Det myller av livsformer som vi kallar biologisk mångfald har uppstått och utvecklats under miljontals år genom en lika enkel som fundamental process: evolution. Det har funnits tider av små förändringar, och tider med större förändringar. Arter har kommit och gått. Biologisk mångfald är därför, historiskt sett, ett mycket dynamiskt begrepp. Att förstå biologisk mångfald innebär inte bara att förstå vad vi ser idag, utan även vad som funnits tidigare och de förändringar som skett.

Bakåt i tiden kan vi se att evolutionära förändringar sker på två plan. Dels förändras olika egenskaper – det må gälla beteenden, utseende eller fysiologi – dels bildas nya arter. Dessa två processer kan ha samma orsak och sammanfalla i tiden, men det behöver inte vara så. En egenskap kan utvecklas vid ett tillfälle och sedan leva vidare över kommande artbildningstillfällen. Ett exempel är fåglarnas fjädrar, som finns hos alla fåglar på grund av deras gemensamma historia, men där egenskapen fjädrar är mycket äldre än fåglarna själva.

Egenskaper förändras också med tiden mer eller mindre oberoende av artbildning. Det är denna relativa frikoppling mellan artbildning och egenskapers utveckling som gör att vi får ett mönster av variation där arter liknar varandra i relation till hur länge sedan de delade en gemensam förfader.

Varje art unik

Det faktum att varje art är en produkt av sin historia, dels en historia delad med andra arter, och dels den helt egna, gör att varje art, och varje individ, är unik vid varje tillfälle.

Sammansättningen av individer kommer att förändras till nästa generation, kanske inte så mycket i vissa fall, men lite mer i andra fall. Det betyder att arter är dynamiska enheter som ständigt förändras eftersom de individer som utgör arten förändras och byts ut över tiden. Det betyder också att om vi förlorar en art kommer den aldrig igen, och vi kan heller inte återskapa den. De fantasifulla idéer om att utifrån genetisk information kunna återskapa utdöda arter, exempelvis mammutar, är därför just fantasier.

Många individer krävs

En arts förmåga att leva vidare över tid beror på vilken variation som finns bland individerna inom arten, och hur sammansättningen av individer kan förändras mellan generationerna. Det betyder att för att kunna behålla olika arter, och därmed den biologiska mångfalden, krävs att arterna är tillräckligt individrika för att livsnödvändiga förändringar ska kunna ske. Det är därför bevarandet av mångfald innebär att bevara miljöer där arter kan vara talrika nog att bibehålla sin förmåga att anpassa sig till en ständigt föränderlig miljö. Eftersom en arts framtida förändring är en produkt av den framtida sammansättningen av individer och den framtida miljön, kan vi inte förutsäga hur arter kommer att förändras med mer än att vi vet vilken miljö de kommer att leva i framledes. Detta är nu inte möjligt, varför det enda vi kan göra är att se till att de olika arterna har möjligheten att anpassa sig till nya miljöer.

Ständiga förändringar hos arter är därför det naturliga tillståndet, och förhindras detta kommer dessa arter snart att vara ett minne blott. Liknande arter kan senare komma att utvecklas, men aldrig någonsin samma art. Ett utdöende är ett oåterkallerligt slut på en unik evolutionär historia. Bytt, bytt, kommer aldrig igen.

Organismernas utvecklingshistoria kan åskådliggöras i så kallade kladogram, där nyare egenskaper dyker upp högre upp i trädet och binder samman de organismer som har den egenskapen. Gamla egenskaper delas av många organismer, medan nya bara finns hos enskilda grupper. I exemplet nedan delas ryggrad av flera organismer, medan fjädrar är det som utmärker just fåglar och lång näbb bara finns hos en grupp. De individer vi ser idag är produkter av sin utvecklingshistoria och sina unika gener i kombination med den unika miljö de lever i. Varje art består därför av en unik samling av unika individer. Illustration: Oloph Demker