Ordet miljökonsekvensbeskrivning (MKB) kan låta byråkratiskt, men väl använt är MKB:n ett viktigt redskap som kan vara till stor nytta i arbetet med att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden.

MKB har använts i Sverige i drygt femton års tid. Jag kom själv i kontakt med några av de allra första. Det som slog mig då var hur oerhört förenklat man skildrade förekomsten och värdet av djur- och växtarter. Sedan dess har MKB:erna blivit något bättre, men fortfarande varierar kvaliteten mycket vad gäller skildringen av den biologiska mångfalden. Exempelvis finns det de MKB:er som enbart skildrar den biologiska mångfald som man helt enkelt är tvungen att ta upp då informationen är så tydlig att det inte går att undvika den. Nästa steg i fråga om förbättring är att göra någon sorts inventering. Det finns flera märkliga exempel på inventeringar som utförts vid helt fel årstid och som därför inte har haft någon möjlighet att lyckas. Sedan finns det de som har genomfört enorma inventeringar och som redovisar artlistor sida upp och sida ner. Tyvärr saknas det ofta seriösa tolkningar av dessa artlistor. Vad betyder de i ett större sammanhang?

Ett av de stora konststyckena som få har lyckats med är att göra väl avvägda inventeringar inför en MKB, och sedan använda det insamlade materialet för att göra sannolikhetsbedömningar av förekomster av arter som man inte hittade vid inventeringarna. Därefter kan man slutligen bedöma den påverkan som exempelvis ett aktuellt arbetsföretag kommer att kunna få på den biologiska mångfalden i ett område.

Jag tänker inte här försöka måla upp hur en perfekt MKB ska se ut utifrån ett biologiskt mångfaldsperspektiv. Jag vill bara med exemplen ovan visa hur komplicerat det faktiskt är och hur mycket utvecklingsarbete som behövs för att biodiversiteten ska kunna inkluderas på ett bra sätt i framtida MKB:er.

Varför är det då så nödvändigt att jobba med detta? Jo, därför att många MKB:er görs just i sammanhang där den biologiska mångfalden kan komma att skadas. Görs det inte bra MKB:er så blir resultatet att projekt släpps igenom som kommer att ha stor negativ inverkan på den biologiska mångfalden. Vidare riskerar vi också att få många ”vargen kommer”-situationer som urholkar respekten för naturvården.

Och nu ett sista exempel på hur strategiskt viktigt det är att biologisk mångfald får genomslag i MKB-arbetet. För närvarande fokuserar SIDA mycket av sitt miljöarbete på just konsekvenserna av sina åtaganden. Om den biologiska mångfalden ska komma att respekteras och på allvar bli en del av biståndsarbetet kommer det troligen att ske genom MKB:erna.