningsgrupp som bildades 1971 för att skydda naturen. Man håller sig helt oberoende av politiska partier, affärsintressen och andra organisationer.

IUCN (World Conservation Union) bildades 1948 inom UNESCO, men hör inte längre dit. IUCN samlar 800 stater och fristående organisationer i 125 länder i en unik sammanslutning.

IUCN ansvarar för Våtmarkskonventionen, RAMSAR, vilken skyddar viktiga habitat för fr.a. fåglar. Man arbetar genom ett antal kommissioner, bl.a.
CEL (Commission on Environmental Law),
CNPPA (Commission on National Parks and Protected Areas) och
SSC (Species Survival Commission).

Task Force NGO Nature samlar över 40 internationella NGO. Uppgiften är bl.a. att underlätta informationen mellan NGO och Europarådet, se nedan, och även mellan de olika NGO.

WRI (World Resources Institute) har sin bas i Washington DC och arbetar med kunskapssammanställning, rådgivning och stöd till u-länder.

WWF (World Wide Fund for Nature). Världsnaturfonden bildades 1961 och är en av världens största miljöorganisationer. Under mer än trettio år har man genom sitt arbete påverkat många politiska beslut. Nyligen har man dragit upp riktlinjer inför år 2000, i vilka man inriktar sig på skogar, ekosystem med sötvatten samt kuster och hav.

Europa – EU

DG VI (Jordbruksdirektoratet) är det största generaldirektoratet inom EU. Det har stor betydelse för miljövården. DG XI (Miljödirektoratet) har hand om miljö, kärnsäkerhet och civilt skydd. 1979 antogs fågeldirektivet (79 409/EEC) och 1992 det s.k. art- och habitatdirektivet (92/43/ EEC) av EU. Den förra uppmärksammar en dramatisk nedgång i fågelförekomsten i Europa. Den senare handlar om att spara naturliga hemvisten för den vilda floran och faunan. Ett nätverk av skyddade områden, kallat Natura 2000, är nu under uppbyggnad.
EEA (European Environment Agency) är EU:s miljöbyrå med säte i Köpenhamn. Inom EEA finns ETC/ NC (European Topic Centre on Nature Conservation) som bl.a. arbetar med Natura 2000, se ovan.
LIFE-fonden är en miljöfond med syfte att bidra till genomförandet av EU:s miljöpolitik, bl.a. de ovan nämnda direktiven.

Europa – övriga mellanstatliga

Europarådet (Council of Europe) har varit pionjär vad gäller miljöarbetet i Europa. Bl.a. förhandlades Bernkonventionen fram inom ramen för Europarådet. Den handlar om skydd av vilda djur och växter och deras naturliga miljö.

HELCOM (Helsingfors Commission) är verkställande organ för Helsingforskonventionen och beslutar i frågor rörande Östersjön. Det gäller främst föroreningar, men även exploatering av levande resurser.

Europa – NGO

EEB (European Environmental Bureau) är en sammanslutning av 153 NGO från Europa.

EET (European Environmental Tribune) är en oberoende frivilligorganisation i Bryssel som tar itu med kränkningar av lagar och förordningar på miljöområdet.

Nora Adelsköld

Några aktuella konventioner

CCAMLR (Convention on the Conservation of Antarctic Marine Living Resources) reglerar exploateringen av marina levande resurser i Antarktis.
CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Flora and Fauna) är nu inlemmad både i EU-rätt och i svensk rätt. Den kallas ofta Washingtonkonventionen.
CMS (Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals) kallas i dagligt tal Bonnkonventionen.
UNCLOS (United Nations Convention on the Law of the Sea) undertecknades 1982 i Montego Bay, men den har ännu inte trätt i kraft. Denna konvention medför helt nya krav på exploateringen av marina resurser.

Frivillig cigarr

Inom det domesticerade området av biodiversiteten, dvs. husdjur och odlade växter, finns CGIAR, den s.k. cigarren i dagligt tal. Det är ett frivilligt konsortium för jordbruksforskning. Professor Roland von Bothmer, SLU, Svalöv, anser att det är denna organisation som fungerar
bäst.
– Om CGIAR skulle ligga under FAO skulle det nog inte hända så mycket, tror Roland. Inom FAO tar det flera år innan en fråga blir behandlad, delvis p.g.a. en tungrodd administration.
CGIAR har endast ett par, tre personer anställda centralt, resten av resurserna går till olika forskningscentra ute i världen.
– FAO är ett politiskt forum, som dock påverkas mycket av det man kommer fram till inom CGIAR, avslutar Roland.

Skogspanelen håller grytan kokande

IPF, Internationella skogspanelen, tillsattes av CSD, som har till uppgift att granska och följa upp genomförandet av ländernas åtaganden efter Riokonferensen.
– Det gäller för FN att hålla grytan kokande, säger Astrid Bergqvist, Näringsdepartementet.
IPF kommer att arbeta fram till 1997, då FN ska summera vad som har hänt under de fem år som har gått sedan Riokonferensen. En rapport kommer då att föreläggas FN.
Under sitt tredje möte, som hålls i september 1996 i Genève, kommer IPF att ta upp ett antal av de frågor som berör skogsbruk, t.ex. kriterier och indikatorer som berör uthålligt skogsbruk,
miljömärkning och certifiering, samt möjligheter till ersättning för ursprungsbefolkningen på ställen där skog har skövlats.
– Sverige deltar som medlem i skogspanelen, men mycket av agerandet sker via EU, avslutar Astrid.

Världsartdatabanken i farozonen

WCMC i Cambridge sysslar med insamling och analys av fakta och sammanställer dem bl.a. till de globala rödlistorna. Man har på senare tid fått en allt sämre ekonomi och risken är stor
att verksamheten måste upphöra. Den dåliga ekonomin beror på att de tre organisationer som sköter verksamheten, IUCN, WWF och UNEP, i sin tur har fått minskade anslag.
– Jag har skrivit till miljöministern, och jag har talat med henne om att försöka rädda WCMC, men hittills utan resultat, säger Torleif Ingelög, föreståndare för den svenska ArtDatabanken.
WCMC använder sig av det nationella material som Sverige och andra länder producerar, men är inte alls överordnad de nationella artdataorganisationerna.
– Datainsamlingen sköts helt olika i olika länder, berättar Torleif. Det är färre än tio länder som har speciella artdatabanker inrättade.